Socialdemografin

I Köping vid Mälaren brister kommunalrådet Elizabeth Salomonsson (S) ut i tårar när Svenska Dagbladet intervjuar henne efter valet. Hon har varit kommunalråd i staden och dominerat politiken i 36 år. Hennes parti, Socialdemokraterna, har styrt kommunen sedan 1920-talet. Nu ser denna epok ut att vara över. Socialdemokraterna backade med 7,8 procentenheter i valet. Ungefär lika mycket gick Sverigedemokraterna fram: med 7,5 till 20,9 procent.

Köping är inte det enda traditionella socialdemokratiska fäste där partiet tappar mark. I Norrbottens län, ett av de rödaste i landet, förlorade Socialdemokraterna i landstinget för första gången på 84 år. Vinnare blev det nystartade Norrbottens Sjukvårdsparti som också blev största parti i regionen. I Göteborg, ett av Socialdemokraternas starkaste fästen, blev partiet visserligen störst, men riskerar likväl att förlora makten över staden, även där till ett nybildat parti: Demokraterna. En valförlust i Göteborg skulle vara ett hårt symboliskt slag för Socialdemokraterna, samtidigt som oförmågan att fånga upp missnöjet är ett kvitto på den borgerliga oppositionens tandlöshet.

Det svenska Socialdemokratiska Arbetarepartiet brukar beskrivas som världens mest framgångsrika socialdemokratiska parti. Under det gångna seklet regerade partiet mer än sjuttio år; som längst satt de oavbrutet vid makten i 44 år. Inget annat parti har påverkat den svenska utvecklingen under 1900-talet som Socialdemokraterna har gjort. Identifikationen med partiet bland den arbetande befolkningen har också varit stark, särskilt i gamla industribygder i norr och i hamnstäder som Göteborg och Malmö. När systerpartierna i andra europeiska länder dukat under ett efter ett har de svenska Socialdemokraterna klarat sig relativt sett bättre.

Mycket tyder dock på att detta håller på att förändras. Socialdemokraterna tappar stöd hos den arbetande befolkningen. Mer än hälften av de väljare som definierar sig som arbetare röstar antingen på Sverigedemokraterna eller på något av Allianspartierna. Också bland tjänstemännen är Socialdemokraterna i minoritet och på kraftigt nedgående. I majoritet är det gamla arbetarpartiet endast i väljargrupper som består av människor som inte arbetar.

Mer än hälften av de väljare som definierar sig som arbetare röstar antingen på Sverigedemokraterna eller på något av Allianspartierna.

Var fjärde LO-medlem sympatiserar med Sverigedemokraterna och partiet är störst bland LO-anslutna män. Stödet för Socialdemokraterna minskar år för år i LO-kollektivet och är enligt Statistiska Centralbyrån nere på 38,5 procent. Fortsätter utvecklingen i tangentens riktning kommer det att bli svårt för LO att motivera sitt omfattande ekonomiska stöd till det socialdemokratiska partiet i framtiden.

Kanske allra dystrast för Socialdemokraterna är att bland de väljare som lämnat partiet för Sverigedemokraterna uppger den största gruppen att de har Moderaterna som andrahandsalternativ. Det verkar med andra ord mindre sannolikt att Socialdemokraterna ska lyckas vinna tillbaka väljare som gått till SD än att Moderaterna gör det.

Trots att Socialdemokraterna förlorat arbetarnas röster och att partiets kärnväljare tillhör en utdöende generation tappade partiet mindre i årets riksdagsval än vad många hade väntat. Till partimedlemmarnas lättnad behöll Socialdemokraterna positionen som landets största parti, en position som många befarat skulle övertas av Sverigedemokraterna. För första gången överskattade opinionsmätningsinstituten Sverigedemokraterna inför valet, samtidigt som Socialdemokraterna underskattades.

Även om Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten och fortsätter sin nedåtgående trend ligger partiet på drygt 28 procent, vilket är på samma nivå som norska Arbeiderpartiet och bra mycket högre än många av systerpartierna runtom i Europa. I Nederländerna utraderades nästan Arbetarpartiet i förra årets val, från 39 mandat till 9. I Frankrike rasade socialistpartiet från 280 mandat i nationalförsamlingen till 30. I Tyskland fick SPD endast 20,5 procent av rösterna i förra årets val till förbundsdagen.

Hur kan Socialdemokraterna tappa så stort bland arbetarväljarna och ändå stå så relativt starka i landet som helhet? En ledtråd fick vi på valkvällen när Sveriges Television redovisade resultatet i ett av Stockholms utanförskapsområden, Rinkeby. Där fick Socialdemokraterna 76,9 procent av rösterna och Vänsterpartiet 11,8 enligt den preliminära rösträkningen på valkvällen. Likadant ser det ut i så gott som samtliga invandrartäta utanförskapsområden. I Herrgården i stadsdelen Rosengård i Malmö fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans 89,7 procent av rösterna.

Av denna entydiga bild kan dras flera slutsatser. Även om Socialdemokraterna tappar stort bland människor som har ett jobb så står de starka bland människor som inte arbetar. Dessa människor är i stor utsträckning utrikes födda. Medan arbetslösheten bland infödda svenskar 2017 låg på 4,4 procent, var motsvarande siffra för utrikes födda 15,1 procent enligt SCB. Bland invandrare från Asien var arbetslösheten över 22 procent och bland de som invandrat från Afrika hela 27,3 procent.

Ett parti som är ensidigt beroende av människor som befinner sig i socialt och ekonomiskt utanförskap har starka incitament att driva en politik som upprätthåller detta utanförskap. På motsvarande sätt har människor som befinner sig mer eller mindre permanent utanför arbetsmarknaden starka incitament att rösta för en politik som gör den bidragsberoende tillvaron så gynnsam som möjligt.

Ett parti som är ensidigt beroende av människor som befinner sig i socialt och ekonomiskt utanförskap har starka incitament att driva en politik som upprätthåller detta utanförskap.

Utöver dessa krassa ekonomiska incitamentsstrukturer finns en demografisk aspekt. Nästan hela Sveriges befolkningsökning sker bland människor med utländsk härkomst, och människor med utländsk härkomst tenderar att i betydligt högre utsträckning än infödda svenskar rösta på de rödgröna partierna. Som författaren och debattören Nima Sanandaji påpekade i en artikel i tidskriften Axess 2015 utgjordes 90 procent av den svenska befolkningsökningen mellan år 2000 och 2013 av personer födda utomlands eller med två utlandsfödda föräldrar.

Inför valet 2014 presenterade Statistiska Centralbyrån siffror som visade att endast 29 procent av befolkningen med utländsk härkomst sympatiserade med de borgerliga partierna, jämfört med 65 procent för vänsterblocket. Socialdemokraterna ensamma samlade 50 procent av väljarna med utländsk härkomst. Sedan förra riksdagsvalet har den svenska befolkningsökningen fortsatt och det är alltjämt gruppen människor med utländsk härkomst som växer. Valresultaten i invandrartäta utanförskapsområden ger en fingervisning om hur den demografiska utvecklingen kommer att påverka framtidens valresultat.

Utvecklingen innebär en utmaning både för de borgerliga partierna och för Socialdemokraterna själva. Lyckas de borgerliga partierna inte i större utsträckning övertyga väljare med utländsk härkomst kommer den demografiska utvecklingen att göra borgerliga regeringar till en matematisk omöjlighet i framtiden.

Lyckas de borgerliga partierna inte i större utsträckning övertyga väljare med utländsk härkomst kommer den demografiska utvecklingen att göra borgerliga regeringar till en matematisk omöjlighet i framtiden.

I artikeln från 2015 jämför Nima Sanandaji den svenska borgerlighetens framtidsutsikter med de amerikanska Republikanernas, vars huvudsakligen vita väljarbas gått från att vara i majoritet till att vara en etnisk minoritet bland andra. Lyckas inte Republikanerna bryta in bland andra etniska minoritetsgrupper, som i dag helt domineras av Demokraterna, kommer de att vara tvungna att samla i stort sett hela den vita amerikanska befolkningen för att kunna hävda sig i framtidens politiska landskap.

Samtidigt riskerar Socialdemokraterna att fullfölja förvandlingen från arbetarparti till intresseparti för människor i utanförskap och bidragsberoende. En annan fara som Socialdemokraterna löper risk att råka ut för, och som också kan drabba borgerliga partier som försöker bryta in i nya väljargrupper är att de själva blir föremål för entrism från grupperingar med en egen agenda.

Vi har under senare år fått rapporter om hur organiserade islamister med kopplingar till extrema organisationer gjort politisk karriär i bland annat Miljöpartiet. En tänkbar förklaring är att viljan att nå nya väljargrupper har grumlat omdömet vid granskningen av kandidater som uppgett sig företräda dessa grupper. Debatten om så kallad klanröstning är ytterligare ett exempel på hur detta fenomen uppmärksammats i offentligheten.

I en artikel i den amerikanska tidskriften The Atlantic beskriver Reihan Salam en liknande utmaning för de amerikanska Demokraterna, vars tänkta ”regnbågskoalition” av olika disparata väljargrupper riskerar att omvandlas till en häxbrygd av identitetspolitisk vänsterpopulism, där olika etniska grupper använder partiet som plattform för identitetsgrundad intressepolitik snarare än partiets ideologiska grundsyn.

Misslyckas borgerligheten med att vinna väljarstöd bland utrikes födda och väljare med utrikes födda föräldrar, samtidigt som Socialdemokraternas väljarbas förvandlas till en identitetsbaserad huggsexa mellan etniska grupperingar i utanförskap riskerar det svenska politiska landskapet att ritas om efter identitetspolitiska konfliktlinjer som förändrar vår syn på demokrati i grunden.