Utblick Reportage
Slutet för Hongkongs frihet?
När det kinesiska ledarskapet försöker driva igenom den nya säkerhetslagen vore det önskvärt att Europa slöt upp jämte USA. Hela världen blir fattigare om detta är slutet på Hongkongs frihet.
Tim Rühlig, verksam vid Utrikespolitiska institutet, som intervjuas nedan, säger i dag till TT: ”Jag önskar att jag kunde säga något mindre deprimerande, men det känns som slutet på demokratirörelsen i Hongkong och den frihet som befolkningen har haft sedan överlämningen från Storbritannien 1997.” Joshua Wong, som 2017 nominerades till Nobels fredspris, skriver även: ”Om jag inte hörs av snart, hoppas jag att det internationella samfundet kommer att fortsätta arbeta för Hongkong och öka sina ansträngningar för att försvara vår sista skärva av frihet.”
Protesterna i Hongkong har pågått i över ett år. På minneshögtiden för massakern vid Himmelska fridens torg förra torsdagen samlades tiotusentals människor i Victoriaparken i staden. Sveriges förslag att införa EU-sanktioner mot Kina möts av applåder av demokratiaktivister. Hur hamnade vi här?
”Jag borde ha gjort mer.” Det var vad han sade på 20-årsjubileet för återlämnandet av Hongkong till Kina, Chris Patten, den siste guvernören över kronkolonin. ”När vi lämnade (Hongkong) hade vi gjort en hel del för att skapa mer legitim ansvarsskyldighet. Men jag har inga tvivel om att vi hade kunnat göra mer.”
Hongkong lämnades tillbaka 1997 efter 156 år av brittiskt styre. Den första juli klev den siste guvernören ombord på den kungliga yachten Britannia som därefter lämnade Victoriahamnen i Hongkong och korsade Sydkinesiska sjön för sin historiska färd, följd av två kinesiska spionfartyg.
”Alla mina instinkter sade mig att detta var fel tid. Det kinesiska ledarskapet kände sig faktiskt nervöst”
Nog gjorde Chris Patten mycket av det som stod i hans makt, men omständigheterna var svåra. Kinas högste ledare Deng Xiaoping och den brittiska premiärministern Margaret Thatcher slöt överenskommelsen mot löftet om ”ett land – två system”. Det skulle garantera Hongkongs fortlevnad som ett självstyrande och kapitalistiskt system i motsats till Fastlandskinas styre med socialism med kinesiska förtecken.
Margaret Thatcher har senare beskrivit att hon var nedslagen av överenskommelsen. Hon försökte trycka på för större demokratiskt inflytande vid tillfället för undertecknandet 1984, men avbröt dessa försök efter massakern på Himmelska fridens torg. ”Alla mina instinkter sade mig att detta var fel tid. Det kinesiska ledarskapet kände sig faktiskt nervöst”, skriver hon i sina memoarer. Storbritannien skulle vänta med ytterligare steg för demokratisering till dess att läget var lugnare.
Men regionen har inte gått en särskilt ljus framtid till mötes efter överenskommelsen som innebar att man skulle få vara självstyrande och behålla sitt ekonomiska och politiska system i minst femtio år. Hongkong har visserligen gjort en fantastisk välståndsresa, till stor del innan 1997, till följd av sin marknadsekonomi och kapitalism, och blivit en av de rikaste platserna på jorden, vilket Mattias Svensson har påtalat på Smedjan tidigare.
Den ekonomiska utvecklingen gläder förstås Kina, men inte situationen i stort. I realiteten var det nog aldrig fråga om att kommunistpartiet skulle kunna acceptera självstyre i längden. Det är helt enkelt väldigt svårt att ha ett demokratiskt skyltfönster i ett land som i övrigt är utan grundläggande fri- och rättigheter. Det är också vad det kinesiska ledarskapet har fått erfara.
Det partiella självstyret kommer förutom marknadsekonomi med andra fri- och rättigheter för regionens befolkning, vilket alltid har inneburit kritiska röster gentemot ledarskapet i Peking. Under åren har självständighetsrörelsen i regionen växt – samtidigt som den kulturella självständigheten har ökat så till den grad att i princip ingen hongkongbo under trettio år i dag identifierar sig som kines.
Det är utvecklingen som Kina försöker strypa. Under hela förra året pågick omfattande protester mot ett lagförslag, från chefsminister Carrie Lam, utsedd av den kinesiska regimen, som skulle innebära att brottsmisstänkta i regionen (till exempel demokratiaktivister och regimkritiker) kan lämnas ut till Kina. Regeringen drog tillbaka förslaget under hösten, men protesterna fortsatte med krav på fria val och en oberoende utredning av polisens agerande under protesterna.
Demokratiaktivisterna var med rätta rädda för repressalier och ytterligare kinesiska interventioner i regionen, och nu verkar rädslorna besannas. I förra veckan tog Kina ett stort steg mot att nedmontera Hongkongs frihet och självstyre då folkkongressen nästan enhälligt beslutade att godkänna ett förslag till ny säkerhetslag för regionen. Detaljerna är ännu inte offentliggjorda, men i utkastet nämns kriminalisering av självständighetssträvanden och försök att undergräva centralregeringens auktoritet.
”Valsystemet gynnar kandidater som är pro-Peking”
Lagförslaget möttes av protester i regionen och kritik i världen. Men endast USA har hittills uttryckt en avsikt att bjuda Kina spetsen. Mike Pompeo, USA:s utrikesminister, kallade det för ”dödsstöten för Hongkongs autonomi”. Chris Patten sade att Kina har förrått Hongkongs invånare, och inskärpte att Storbritannien har en moralisk, ekonomisk och juridisk skyldighet att stå upp för Hongkong. Det kan av historiska skäl gälla särskilt för Storbritannien, men för den rättighetsetiskt lagda bör ansvaret betraktas som delat av hela västvärlden.
Varför händer det just nu?
– Det finns tre delar av timingen: För det första försvårar coronakrisen för protester i Hongkong, samtidigt som andra länder i världen är upptagna med krisen. Det är även en faktor att västvärlden förlitar sig på medicinsk utrustning från Kina. För det andra överraskades den kinesiska regeringen förra året av den utsträckning av folkligt stöd som protesterna fick även när saker blev våldsamma. Den bästa indikatorn på detta är att den nationella folkkongressen bytte ut sitt lokala sändebud efter jordskredssegern för pan-democrats i det lokala distriktsvalet (the local District Council Elections), säger Tim Rühlig som är forskare på Utrikespolitiska institutet med särskild expertis om Kina.
– För det tredje kommer det att vara parlamentsval (Legislativ Council elections) senare i år, och för första gången finns det en liten sannolikhet att partierna som är pro-Peking kommer att misslyckas med att få majoritet. Valsystemet gynnar kandidater som är pro-Peking. I tidigare val har pan-democrats fått omkring 60–65 procent av rösterna, men bara fått 40 procent av mandaten i parlamentet. Det kan förändras detta år. Centralregeringen kan ha känt att den vill driva igenom den nya lagen innan valen trots att metoden inte har det lokala parlamentets stöd.
För Kinas president Xi Jinping verkar frågan vara särskilt viktig. Fyra månader innan han blev vald till generalsekreterare för kommunistpartiet och ordförande för den Centrala militärkommissionen år 2012 utfärdade han ett påbud till den lokala regeringen om att slå ned alla tecken på och försök till separatiströrelser. Som president har han gjort ökad integration med Hongkong och återförening med Taiwan (på Taiwans bekostnad) till prioriterade frågor. Det är en del i ”den kinesiska drömmen” om den kinesiska nationens pånyttfödelse som Xi har gjort till sin politiska vision.
Hongkong kommer att behöva stöd i närtid. När det kinesiska ledarskapet försöker driva igenom den nya säkerhetslagen vore det önskvärt att Europa slöt upp jämte USA. Hela världen blir fattigare om detta är slutet på Hongkongs frihet.