Utblick Krönika
Sista chansen att spola Biden
Joe Biden halkar efter i mätningarna mot Donald Trump. Oro över hälsan och missnöje med ekonomin, kriminaliteten och utrikespolitiken tornar upp sig. Om Demokraterna ska byta spår inför 2024, som ledande röster nu pratar öppet om, måste det ske snart, skriver Johan Ingerö.
Det råder väl inte precis panik. Inte än. Men oron är påtaglig. Och den förvärrades den femte november, när en opinionsundersökning beställd av New York Times visade att Joe Biden har halkat efter Donald Trump i fem av de sex nyckeldelstater som tidningen låtit mäta. Samtliga delstater är sådana som Joe Biden vann 2020 men som nu verkar vara på väg att glida honom ur händerna. Det handlar om Arizona, Georgia, Michigan, Nevada och Pennsylvania.
De två förstnämnda är måhända ingen skräll, i normalläget är båda republikansk mark. Men Michigan och Pennsylvania måste rimligen orsaka kallsvett hos Bidens kampanjmakare. Båda delstaterna räknas till den ”blåa väggen”, alltså de delstater som Demokraterna vunnit i samtliga val från 1992 till och med 2012 – innan Donald Trump rev den 2016.
Att Joe Biden nominerades till president handlade primärt om två saker. För det första ansågs han, i motsats till vänsterkonkurrenten Bernie Sanders, inte väcka så mycket känslor och kontroverser. För det andra var han en son av rostbältet – han föddes i just Pennsylvania – och ansågs därför bäst lämpad att återbygga den blåa väggen och locka tillbaka industriarbetarna från Trump.
Det lyckades 2020. Men ledande demokrater är alltmer osäkra på om samma formel kommer att fungera 2024.
Det lyckades 2020. Men ledande demokrater är alltmer osäkra på om samma formel kommer att fungera 2024. Det handlar dels om Bidens ålder och hälsa. Han bordar numera Air Force One via den mindre pampiga nedre ingången, för att minimera risken att han snubblar i trappan igen. Hans skinnskor har bytts ut mot gymnastikskor, av samma skäl. Om han råkar ramla igen under slutspurten, eller tappar bort sig i en av slutdebatterna, så kommer det att förfölja både honom och andra demokrat-kandidater ända in i valbåset.
Men det handlar även, och kanske främst, om ett utbrett amerikanskt missnöje med ekonomin. Bidens val att kalla sin ekonomiska politik för ”Bidenomics” var osedvanligt dumt, med tanke på väljarnas oro över inflationen, räntorna, mat- och drivmedelspriserna. Nu används hans slogan mot honom.
***
Väljarna störs även av den stigande kriminaliteten i flera storstäder och av inflödet av illegala invandrare över gränsen mot Mexiko. Det sistnämnda fick rent av Biden att ge klartecken för fortsatt byggande av Trumps mur. Bidens Löfven Moment imponerade inte på någon. De som hela tiden förespråkat muren är hånfulla. De som alltjämt avskyr murbygget är upprörda och besvikna.
Därtill kommer givetvis läget i omvärlden. ”America is back!” utropade Biden när han blev president. Sen kom den slarviga reträtten från Afghanistan. Kriget i Ukraina. Kriget i Israel. Den diplomatiska slalomåkningen gentemot Iran. Om USA verkligen är tillbaka som ledande världsmakt så märks det föga. Även Trump-kritiker konstaterar att omvärldsläget var bättre för två-tre år sedan.
Om USA verkligen är tillbaka som ledande världsmakt så märks det föga.
”Om han fortsätter sin kandidatur så kommer han att bli nominerad. Vad han behöver göra är att bestämma sig för om det är klokt. Om det är det bästa för honom, eller för landet.” Orden fälldes av David Axelrod, en av de viktigaste och mest beundrade strategerna bakom Barack Obamas valsegrar. Dagen efter gjorde Axelrod en halvpudel och förnekade att han uppmanat Biden att dra sig tillbaka. Men det spelade ingen roll. Ingen missade budskapet.
Joe Biden är inte uträknad än. Men han är bokstavligt talat en fallolycka från att bli det. Om det skulle hända i morgon så finns det ändå tid för andra kandidater att sjösätta egna kampanjer. Men om det händer i maj, för att inte tala om oktober, så finns inte den utvägen. Då står hoppet förmodligen till vicepresident Kamala Harris, vars förtroendesiffror är ännu sämre än Bidens.
Det är alltså ett spel med väldigt höga insatser. Om valplanen ska ändras så behöver det ske väldigt snart. Och om den inte ska ändras så återstår för Demokraterna att be en stilla bön om att presidenten inte snubblar igen under det kommande året.
Världens mäktigaste ämbete hänger, hur absurt det än kan låta, på ett par gymnastikskor.