Sänk skatten och låt fler finansiera sin egen föräldraledighet
Företagare har svårt att vara föräldralediga – men tvingas ändå finansiera systemet. I stället för en ny ”föräldravecka” bör försäkringen göras frivillig med privata alternativ, skriver Siri Steijer.
Sveriges föräldraledighet är extremt dyr, i år ska hela 35 miljarder skattekronor spenderas på den. Det är dessutom en kvinnofälla: i en tidigare rapport visade Timbro att kvinnors löneutveckling, karriärer och arbetskraftsdeltagande försämras kraftigt av den långa ledigheten.
Systemet är också problematiskt ur andra aspekter. Det frikostiga bidraget betalas endast ut till dem som bildar familj – trots att alla som jobbar tvingas finansiera det. Staten försöker genom detta uppmuntra barnafödande, något som knappast bör vara ett politiskt uppdrag. Dessutom finns det inte något tydligt samband mellan föräldraledighet och barnafödande, så ambitionen är en chimär.
Försäkringen bygger också på en förlegad anställningsnorm som exkluderar stora grupper på arbetsmarknaden. Företagare hamnar ofta mellan stolarna – de tvingas finansiera socialförsäkringssystemet, men kan sällan ta del av exempelvis föräldraledigheten. Enligt en ny rapport från organisationen Företagarna har två av fem företagare med småbarn inte varit föräldralediga alls. Framför allt beror det på ett fyrkantigt regelverk, svårigheten att få sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fastställd och myndigheternas oförståelse för företagandets villkor.
Rapporten visar också att en majoritet av företagarna, som ett resultat av detta, är positiva till att ställa sig utanför det nuvarande socialförsäkringssystemet och ansvara för sin egen trygghet genom en motsvarande skattesänkning. Enligt Företagarnas näringspolitiska expert Erik Ageberg skulle en privat försäkring kunna möjliggöra ett starkare skydd än dagens bristfälliga lösning.
Detta är uppenbart symbolfjäsk för medelklassen, men innebär i praktiken en än skadligare, statligt riggad kvinnofälla.
Timbro har tidigare föreslagit att föräldrapenningen avskaffas helt och ersätts med ett lån likt studielånet. Då skulle kostnaden för ledigheten i större utsträckning än i dag knytas till individen. Att göra den offentliga försäkringen helt frivillig och öppna för helt privata alternativ för såväl anställda som företagare, är ett välkommet förslag som både kan ersätta och komplettera Timbros tidigare förlag.
I Timbros rapport föreslås också att föräldraledigheten halveras, från 16 till 8 månader. En reform i den riktningen verkar inte heller helt främmande i näringslivet: Bland företag med över tio anställda anser två av fem att antalet dagar bör minska. Framför allt är det en övervägande majoritet – hela 93 procent – av företagarna i rapporten som är negativt inställda till att antalet föräldraledighetsdagar ökar.
Strax innan Timbros rapport presenterades för drygt ett år sedan, lade en statlig utredning fram ett förslag om att korta föräldraledigheten med en månad. Sedan dess har också flera erfarna politiker och ungdomsförbund presenterat idéer för att göra ledigheten mer restriktiv. Det visar på en insikt om problemen med systemet och att fler vågar diskutera frågan.
Tyvärr går dock den politiska utvecklingen åt fel håll med nuvarande regering. Under valrörelsens slutskede föreslog Socialdemokraterna en ytterligare veckas föräldraledighet som enligt partiets beräkningar skulle kosta 5,4 miljarder kronor. Sannolikt skulle det bli betydligt dyrare. Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar skulle den samhällsekonomiska kostnaden för förslaget uppgå till 32,9 miljarder kronor.
I Januariöverenskommelsen med C, L och MP har partiet sedermera också fått igenom detta, om än något färre dagar än löftet från början innebar. Detta är uppenbart symbolfjäsk för medelklassen, men innebär i praktiken en än skadligare, statligt riggad kvinnofälla, samt att företagare i ännu större utsträckning måste finansiera ett system de inte kan nyttja.
Nu måste de borgerliga partierna sätta stopp för att den offentligt finansierade föräldraledigheten byggs ut ytterligare, och på sikt reformera systemet i grunden. Den moderna arbetsmarknaden kräver mer flexibla system som också behandlar människor rättvist och neutralt. Här bör man inspireras av såväl Timbros som Företagarnas förslag.