Samhället har inte åldrats väl

I år är det 40 år sedan Monty Pythons Life of Brian, en av filmhistoriens främsta komedier, visades för första gången. Den visades åter på bio under påskhelgen, förmodligen på grund av högtidens religiösa koppling. Filmen driver ju i första hand med olika religiösa uttryck, som kristendomens skapelseberättelse och yttervänsterns sekter.

Just de senare, i Life of Brian representerade av ärkefienderna People’s Front of Judea och  Judean People’s Front med flera, bjuder på några av filmens roligaste ögonblick. Ett av de bästa är när en av medlemmarna i People’s Front of Judea avslöjar sin önskan att vara en kvinna, kallas Loretta, och skaffa barn.

– It’s every man’s right to have babies if he wants them.
– But you can’t have babies.
– Don’t you oppress me!
– I’m not oppressing you. You haven’t got a womb.

När man ser en film på bio, tillsammans med främmande människor, blir man mer medveten om sina egna och den övriga publikens reaktioner än annars. Man vill ju aldrig vara den enda som skrattar. Det var jag tack och lov inte heller när ovanstående dialog levererades med sin perfekta komiska tajming, men de omgivande skratten var plötsligt betydligt färre och nervösare än tidigare. Vänner till mig som såg Life of Brian på en biograf på Söder rapporterar om en väldigt obekväm tystnad under samma scen.

Att skämta är i allmänhet rätt tabubelagt i dag, som bland annat framgår av att många komiker undviker att uppträda vid universitetscampus eftersom den höga koncentrationen av politisk korrekthet i praktiken omöjliggör komedi. Inte ens den mest oförargliga humorn kommer undan; på sistone har man kunnat läsa att till och med TV-komedin Vänner från 90-talet är full av sexism, homofobi och transfobi. Till exempel försöker en av huvudpersonerna få sin son att leka med actionfigurer i stället för dockor, och en annan använder sin pappas manliga förnamn trots att pappan börjat identifiera sig som kvinna.

Just transsexualitet kan vara ett av de mest tabubelagda ämnena av alla. Otaliga kända komiker har mötts av oproportionerligt mycket kritik för relativt milda skämt. Ricky Gervais sade exempelvis, apropå en kändis könsbyte, att han nu identifierar sig som schimpans, vilket tydligen inte bara är transfobiskt utan också ett lömskt argument för att neka transpersoner grundläggande mänskliga rättigheter. Dave Chappelle, som blivit föremål för likadana anklagelser, konstaterade i sin standup-film Equanimity (2017) att de som hatar honom allra mest är transpersonerna.

Det är inte inkluderande att skilja ut vissa grupper som svagare än andra.

När Life of Brian släpptes var det främst religiösa grupper som blev upprörda. I USA demonstrerade nunnor och rabbiner, och i Norge förbjöds filmen i enlighet med landets hädelselagar, något som förstås bara bidrog till dess popularitet.

I dag höjs få kristna ögonbryn över Life of Brian. Kanske är filmen helt enkelt gamla nyheter i dag; kanske vore det kontraproduktivt att reagera. De tongivande delar av samhället som ofta fördömer även de mildaste skämten om exempelvis vissa grupper, menar bestämt att kristna måste kunna tåla ett skämt, eftersom de befinner sig högt upp i makthierarkin. Och givetvis bör de tolerera att man skämtar om dem – framför allt när det görs med sådan finess som Monty Python har – men det är inte en princip som avtar ju längre ned på identitetsvänsterns hierarkiskala man rör sig. Bakom idén att man inte får skämta om exempelvis transpersoner ligger en missriktad vilja att vara inkluderande, men det är inte inkluderande att skilja ut vissa grupper som svagare än andra.

Det sägs ofta att filmer och TV-serier som inte passerar genom samtidens politiskt korrekta nålsöga ”inte har åldrats väl”. Men ofta är det inte filmen, utan samtiden, som inte har åldrats väl. Om toleransen för skämt har sjunkit är problemet inte skämtet, utan den bristande toleransen. Life of Brian har gång på gång utsetts till filmhistoriens roligaste komedi. Den har åldrats alldeles utmärkt. Det är samhällsklimatet där det inte riktigt upplevs vara accepterat att skratta åt den som förtjänar kritik.

Monty Python-medlemmen John Cleese sade det själv 2016: Den politiska korrektheten förstör komedin.