– Har du sett råttorna, säger han och pekar i riktning mot ett nedgånget enfamiljshus på andra sidan gatan. Tills för inte särskilt länge sedan rymde huset en liten mellanösternlivs på gatuplanet. En omkullblåst GB-papperskorg ligger på marken. Förmodligen bor det fortfarande folk på ovanvåningen, men ingen vet riktigt säkert.

Mycket riktigt syns ett par stora råttor, som med alla mått mätt tycks trivas.

Vi har parkerat vid kvarteret Ringen i Hanaskog. En gång bestod det av fem flerfamiljshus med tre våningar, av det slag som byggdes i så gott som alla svenska kommuner under 1960-talet, uppförda runt en innergård. I dag är tre av huskropparna rivna. De sista hyresgästerna flyttar ut senare i år.

De trasiga persiennerna påminner om det högst tillfälliga. Ringen är ingen plats där någon vill bo. De som hamnar här flyttar snabbt vidare till Kristianstad, Malmö eller Helsingborg där släkten i många fall redan bor. 

– Här vill vi bygga småhus, och låta villa- och radhusområdet som redan finns här växa. Men då kan det inte se ut som det gör på andra sidan gatan. Vad skulle det ge för intryck. Det måste vara helt och rent om folk ska våga investera, säger Patric Åberg. 

Kommunalrådet i Östra Göinge beklagar sig över de partivänner som under alliansregeringen drev igenom avskaffandet av den kommunala förköpsrätten och på så sätt försvårat för kommuner som ställs inför problem som det i Hanaskog.

– De målade upp en bild av politiker som skulle ta människors hus, vilket förstås aldrig hände, och hade väl aldrig ens i sin livligaste fantasi föreställt sig problem som det vi har här, med ett hus som förfaller samtidigt som det ständigt byter ägare. Samhället måste faktiskt fungera. 

Patric Åberg är sedan 2011 kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge – ett av Moderaternas starkaste fästen på kommunal nivå. I september 2022 valde 46,42 procent av kommuninvånarna den moderata valsedeln.

***

Skåne har en lång tradition av starka moderata kommunalråd. Göran Holm, Lars-Ingvar Ljungman och nu Carina Wutzler har i decennier levererat några av Moderaternas starkaste valresultat och fått Malmös bättre bemedlade invånare att flytta till Näset och Höllviken. På vägen lyckades de dessutom provocera en och annan med den numera nedplockade skylten på E6:an söderut från Malmö: ”Välkommen till Vellinge kommun – här är friheten större”. 

Robert Wenglén upprepade det hela i Lomma på andra sidan det alltmer dysfunktionella Malmö och blev samtidigt känd som moderaten som anser att det inte behövs någon valfrihet i välfärden, åtminstone inte så länge han själv styr över de kommunala verksamheterna.

Peter Danielsson styrde i decennier Sveriges kulturellt sett kanske mest borgerliga stad – skeppsmäklarnas, fabrikörernas och kulturmecenaternas Helsingborg. Och på slätten mellan Malmö och Lund styr Christian Sonesson över villamattorna i Staffanstorp, som om det var en antik stadsstat, där mellan potatisåkrar och rapsfält.

Medan de andra starka M-fästena har socioekonomin på sin sida kan det knappast sägas om Östra Göinge. 

Till listan kan läggas Patric Åberg. Men medan de andra starka M-fästena har socioekonomin på sin sida kan det knappast sägas om Östra Göinge. Medelinkomsten i kommunen ligger en bra bit under riksgenomsnittet, andelen högutbildade är hälften av Sverigesnittet, medan andelen bidragsförsörjda är den dubbla. Under lång tid har antalet invånare minskat. Från toppen i början av 1980-talet sjönk invånarantalet från 15 500 till 13 500 för att sedan stiga till drygt 15 000 i samband med flyktingkrisen. Men nu sjunker invånarantalet igen och förra året hade kommunen 14 300 invånare.

Östra Göinge är med andra i hög grad en del av den trend där Skåne både tillväxt- och befolkningsmässigt tippar västerut i riktning mot Öresund.

***

När man kör väg 19 norrut från Kristianstad sluter sig det öppna och bördiga skånska jordbrukslandskapet och övergår sakta i de småländska skogarna. Det var under hundratals år den naturliga gränsen mellan Danmark och Sverige. Det är snapphanebygd.

Kommunen består av fem byar – Broby, Glimåkra, Hanaskog, Knislinge och Sibbhult – och saknar självklar centralort. Bara det ger i sig sämre förutsättningar och drar upp kostnaderna i kommunen. I grunden handlar det om gamla bruksorter som präglats av några få stora företag. Scania tillverkade länge växellådor i Sibbhult, Tarkett gjorde de första klickgolven i Broby, och Haki i Sibbhult är en världsledande tillverkare av byggnadsställningar. Men de senaste 15 åren har inneburit en snabb avindustrialisering, konstaterar Patric Åberg. 

– Sedan 2008 har vi tappat 1 300 industrijobb i kommunen. Tarkett fortsätter att ha en stor anläggning i Hanaskog, men där arbetar i dag cirka 100 personer jämfört med 700 i början 2000-talet. 

Den starka industrihistorien har satt sin prägel på kommunen både på gott och ont, menar Åberg, som själv började som industriarbetare på plastfabriken i Broby efter gymnasiet för att senare avancera till säljare, ett jobb som han fortfarande är tjänstledig från. 

– Här finns en stark arbetsmoral. Göingeborna har alltid gått upp klockan sex på morgonen och åkt till fabriken. Det finns en väldig stolthet över det, berättar han.

Samtidigt finns det inte någon naturlig småföretagartradition, som i exempelvis grannkommunen Osby eller i kommunerna på andra sidan länsgränsen i Småland. I Östra Göinge har yrkeslivet kretsat kring några få större arbetsplatser.

Historien gör också att det inte finns någon tradition att läsa vidare efter gymnasiet. 

Historien gör också att det inte finns någon tradition att läsa vidare efter gymnasiet. I dag har endast 14 procent av kommunens invånare högre utbildning, jämfört med riksgenomsnittet på 30 procent. Det är en utmaning och påverkar tydligt skolresultaten, konstaterar Åberg. 2023 blev knappt 58 procent av niondeklassarna i kommunen godkända i alla ämnen. Visserligen en förbättring jämfört med några år tidigare, men fortfarande långt under det nationella genomsnittet på dryga 70 procent.

– Det finns helt enkelt ingen tradition av att studera – jag är ju själv en del av detta. Under en period var det vanligt att bortförklara skolresultaten med vårt stora flyktingmottagande. Men när vi drog tidslinjen visade det sig att det varit uselt hela tiden.

Patric Åberg berättar om initiativet med ”paugaträffar” på biblioteken för att få pojkar att läsa böcker. Pojkar, pappor, far- och morfäder bjuds in för att läsa och lyssna på berättelser. Hittills har intresset varit mycket stort och blivit något av snackis i kommunen. Men inte minst fyller det ett tomrum som en allt mer kvinnodominerad skola lämnat efter sig:

– Många pojkar träffar över huvud taget inte några manliga förebilder i skolan, förrän i högstadiet. Det här är ett sätt att visa att läsning också är något för “paugar” och att det finns böcker om sådant som intresserar pojkar.

***

Länge var Östra Göinge ett starkt socialdemokratiskt fäste. När Patric Åberg i början av 00-talet engagerade sig i politiken var styrkeförhållandena de motsatta jämfört med i dag. Socialdemokraterna hade en bit över 40 procent och Moderaterna en bit under 20 procent. 

Förutom att vara ett av Moderaternas starkaste fästen på kommunal nivå är Östra Göinge också en kommun med mycket stor röstsplittring. Det överlägset största partiet i riksdagsvalet är Sverigedemokraterna med 38 procent av rösterna, följt av Socialdemokraterna och först på tredje plats Moderaterna. I riksdagsvalet röstar göingeborna på Jimmie Åkesson, i kommunen på Patric Åberg.

”Folk får något konstigt i ögonen när jag i dag säger att jag gillar Nya Moderaterna.”

Om man ska försöka förstå hur Östra Göinge kom att bli den näst starkaste M-kommunen i landet – bara Essunga på landsbygden mellan Vara och Trollhättan har en större andel M-väljare – kan man inte bortse från förändringen av Moderaterna under Fredrik Reinfeldt.

– Folk får något konstigt i ögonen när jag i dag säger att jag gillar Nya Moderaterna, och jag blir tvungen att tillägga “minus migrationen”. Men det viktiga med Nya Moderaterna var att vi blev ett parti för vanligt folk, säger Patric Åberg när vi sitter ner och tar en kaffe och ett wienerbröd på caféet ”Kom in” i Knislinge.

På så sätt knyter Östra Göinge direkt an till de tre stora trenderna i svensk partipolitik de senaste decennierna. Sverigedemokraternas snabba tillväxt, Socialdemokraternas kollaps i många traditionellt starka väljargrupper och slutligen, men betydligt mindre uppmärksammat, förändringen av Moderaterna i väljarnas ögon. 

För några år sedan undersökte statsvetaren Erik Vestin vid SOM-institutet partiernas sympatikapital bland väljarna. Den över tid viktigaste förändring han identifierade handlade om hur sympatierna för Moderaterna hade förändrats.

I slutet av 1980-talet var Moderaterna ett parti vars sympatikapital påminde om Vänsterpartiets – man var ett parti som en betydande del av väljarkåren avskydde. Successivt har andelen väljare som avskyr Moderaterna minskat och man är i dag ett ganska omtyckt parti. Förändringen är synlig i alla väljargrupper, men särskilt stor är den bland arbetare.

– När Anders Borg sade ”1 000 spänn mer i plånboken” knöt det an till många som tidigare inte röstat på Moderaterna och samma sak gäller i dag med tryggheten, konstaterar Patric Åberg. 

Några dagar innan jag besökte Östra Göinge var Moderaternas biträdande partisekreterare och strategiansvarige Martin Borgs på besök i kommunen för att diskutera bland annat röstsplittringen mellan kommun och riksdag som blivit ett tilltagande problem för Moderaterna på nationell nivå. Jag frågar Patric Åberg om vad han sade till Martin Borgs.

Som så många andra framgångsrika kommunalråd före honom skrattar Åberg bort frågan och påminner om att det finns ett här i kommunen och ett där i Stockholm, och att det är väldigt olika saker. 

Samtidigt finns det något i Patric Åbergs perspektiv som ständigt påminner mig om Moderaternas bästa riksdagsval någonsin – 30,06 procent i valet 2010:

– Vi försöker lösa problem, och det ger respekt bland väljarna där många som tidigare röstade på Socialdemokraterna nu röstar på oss.

I samma anda talar Åberg om vikten av att som M-politiker komma ihåg att många av dem som i dag röstar på Moderaterna i Östra Göinge inte är klassiska moderatväljare som röstar på partiet av ideologisk övertygelse. Men samtidigt betonar han de allmänborgerliga utgångspunkterna för politiken, och konstaterar att Östra Göinge i dag har den lägsta skatten i nordöstra Skåne, trots den sämsta socioekonomin.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Skattesatsen ligger på 32,17, en bit under riksgenomsnittet på 32,37, och betydligt lägre än grannkommunen Osby där skatten ligger på 33,99. Att skattesatsen stigit de senaste åren handlar uteslutande om återkommande skattehöjningar i regionen, understryker Åberg. 

– Att sänka skatten eller hålla den på en låg nivå när du har en socioekonomiskt stark  inflyttning är egentligen ingen konst. Det är betydligt svårare i en kommun som Östra Göinge.

En faktor som Åberg lyfter fram är Östra Göinges effektiva kommunala organisation. 2008 fattade Moderaterna och Socialdemokraterna tillsammans beslut om en ny politisk organisation där facknämnderna avskaffades. Samtidigt har man arbetat med att decentralisera så många beslut som möjligt:

– Det har gjort att vi i Östra Göinge fattar ungefär 150 politiska beslut per år. Jämför det med 850 i Osby.

***

Trots de besvärliga socioekonomiska och demografiska förutsättningarna och trots att han i sina resonemang ofta tar spjärn mot dem på den borgerliga sidan som länge tittade bort eller inte förstod de problem som finns i kommuner som Östa Göinge, går det inte komma ifrån att Åberg andas optimism och framtidstro. Men det är inte de stora nya visionernas politik det handlar om, utan snarare den typ av jordnära framtidstro som man hittar bland framgångsrika företagare. 

Åter till Hanaskog och kvarteret Ringen, där den här artikeln började. 

– Vi borde ha börjat riva redan 2011. Många av lägenheterna hade redan då stått tomma länge. Men modet att förändra saknades, menar Åberg. 

Östra Göinge blev en av de kommuner som tog emot allra flest asylsökande per capita under åren i mitten av 2010-talet.

Sedan kom flyktingkrisen, och för många kommuner med tomma lägenheter drömmen om en nystart där de sedan decennier nedåtgående befolkningskurvorna skulle vända uppåt. Östra Göinge blev en av de kommuner som tog emot allra flest asylsökande per capita under åren i mitten av 2010-talet. Under 2015 och 2016 handlade det om cirka 1 300 asylsökande. Dessutom fungerande kommunen som transitkommun för många.

Det var under denna period Patric Åberg fick sitt genombrott i nationell debatt när han konstaterade att det fanns en gräns för hur många asylsökande en liten kommun som Östra Göinge mäktade med att ta emot, samtidigt som han kritiserade välmående M-styrda kommuner som försökte undvika att ta emot mer än ett fåtal asylsökande. 

– Vi försökte verkligen göra något bra av en svår situation, säger Patric Åberg och pekar i riktning mot den nya lekplatsen tvärs över gatan, som står där som en kontrast till de nedgångna husen runt om.

Flyktingmottagandet och den snabba befolkningsökningen under några år, gjorde också att kommunen kunde driva vidare skolor som annars var hotade av nedläggning. Men ganska snart visade sig befolkningsökningen vara högst tillfällig. Problemen som tidigare funnits återkom, i vissa fall till och med i större skala, konstaterar Patric Åberg. 

– Många asylsökande sökte sig snabbt vidare. Och här finns inte längre den typ av enkla industrijobb som tidigare kunnat bidra till integrationen. Kvar står vi med kostnader för kommunal service dimensionerad för fler invånare än vi har, tomma lägenheter och kostnader för försörjningsstöd.

Östra Göinge har, menar Åberg, klarat situationen bättre än många andra kommuner och har bland annat kunnat betala av på pensionsskulden tack vare de stora statsbidragen under flyktingkrisen, men står nu inför en nedläggning av skolan i Sibbhult.

– Det är det svåraste du kan göra som politiker, berättar Åberg.

Patric Åberg har fått en hel del kritik, inte minst i nationella medier, för beslutet att riva kvarteret Ringen. Det har i dramatiska ordalag exempelvis talats om hur han ”river fattiga invånares lägenheter”. Men det förändrar inte det faktum att nästan ingen har velat bo i husen som nu rivs.

Trots ett på pappret bra läge, och 10-minuterstrafik med bussen till Kristianstad, är det uppenbart att Hanaskog är en plats som inte mår bra. Kvarteret Ringen som ligger mitt i byn är en starkt bidragande orsak till detta.

– Vi måste skapa balans i Hanaskog, och få fler som arbetar och betalar skatt att flytta hit, konstaterar Åberg medan vi kör i riktning mot Knislinge 10 minuter bort.

Knislinge var fram till 1970-talet känt för skofabriken. I dag är villa- och radhusområdet i västra Knislinge det enda delen av Östra Göinge som socioekonomiskt ligger kring snittet i landet. Ett problem på flera håll i kommunen är att fastighetspriserna i dag är så låga att många inte har råd att investera i eller vårda sina hus.

I västra Knislinge är däremot fasaderna renoverade, taken bytta, solpaneler installerade och ett stort antal Teslor står parkerade på garageuppfarterna. Vi kör förbi nybyggda bostadsrättsparhus. Patric Åberg berättar nöjd att försäljningen av husen gått utmärkt och att allt är sålt trots ränteläget:

– De som köper de nya bostadsrätterna eller flyttar in i hyresradhusen som också byggs skulle aldrig kunna tänka sig att bo i 60-talshusen. Vad vi har här är svaret på vad som behövs även i Hanaskog. Utvecklingen där går att vända.

Det som Patric Åberg pekar på är ett problem som berör de flesta svenska småstäder. Den typ av bebyggelse – med flerfamiljshus från 1960-talet – som dominerar de centrala delarna i många mindre samhällen är också den minst attraktiva typen av bebyggelse. Det är som upplagt för att platserna ska hamna i en negativ spiral och förlora sin livskraft.

– Om vi inte river och bygger nytt går det inte att vända utvecklingen, konstaterar Åberg.

***

I bilen på vägen till huvudorten Broby, där kommunhuset finns, pratar vi vidare om de särskilda utmaningar som finns i en kommun som Östra Göinge när man som politiker försöker lägga grunden för en positiv utveckling. Patric Åberg återkommer i samtalet flera gånger till den djupa skiljelinje som går mellan kommunerna i sydvästra Skåne och de nordöstra delarna av landskapet.

– Vi får inget gratis. Utan måste hela tiden anstränga oss för att ta vara på den attraktivitet som finns här. Men samtidigt är det så att svaren på utmaningarna oftast finns precis framför ögonen på oss.

”Bygger vi sjönära händer det positiva saker.”

Vi har stannat till vid Helge å strax utanför Broby. I början av 00-talet tog kommunen fram en då omstridd detaljplan där strandskyddet upphävdes. Här ligger nu villor ett stenkast från vattnet. På motsvarande sätt har ett lokalt fastighetsbolag byggt hyresradhus, alldeles vid vattnet ett par hundra meter från torget i Broby.

– Bygger vi sjönära händer det positiva saker. De som försvarar strandskyddet pratar om tillgänglighet, men faktum är att platser som dessa blivit mer tillgängliga i och med att vi byggt bostäder där, berättar Åberg.

Attraktiv sjönära mark som skulle kunna bebyggas är något som det finns gott om i både Östra Göinge och de flesta andra landsbygdskommuner. Samtidigt har strandskyddet, som ekonomhistorikern Jan Jörnmark skriver i rapporten ”Småstadens skönhet – riv DDR-Sverige” gjort det svårare att utnyttja denna komparativa fördel. Införandet av strandskyddet på 1950-talet, och den successiva utvidgningen decennierna efter, sammanföll dessutom, som Jörnmark konstaterar med den strukturomvandling, först av jord- och skogsbruket och sedan av industrin, som drabbat dessa kommuner särskilt hårt.

– Det är klart att det är kommunerna som ska avgöra hur det ska byggas. De känner till de lokala förutsättningarna på ett helt annat sätt än länsstyrelserna som dessutom blivit allt mer restriktiva med undantagen. Kom också ihåg att ingen kommunpolitiker vill försämra sin kommun, konstaterar Patric Åberg och argumenterar för ett avskaffande av strandskyddet. 

I väntan på mer sjönära byggande är det dock mitt i byn, vid torget i Broby, som det stora utvecklingsprojektet pågår. Här bygger kommunen nya flerfamiljshus med hyresrätter som ett led i att försöka levandegöra den stora yta där järnvägen tidigare gick. Åberg berättar att ambitionen även är att locka till sig en Ica Supermarket-butik till Broby.

– Det här är den typ av förändringar som kan lyfta ett helt samhälle, och åter göra Broby till den levande köping det en gång var.

Till skillnad från många andra kommunpolitiker är Patric Åberg också tydlig med att det är nya attraktiva bostäder som behöver byggas för att locka invånare till kommunen:

– Ingen flyttar hit bara för att vi har en fin natur eller någon jäkla badplats. Det har alla.

Foton: Svend Dahl