Så sänkte Göran Persson avsättningen till pensionerna

Socialdemokraterna menar att pensionerna har blivit för låga och vill höja avsättningarna till pensionssystemet från dagens 17,21 procent av lönen.

”Vi behöver höja avgiften, definitivt upp till 18,5 procent, åtminstone i ett första steg. Det var ju den nivån som utlovades i pensionsreformen”, har den ansvarige ministern Ardalan Shekarabi (S) sagt till Aftonbladet.

Det som Socialdemokraterna dock talar tyst om – eller inte har förstått – är att det är de själva som ligger bakom att pensionsavgiften i praktiken sänktes från 18,5 till 17,21 procent. Detta genomfördes inte som en dold, teknisk förändring utan var en direkt följd av en reform på nästan 100 miljarder kronor som var en viktig del i partiets politik runt millennieskiftet, ivrigt påhejad av de egna gräsrötterna.

Vi tar det från början.

Under budgetsaneringen efter 1990-talskrisen infördes egenavgifter i form av arbetslöshetsförsäkrings- och sjukförsäkringsavgifter. Egenavgifter är löntagarnas motsvarighet till arbetsgivaravgifter. I samband med pensionsreformen i slutet av 1990-talet gjordes dessa egenavgifter om till den 7-procentiga allmänna pensionsavgiften, som är löntagarens avgift till pensionssystemet. Arbetsgivaren betalar 10,21 procent, som en del av arbetsgivaravgifterna.

På en hundralapp i lön betalar arbetsgivaren alltså 10,21 kronor till pensionen, och löntagaren betalar 7 kronor och har 93 kronor kvar. Pensionsavsättningen blir 17,21 / 93 = 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten, som är inkomsten som återstår efter att den allmänna pensionsavgiften blivit betald.*

Att pensionen skulle finansieras av både löntagare och arbetsgivare var en del av pensionsöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna. Men egenavgifterna var impopulära i den socialdemokratiska medlemskåren. På Socialdemokraternas partikongress i Sundsvall 1997 krävde 22 motioner att egenavgifterna skulle avskaffas.

Separata motioner inkom från arbetarekommunerna i Gävle, Ydre, Burlöv, Trelleborg, Umeå, Sandviken, Malmö, Tanum, Hisingen, nordöstra Göteborg, västra Göteborg, Höganäs, Sotenäs, Värnamo, Falköping, Bromölla och Linköping, samt ett antal enskilda motionärer. 

”Egenavgifter är ett borgerligt påfund”, deklarerade Gun-Britt Penderos, Skåne, i talarstolen. ”Egenavgifterna tillkom som del i budgetsaneringen 1992. Jag tycker inte att vi ska behålla saneringsmedel när vi har sanerat ekonomin”, menade Göran Borg, Kronoberg.

Partistyrelsen ville inte binda sig till att avskaffa egenavgifterna helt, men kongressen ställde sig bakom formuleringen: ”Generella välfärdssystem bör i största möjliga utsträckning finansieras genom arbetsgivaravgifter och skatter.”

Under de kommande åren förbättrades statsfinanserna, och egenavgifterna blev en prioriterad fråga för Socialdemokraterna. På extrakongressen 2000 fattades följande beslut:

Löntagarna ska kompenseras för egenavgifterna. Löntagarna har genom de stigande egenavgifterna burit en tung börda i saneringen av de offentliga finanserna. Ett första steg i en kompensation togs med skattesänkningen i januari 2000.

På partikongressen året därpå upprepades löftet.

Kompensationen för egenavgifterna blev fullständig 2006. Tekniskt infördes den som en skattereduktion. Sedan 2006 betalar löntagaren fortfarande den allmänna pensionsavgiften på papperet, men får en lika stor skattereduktion. I praktiken betalas därför den allmänna pensionsavgiften från statskassan in i pensionssystemet.

I år sänker skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften skatten med ungefär 90 miljarder kronor. Näst jobbskatteavdraget (som är en snarlik skattesänkning) är detta den största skattesänkning som har genomförts under de senaste decennierna.

Skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften förklarar hur pensionsavsättningen kunde sjunka från 18,5 till 17,21 procent: Den totala pensionsavgiften är som tidigare 17,21 kronor på en hundralapp i lön, men skillnaden är att löntagare numera inte behöver betala någon allmän pensionsavgift, medan det från början var tänkt att löntagaren skulle betala 7 kronor i allmän pensionsavgift och alltså bara behålla 93 kronor av en intjänad hundralapp. 17,21 av 93 kronor är 18,5 procent.

På Socialdemokraternas partikongress, som just nu pågår i Göteborg, står frågan om höjd pensionsavgift på dagordningen. Med diskussionerna på S-kongressen i Sundsvall 1997 i minnet infinner sig en déjà vu-känsla. 29 motioner kräver en höjning till 18,5 procent. Partistyrelsen föreslår att de bifalls och skriver:

Partistyrelsen menar att pensionsavgiften behöver höjas och ser det som en prioriterad fråga för vårt parti. Den ursprungliga tanken när pensionssystemet utformades var att avgiften skulle bli 18,5 % vilket av olika anledningar inte blev slutresultatet.

Partistyrelsen glömmer med andra ord att nämna att dessa ospecificerade ”olika anledningar” är en skattesänkning som Socialdemokraterna själva genomförde under Göran Perssons regeringstid – och att denna skattesänkning var en stor fråga på samma partis kongress 24 år tidigare.

Noterbart är att Magdalena Andersson var politisk tjänsteman i Regeringskansliet under den tid som kompensationen för egenavgiften var en prioriterad fråga för Socialdemokraterna. 2004–2006 var hon statssekreterare i Finansdepartementet med ansvar för skattefrågor. ”Sista steget i kompensationen för egenavgiften är den viktigaste skattefrågan i budgeten”, uttryckte hon i en intervju med Svenska Dagbladet inför budgeten för 2006. ”Det är en stor och viktig reform som gett ökade marginaler och dessutom stärker drivkraften för arbete”, sade hon till tidningen.

Notan på 20 miljarder ska betalas av statskassan, det vill säga dagens yrkesarbetande.

Extra ironiskt är att Göran Persson själv på senare år vid upprepade tillfällen har argumenterat för att pensionerna blivit för låga i förhållande till lönerna. ”Det är för snålt tilltaget. Jag brukar säga att vi har världens bästa pensionssystem, med det lilla felet att det ger för låga pensioner”, sade han i Agenda 2017.

Ingen av de socialdemokratiska partiföreningar, stämmodelegater eller ministrar som drev frågan om en skattereduktion för den allmänna pensionsavgiften nämnde någonting om att detta skulle innebära en orättvisa gentemot pensionärerna eller en sänkning av pensionsavsättningen (detsamma gäller regeringens proposition, se prop. 1999/2000:1, sid. 188).

Det handlade om att kompensera löntagarna för pålagor som införts under 90-talskrisen. Man kan dock inte kompensera pensionärerna för pålagor som de aldrig haft. Att skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften skulle innebära att pensionerna blivit för låga är något man började hävda två decennier senare.

Sverigedemokraterna vill nu höja pensionsavgiften retroaktivt, så att dagens pensionärer ska få pension som om de betalat 18,5 procent av lönen i pensionsavgift, fastän de i själva verket bara betalade 17,21 procent. Notan på 20 miljarder ska betalas av statskassan, det vill säga dagens yrkesarbetande. Socialdemokraterna håller öppet för en retroaktiv höjning.

Att höja pensionerna för dagens pensionärer, på bekostnad av yngre generationer och med hänvisning till att pensionsavgiften borde varit 18,5 procent, vore inte rättvist.

De som har arbetat och tjänat in till pension under 2000-talet har betalat in 17,21 procent av sin lön till pensionen och samtidigt dragit nytta av skattereduktionen för allmän pensionsavgift, en skattesänkning som de har kunnat använda till privat pensionssparande, konsumtion eller annat. Att retroaktivt höja deras pensionsavsättning till 18,5 procent vore en dubbelkompensation.

Återstår gör då frågan om huruvida pensionsavgiften bör höjas för dagens yrkesarbetande. Att en utredning på 1990-talet kom fram till att avsättningen borde vara 18,5 procent är knappast relevant i dag. Löntagarna och deras fackliga organisationer har anpassat sig till en pensionsavgift på 17,21 procent.

Inklusive tjänstepension motsvarar avsättningen till pensioner i snitt över en fjärdedel av lönen. Därtill amorterar många, sparar i ISK eller lägger undan pengar på annat sätt. Är det verkligen nödvändigt att ytterligare öka tvångssparandet till ett låst offentligt pensionssystem? Det är en fråga som Timbro kommer att återkomma till, men jag är skeptisk.