Naomi Abramowicz:
Så krossades tilliten i Glasriket
Samhälle Reportage
Med Erik Ullenhags sammanfattning av en framgångsrik integrationspolitik – språk och jobb – ringande i öronen reser Naomi Abramowicz till Nybro, blir trakasserad av en antisemitisk affärsinnehavare och möter ett samhälle som förändrats i grunden över en tioårsperiod.
”Det är inte rocket science”. Integrationsminister Erik Ullenhag släntrar in på kansliet för att hålla en dragning för riksdagsgruppen. Det är våren 2011 och jag praktiserar på dåvarande Folkpartiets riksdagskansli. Ullenhag är på bra humör när han ska förklara sin, och alliansregeringens, syn på integration. Han har nyligen tagit över rollen som integrationsminister från Nyamko Sabuni.
”Integration är inte rocket science. Det handlar om två saker: språk och jobb”, förklarar han. Jag tänker på Ullenhags ord, drygt tio år senare, på väg hem till Kalmar från Nybro.
Det är bara en kvart från Kalmar med tåg (även om en tvättäkta kalmarit hade tagit bilen), men skillnaderna mellan residensstaden och lilla Nybro är stora. Medan Kalmar är en universitetsstad är Nybro en mindre bruksort där nästan 40 procent av arbetskraften fortfarande jobbar inom tillverkningsindustrin. Kalmars invånare är minst lika välutbildade som rikssnittet – Nybro är en av de orter i Kalmar län där flest enbart har förgymnasial utbildning.
I dag har 23 procent av Nybros 20 000 invånare utländsk bakgrund. Och det märks.
En slående skillnad mellan Nybro och Kalmar är hur olika platserna har påverkats av asylmottagandet 2015. Visst går det att skönja en förändring i Kalmar. Varje fredag är det torghandel utanför Domkyrkan, där majoriteten av säljarna och köparna kommer från Mellanöstern. Men annars är förändringarna, åtminstone i centrum, små. Det kan man inte säga om Nybro.
– Det var ett uppdelat samhälle redan från början, med rika industrifamiljer och arbetare. Nu har man fått in en tredje grupp: invandrare som har svårt att få jobb, säger Anders Blank, journalist, tidigare lokalreporter i Nybro för Barometern-OT och numera redaktör för nättidningen Dagens Kalmar.
Nybro är en av de kommuner i Sverige vars befolkningssammansättning förändrades mest från 2015 till 2016. Bara Hultsfred, Högsby och Filipstad upplevde en större procentuell ökning av personer med utländsk bakgrund. I dag har 23 procent av Nybros 20 000 invånare utländsk bakgrund. Och det märks.
Förmodligen kan den som enbart talar arabiska klara sig hyfsat i Nybro. Grinden till pingstkyrkans förskola Pingstliljan är försedd med en uppmaning på arabiska, svenska och engelska: ”Vänligen stäng grinden!”
Även det kommunala bostadsbolaget NBAB har valt att sätta upp skyltar på arabiska. Utanför miljöhusen tillhörande hyresrätterna i stadsdelen Kungshall finns extremt utförliga instruktioner på både svenska och arabiska om hur man ska slänga skräp.
Jag räknar till totalt fem punkter med ingående beskrivningar om exakt hur man ska, och inte ska, göra sig av med sina sopor. Det är den svenskaste listan jag någonsin har läst.
Kungshall är Nybros miljonprogramsområde. Majoriteten av de boende har utländskt ursprung, och många av dem kom i samband med flyktingvågen. I princip hela området består av hyresrätter. Flerbostadshusen är byggda under 1960–70-talet. Hushållen som består av sju personer eller fler har fördubblats i Nybro under de senaste tio åren, och många av dem finns enligt kommunen i just Kungshall.
Trots att avstånden är små är det stora skillnader mellan Kungshall och Nybros villaområden. De vackra sekelskiftesvillorna med snickarglädje och stora trädgårdar med knotiga äppelträd vittnar om att det har gått bra här, åtminstone för en del.
Ett av villaområdena heter Madesjö. Där finns en liten andel hyresrätter, men mestadels villor. I Madesjö röstade hela 89 procent i det senaste riksdagsvalet, jämfört med knappt 70 procent i Kungshall. På Madesjöskolan har bara 14 procent av eleverna utländsk bakgrund, i Fagerslättsskolan i Kungshall mer än 80 procent. Skolorna ligger inte ens två kilometer från varandra.
”Om vår son skulle börja där skulle han vara den enda helt svensktalande eleven i sin klass.”
Jimmy Loord hämtar upp mig på stationen. Han är distriktsordförande för Kristdemokraterna i Kalmar län, tidigare gruppledare för KD i Nybro och numera oppositionsråd i Region Kalmar. Vi slår oss ner på Sandbergs i Madesjö. Konditoriet är en retrodröm från 1950-talet, med teakmöbler, stringhyllor och tidsenliga tapeter.
Oppositionsregionrådet Loord kommer från den norra delen av länet, men flyttade till Nybro för att arbeta som pastor i pingstkyrkan. I samband med flytten engagerade han sig i kommunpolitiken i Nybro, men håller nu på att avveckla engagemanget här. En flytt från Nybro till Hultsfred stundar.
Som fyrabarnsfar har Jimmy Loord på nära håll upplevt hur Nybro förändrats. Från att ha haft sina två äldsta barn i Fagerslättsskolan valde han och frun istället att placera sin näst yngsta i Madesjöskolan.
– Vi insåg att om vår son skulle börja där skulle han vara den enda helt svensktalande eleven i sin klass. Vad skulle hända på rasterna? Skulle han bli utanför? Jag såg ju bilden framför mig. Alla springer ut på rasten och talar arabiska, och han förstår ingenting.
Jimmy Loord tillhörde den styrande majoriteten, som bestod av de gamla allianspartierna tillsammans med SPI Välfärden, i samband med flyktingkrisen 2015.
– Alla ville göra så gott. Det vi kunde göra var att ta emot dem och låta dem få en fristad. Men det blev mer än vi mäktade med. Även om det finns goda exempel har vi inte lyckats med integrationen på det stora hela, inte på det sättet vi önskade.
– Vi har driftiga företagare. Vi har butiker och restauranger i Nybro som drivs av dem som kom hit 2015-2016. Men man lever för sig själv. Integration är inte bara språk och arbete. Det handlar om att lära känna människor. Det upplever jag inte att vi har lyckats med. Att få ett arbete är en bra grund. Men det är ingen garanti för integration.
Alliansen har styrt Nybro sen 2014, då man lyckades bryta Socialdemokraternas maktinnehav för första gången på decennier. Centerpartiet är traditionellt stora i Kalmar län, och Nybro är inget undantag. Partiet fick drygt 26 procent i det senaste kommunalvalet. Centerpartisten Christina Davidson är kommunstyrelsens ordförande i Nybro och har haft posten de senaste åtta åren.
Mer än 21 procent står utan arbete, av dem som överhuvudtaget söker jobb.
Jag frågar Davidson om hennes syn på vad som skedde 2015:
”Visst var det en tuff period när så många flyktingar kom så plötsligt, vi fick inte en chans att förbereda oss. Men på det stora hela gick det ändå fantastiskt bra. Vi hade en upparbetad organisation inom kommunen, en arbetsmarknads- och integrationsenhet som kom i gång snabbt. Kreativ personal inom kommunens verksamheter kunde lösa de utmaningar som uppstod. Ideella organisationer gjorde dessutom ett jättejobb. Tillsammans arbetade vi fram lösningar.”
Christina Davidson ger en ljus bild av den förändrade stadsmiljön: ”Med våra nya medborgare så har också vår stadsbild förändrats. Vi är många som är glada för det kraftfulla entreprenörskap invandrarna har fört med sig. De har öppnat nya butiker, restauranger och frisörsalonger i centrum där det tidigare var ganska dött. De jobbar hårt och har öppet till sent på kvällen. Vi hade inte heller klarat den kommunala omsorgen utan invandrarna.”
Men trots det ”kraftfulla entreprenörskapet” har Nybro stora problem med arbetslöshet bland utrikes födda. Mer än 21 procent står utan arbete, av dem som överhuvudtaget söker jobb. Den totala arbetslösheten i Nybro är 7,3 procent.
Jimmy Loord och jag beger oss till centrum och tittar på de nya butikerna som har tillkommit där. De som Davidson talar om. Det blir snabbt tydligt att staden har två sorters butiker: svenska och arabiska. De svenska heter sådant som Cazandras mode och Bohmans bokhandel. De är precis den sortens affärer du väntar dig att finna på en mindre svensk ort. De arabiska, varav många startades av asylsökande från Syrien, säljer frukt och grönt, nötter och kött som är 100 procent halal. Jag har aldrig sett så många skyltar på arabiska i en svensk stad.
Vi går förbi det anrika Stora hotellet från 1935. Under flyktingkrisen fungerade det som asylboende för nyanlända. Då fanns inget hotell i centrala Nybro. I dag hyrs en våning av kommunen, resten är åter hotell.
Sen stannar vi till vid en av Nybros många arabiska butiker. Ägaren står utanför och småpratar med förbipasserande. Men han är inte en av de nyanlända som har startat eget. Han har bott här i 25 år, säger han. När mannen frågar mig var jag kommer ifrån – en fråga som jag uteslutande får från andra med utländsk bakgrund – svarar jag att jag är judinna.
Jag är inte den första judinnan som har drabbats av antisemitism i Nybro.
Mannen gestikulerar och visar att han inte hör vad jag säger. Jag visar honom min lilla Davidsstjärna i silver som hänger runt halsen. Då förändras stämningen direkt.
– Jag kan inte respektera en jude. Jag ska kasta ut varenda jude som kommer in i min butik.
– Du ska inte ha på dig den där här i Nybro, säger han och pekar på min Davidsstjärna.
Sen börjar han prata om Israel/Palestina-konflikten.
– Judarna kommer att förlora mot muslimerna. Ni är bara sex miljoner, vi är många fler.
Han fortsätter att prata. Om Al-jazeera, judarna, Israel och amerikanerna. Jag vet inte om det har gått fem minuter eller en kvart. Till slut säger jag att jag har hört nog. Då ropar han på arabiska till en man som sitter utanför butiken bredvid, som snabbt kommer springande. Vi går fort därifrån.
Jag är inte den första judinnan som har drabbats av antisemitism i Nybro. För två år hamnade Nybro i riksmedia när en äldre judisk kvinna blev anfallen av tre män. De skrek ”hora” på arabiska och slet av henne Davidsstjärnan som hon, precis som jag, bar runt halsen.
Nästa gång jag åker till Nybro har jag polisanmält händelsen. På bussen dit ringer Polisen upp mig för ett förhör. Jag ger dem namnet på vittnet och adressen där det skedde. Jag har till och med fått tag på butiksägarens namn. Några dygn senare är förundersökningen nedlagd. De pratade aldrig med mitt vittne. Jag hoppas åtminstone att händelsen hamnar i statistiken.
Den här gången har jag inte på mig Davidsstjärnan. Om någon frågar mig var jag kommer ifrån tänker jag svara att jag har polsk bakgrund.
När jag kliver av bussen möts jag av Ronja Ismail. Ronja har arbetat med integrationsfrågor i Nybro i flera år, bland annat under 2015. Nu jobbar hon med trygghetsfrågor i Kalmar och kandiderar till kommunfullmäktige för Socialdemokraterna i Nybro.
Det första som händer är att vi träffar på en man som Ronja känner. Hon frågar hur han mår. Han skakar sorgset på huvudet och visar upp en skadad hand. Jag kan inte jobba, förklarar mannen på bruten svenska. Det visar sig att han har deltagit i ett av hennes integrationsprojekt.
– Jaha, du kan inte jobba på grund av skadan? Får du A-kassa? Du går väl på SFI i alla fall?
Hon försäkrar sig om att han inte försummar SFI-undervisningen innan vi går vidare. Vi tar bilen till Pukebergs glasbruk, strax utanför stan. Det är från sent 1800-tal och ett av de äldsta i Sverige.
Ronja, som verkar känna alla, känner givetvis även den polska kvinnan som driver Glasbrukets restaurang ”Café hos oss”. Vi slår oss ner och Ronja berättar om sin bakgrund, att hon kom hit från Iran för 30 år sedan och hur hon pluggade svenska till sent på nätterna för att lära sig språket så fort som möjligt. Sen kommer vi in på integrationsprojekten hon har drivit.
– Svenskar är jätteduktiga. De har mycket kompetens och kunskap. Men de läser mycket rapporter och forskning. Jag lever i verkligheten.
– Jag vet hur man ser på kvinnor i mitt land, hur man beter sig. Men det handlar även om kunskap om det svenska samhället. Det handlar om hur integrerad du själv är, och om du är positiv till det svenska samhället eller inte. Och eftersom jag själv har invandrarbakgrund kan jag säga sådant som svenskar inte kan säga.
”Det är som att jag är tillbaka i Kurdistan.”
– En individ sa exempelvis till mig: Jag vill inte jobba, jag får ju betalt ändå. Då sa jag, men vi kommer ju hit från krig. Våra barn får mat, skola, utbildning och vi får ta del av välfärden. När du är gäst hos någon och blir bjuden på mat och väl behandlad, ska du bara sitta och lata dig? Ska du inte hjälpa till, inte bara låta dig bli serverad? Du ska visa tacksamhet. Hade en svensk sagt det här hade man fått höra: ”hon är rasist”.
Jag frågar henne vad hon tror krävs för integration.
– Integration är inte bara att få ett jobb och lära sig svenska. Det är mycket mer än så. Och det hjälper inte om man har samma syn som tidigare på kvinnor och demokrati.
– Avståndet mellan svenskar och invandrare är väldigt stort i Nybro. Invandrare umgås med varandra. De är inne i sin bubbla. I en av grundskolorna är svenskar i minoritet. Det är som att jag är tillbaka i Kurdistan. Det är som att man inte bor i Sverige, det gör att det blir värre.
Demografin och butiksutbudet är inte det enda som har förändrats i Nybro. Tilliten har också förändrats – till det sämre. Det visar undersökningen Tillitsbarometern, där man studerar skillnaderna i tillit på lokal nivå.
Sverige har utmärkt sig internationellt som ett land där människor litar på varandra. Vi har, eller åtminstone hade, alla förutsättningar som är förknippade med hög tillit: en högutbildad befolkning, låg arbetslöshet och ett livaktigt civilsamhälle. På nationell nivå är tilliten fortfarande hög, men de lokala skillnaderna är iögonfallande. På Södermalm i Stockholm svarar 75 procent att de litar på de flesta, i Nybro är siffran knappt 50 procent.
Nybro är den plats i Sverige där otryggheten efter mörkrets inbrott har ökat mest från 2009 till 2020.
Tilliten i Nybro har försämrats kraftigt de senaste tio åren. Samma mönster går att se i andra mindre orter som har tagit emot många asylsökande sett till folkmängden, som småländska Lessebo och Ronneby i Blekinge. Enligt Tillitsbarometern är Nybro den plats i Sverige där otryggheten efter mörkrets inbrott har ökat mest från 2009 till 2020.
Källa: Tillitsbarometern
Källa: Tillitsbarometern
Lars Trägårdh, professor i historia och forskningsledare för Tillitsbarometern, säger att de ser tydliga negativa samband mellan tillit och mångfald.
– Det finns noll belägg för att vi gillar olika. Vi känner gemenskap med människor som i grund och botten påminner om oss.
Jag frågar om det finns forskning om hur man återuppbygger tilliten efter att den har förlorats.
– Det är enmiljonerdollarsfrågan. Svaret är nej. Ingen vet egentligen något om det här. Vi vet mycket mer om hur man förstör tilliten än om hur man bygger upp den.
– Vill vi ha en tillitsskapande integration måste vi förstå mekaniken. Har du en skolklass där två av 30 är nyanlända och har problem med svenskan kommer de nog under ganska kort tid att lära sig språket och bli kompisar med de andra barnen i klassen. Har du i stället 80 procent med flyktingbakgrund är det game over. Det kommer inte att funka. Min lärdom är ganska enkel: Vi måste förstå mekaniken. Det handlar bara om bondförnuft, inte att vissa eller dumma eller goda.
Erik Ullenhag har, efter ett misslyckat försök att göra comeback 2019, lämnat svensk politik. Tiden har sprungit ifrån hans syn på integration: att det räcker med språk och jobb.
För det första är det svårt nog att ”bara” lära sig språket och skaffa ett jobb.
Att lära sig ett nytt språk, väsensskilt från det gamla, kräver tid, engagemang och övning. Och det blir inte mycket till övning om ens umgängeskrets enbart består av andra från det gamla hemlandet, eller om det kringliggande samhället fortsätter att ge en all information på modersmålet.
Även om de ullenhagska integrationskriterierna är uppfyllda behöver det inte betyda att man är en del av det svenska samhället.
Att skaffa ett jobb i Sverige är inte heller lätt. I snitt tar det åtta år innan hälften av flyktinginvandrarna har fått jobb. För dem som har högre utbildning tar det ”bara” fyra till fem år innan hälften får jobb. För dem som saknar gymnasieutbildning tar det betydligt längre tid: efter 13 år har hälften fått jobb.
För det andra: även om de ullenhagska integrationskriterierna är uppfyllda behöver det inte betyda att man är en del av det svenska samhället. Det går alldeles utmärkt att tala svenska och jobba utan att man har anammat de värderingar som ligger till grund för det svenska samhället och svensk lag: respekt för individens rättigheter, jämställdhet, demokrati och religionsfrihet. Butiksägaren som sa att han skulle kasta ut varenda jude borde ju enligt Ullenhags definition utgöra den perfekt integrerade invandraren.
Erik Ullenhag hade åtminstone rätt i en sak: Integration är inte ”rocket science”. Det är mycket mer komplicerat än så.
Omslagsfoto föreställande stationen i Nybro: Shutterstock
Foton från Nybro: Naomi Abramowicz
Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!