Folkhälsopolitiken handlar om makthunger
Sverige är ett av EU:s värsta länder vad gäller regleringar av hur människor får äta, röka och dricka. Den övergripande trenden är negativ, och det gäller hela Europa – det senaste året har 22 av 28 EU-länder ökat sina förbud och regleringar kring alkohol, mat, läsk, tobak och e-cigaretter. Orsaken sägs vara folkhälsan, men argumentet håller inte. Det handlar om ideologi, skriver Mattias Svensson.
Den europeiska trenden vad gäller tolerans, frihet och återhållsamhet med statliga befogenheter är inte särskilt uppmuntrande just nu. Det gäller i det stora, men också i det lilla. Under 2016 ökade 22 av 28 EU-länder sina regleringar av hur människor får äta, röka och dricka.
Det visar Nanny State Index 2017, tankesmedjan Epicenters sammanställning av regleringar rörande alkohol, mat och dryck samt tobak och e-cigaretter.
Framför allt har de sistnämnda blivit allt mer kringgärdade av restriktioner under 2016. Ofta behandlas e-cigaretterna som övrig tobak, trots att ingenting tyder på att hälsoriskerna är någonstans i närheten av de som förknippas med daglig cigarettrökning.
Under 2016 implementerades också EU:s tobaksdirektiv. Det kan komma som en överraskning för personer som gillar att utmåla EU som ett nyliberalt projekt, men tobaksdirektivet innehåller inte en enda liberalisering. Sådana är tvärtom förbjudna. Ett antal ytterligare restriktioner påbjuds, exempelvis förbud mot att sälja mentolcigaretter (rök gärna, men det får inte smaka gott). Dessutom kan medlemsländer införa ytterligare förbud och restriktioner utöver direktivet, vilket en del också gjort.
Sverige intog förra året platsen som det näst ofriaste landet att äta, röka och dricka i, enbart överträffat av Finland. I år har vi även passerats av Storbritannien, Irland och Ungern. Tyvärr beror detta främst på att dessa länder varit ännu flitigare med att införa nya förbud och restriktioner än vad vi har.
Vi fick total laissez-faire! Och inget farligt hände.
Däremot har Sverige upplevt en tillfällig frihet för e-cigaretter under förra året, då den tidigare regleringen upphörde av lagtekniska skäl. Vi fick total laissez-faire! Och inget farligt hände. Få indikationer talar för att den oreglerade tillgången har varit något problem.
Sådana omständigheter har dock inte hindrat politikerna från att skynda igenom ny lagstiftning. Från 1 juli i år är e-cigaretterna belagda med samma restriktioner som cigaretter, trots de betydligt lägre hälsoriskerna.
Ett exempel på att restriktionerna inte handlar om hälsa, som det ofta påstås, utan om ideologi och förmynderi.
Detta är ett genomgående mönster, vilket rapporten kring Nanny State Index 2017 pedagogiskt visar. Det finns helt enkelt få tydliga samband mellan graden av restriktioner och hälsoutkomster. Berusningsdrickande och hög alkoholkonsumtion har exempelvis inget samband med graden av alkoholrestriktioner i detta index.
Sverige betraktas med viss rätt som ett förbudsland och har en på många sätt hälsosam befolkning, men illustrerar ändå på flera sätt att förmynderi inte fungerar som tänkt. Sverige har den lägsta andelen rökare i EU, samtidigt som våra tobaksrestriktioner hör till de minst restriktiva. Framför allt är snus tillåtet här, men förbjudet i övriga EU. Mycket tyder på att fler kunnat sluta med den betydligt hälsofarligare dagligrökningen genom att gå över till snus, framför allt män.
Förbudsivern drivs av ideologi snarare än de hälsoargument som ofta får tjäna som fikonlöv.
Sverige har vidare en låg andel ohälsosamt feta trots att vi väsentligen saknar restriktioner och straffskatter på livsmedelsområdet, medan vissa andra länder infört straffskatter på läsk, godis och kaffe. Och trots att såväl alkohol- som spelsektorn liberaliserats i Sverige under senare år minskar både drickandet och spelandet, liksom många av de relaterade problemen. Den senaste svenska alkoholrestriktionen av betydelse som beslutats av Sveriges riksdag dateras faktiskt till 1982 (lördagsstängt på Systembolaget, upphävt från 2001 utan negativa konsekvenser).
Inte heller framstår EU:s friaste länder att äta, dricka och röka i som särskilt avskräckande. Enligt Nanny State Index 2017 rankas Tjeckien och Tyskland som de friaste, följda av Slovakien, Luxemburg och Nederländerna.
Förbudsivern drivs alltså av ideologi snarare än de hälsoargument som ofta får tjäna som fikonlöv. Den drivs också av bidragsunderstödda intressegrupper mot exempelvis tobak och alkohol, intressegrupper som vanligtvis förespråkar nolltolerans mot alla sorters tobak- och alkoholkonsumtion.
Tyvärr har sådana grupper haft stort inflytande på den sittande regeringen och folkhälsominister Gabriel Wikström. Snarare än att se till de positiva effekterna av relativa svenska liberaliseringar under senare år, bereds ett antal nya förbud och inskränkningar av den sittande regeringen – allt från att försvåra privat vinimport och inskränka försäljningen av alkoglass till blockera hemsidor som erbjuder spel och förbjuda stora chipspåsar.
Som vi har sett har sådana åtgärder föga effekt på hälsan, men de ska inte avfärdas som ofarliga. Förbud och restriktioner kostar pengar och skapar incitament för smuggling och svarta marknader. Straffskatter faller hårdast på de fattigaste. Framför allt reduceras de medborgare som i en demokrati är statens uppdragsgivare och chefer, till mindre vetande undersåtar av politiker och byråkrater. Paternalism är helt enkelt uttryck för en osund makthunger, och Europas stater behöver banta.