Banta staten, inte medborgarna

Flera länder runt om i Europa har nyligen bestämt sig för att införa punktskatter på läsk. I Sverige ligger en utredning och bubblar hos Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket, och vår folkhälsominister Gabriel Wikström bekräftade nyligen farhågorna att den kan komma att föreslå detsamma.

Nu är svenska skatter redan på tok för höga, och din, min eller grannens läskkonsumtion är över huvud taget inte Wikströms angelägenhet, men det finns ytterligare ett problem med idén: Inget pekar på att läskskatt faktiskt skulle ha några positiva hälsoeffekter.

Staden Berkeley i Kalifornien brukar framhävas som ett framgångsexempel. Där infördes punktskatter på läsk, energidryck, juice med tillsatt socker och söta koncentrat. Fyra månader efter att skatten införts hade konsumtionen sjunkit med 21 procent.

Det porträtteras som en succé. Sveriges radio drar på stora växlar: ”Studien i Berkeley (…) visade att läskkonsumtionen och därigenom konsumtionen av socker har minskat som en konsekvens av läskskatten”. Det är ett påstående som inte bara saknar stöd i studien, utan dessutom är direkt ologiskt.

Studien behandlar nämligen enbart konsumtionen av läsk, och läsk är som bekant enbart ett av många alternativ för den sötsugne. Att folk skär ned på läsk (något som främst gäller ekonomiskt utsatta personer – det är framför allt i Berkeleys fattiga områden folk har tvingats prioritera om) säger därför ingenting om hur mycket socker de konsumerar.

Däremot finns det goda skäl att anta att skattens påverkan på den totala sockerkonsumtionen är minimal. Den sötsugne har nämligen tre enkla sätt att hantera läskskatten utan att gå miste om sin sockerkick.

1. Byt till en lågprisaffär, där stora volymer håller priserna nere.
2. Byt till en billigare läsk. Tyvärr brukar det också innebära sämre kvalitet, men för många är det bättre än inget.
3. Byt till andra sötsaker. Blir Colan dyrare kan man kanske unna sig choklad i stället.

2011 införde Finland en skatt på sötsaker. I år avskaffas den. En arbetsgrupp kom fram till att det inte går att fastslå några positiva hälsoeffekter av skatten, bland annat just eftersom det inte kunde uteslutas att folk bytte till billigare sötsaker.

Av förklarliga skäl tar förespråkare av punktskatter på sötsaker sällan upp det finska exemplet. Däremot hänvisar de gärna till Mexiko, där en läskskatt som infördes för några år sedan inledningsvis verkade påverka läskförsäljningen negativt. Två år senare har försäljningen av läsk dock inte bara återgått till nivåerna före skatten, utan ökat ännu lite till.

Människan är en rätt envis livsform. Vi kommer alltid att hitta sätt att leva som vi vill leva, även när överheten gör det svårt för oss.

Men det skulle ändå vara trevligt att kunna dricka läsk utan att behöva välja ett billigare och sämre märke, eller skära ned på andra utgifter (grönsakskontot, till exempel?). När politiker försöker bestämma över hur vi ska spendera våra pengar får det sällan de avsedda konsekvenserna – men det gör livet lite jobbigare för oss.

I stället för att försöka få oss att banta, borde staten banta själv.