Regeringens Stockholmsperspektiv skadar landet
Arbetsmarknadsområden, infrastruktur och handel är till stor del regionala angelägenheter, inte nationella. Regeringens regionfientliga politik i Öresund, med ”tillfälliga” gränskontroller som återigen förlängdes häromveckan, visar att den inte har förstått detta.
Socialdemokraterna skriver storsint på sin hemsida om hur central de anser att den regionala tillväxten är. Men vad vill egentligen partiet, och regeringen, med regionernas roll i Sverige och dess omvärld? Det är ofta just i de internationella och gränsöverskridande sammanhangen som partiets välvilja sätts på prov, och där visar sig de nationella intressena ständigt gå före.
De ”tillfälliga” gränskontrollerna mellan Malmö och Köpenhamn finns exempelvis fortfarande efter fyra år, trots starkt kritiska uttalanden från EU-kommissionen, och de förnyades återigen häromveckan. Gränskontrollerna är bland annat olagliga enligt artikel 26 i Schengenavtalet, har försvårat pendlares tillvaro betydligt och beräknas kosta Öresundsregionen hundratals miljoner kronor årligen. Därtill är de ett politiskt slag i ansiktet på den passunion som funnits i Norden sedan 1950-talet – och på den arbetsmarknadsregion som förbinder Malmö med dess storebror i söder. Regeringens politik splittrar Öresundsregionen och den handel och arbetsmarknad som så gärna vill spira.
Ett annat exempel på märklig regionalpolitik är turerna kring den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, som i och med Storbritanniens utträde ur EU varit tvungen att få en ny värdstad. När det uppdagades att Stockholm inte skulle få myndigheten valde den svenska regeringen att inte ställa sig bakom förslaget att placera den i Köpenhamn, trots att det med all säkerhet hade genererat jobb för den svenska arbetsmarknaden.
Regeringens politik splittrar Öresundsregionen och den handel och arbetsmarknad som så gärna vill spira.
Eller ta den eviga striden mellan Arlanda och Kastrup – i den svenska flygstrategi som presenterades år 2017 togs knappast hänsyn till den stora flygplatsen i Danmark – trots att den de facto är södra Sveriges förstahandsflygplats. Om ställningstagandena beror på okunskap hos rikspolitikerna är det hela olyckligt. Om det är medvetet är det snarare provocerande. Det skulle dock inte vara första gången småsinta svenska politiker vägrar att ge danskarna erkännande. När Öresundsregionen försökt sälja in sig internationellt som ”Greater Copenhagen” har det väckt ont blod i Stockholm, där man å andra sidan utan skam basunerar ut sin slogan ”The capital of Scandinavia.”
När dammet efter EU-valet lagt sig är det dags att regeringen visar vilken väg den vill gå. Socialdemokraterna visar sig gång på gång fyrkantiga, låter system gå före människor och sätter snävt definierade nationella intressen före mindre samhällens vardagspussel. Det går dock inte att komma ifrån att världen är mer rörlig än någonsin och att Sveriges gränser i praktiken inte längre slutar vid Öresund. Vi bor i ett stort land med skilda förutsättningar – från fjällen i norr och Mälardalens många samhällen till den sydspets som, vare sig vi vill eller inte, ser Köpenhamn som sin regionhuvudstad.
Om den svenska regeringen visade en smula mer förståelse för de skilda regionala förutsättningarna runtom i landet skulle alla tjäna på det. Till att börja med är det dags att gränskontrollerna, som är en skam just för de värden gränserna påstås vara tänkta att skydda, avskaffas.