Rädda tekniken från politiken

Förra veckan röstade Europaparlamentet för ett förslag till upphovsrättsregler, ackompanjerat av rungande applåder i plenisalen i Strasbourg. Tyvärr verkade inte ens Axel Voss, som lett parlamentets arbete med förslaget, förstå vad som hade gått igenom. När frilansjournalisten Emanuel Karlsten frågade Voss om ett tillägg som innebär att bara arrangörer, inte privatpersoner, får filma sportevenemang hade han ingen aning om att detta röstats igenom och menade att det var ”lite av ett misstag”.

Till Voss försvar kom över 250 tilläggsförslag in och just det här tillägget kommer antagligen att försvinna när det slutgiltiga förslaget förhandlas fram i ministerrådet. Men förslaget till upphovsrättsdirektiv är ändå ett tecken på att lagstiftare i sin iver att klämma åt utomeuropeiska teknikjättar försämrar villkoren för europeiska företagare och konsumenter.

Trots att Europa inte matchar USA:s eller Kinas förmåga att producera stora teknikföretag som Google eller Alibaba hoppas EU-kommissionen att Europa ska vara ledande i att sätta globala standarder inom det digitala området. Eftersom EU näst efter USA är världens största ekonomi är tanken att unionen ska kunna ”exportera” sina strikta dataskyddsregler till länder och regioner som vill få tillgång till EU:s inre marknad.

Problemet är bara att de andra ekonomiska stormakterna, Kina och USA, inte är med på tåget. Den auktoritära kinesiska regimen bryr sig knappast om personlig integritet och dataskydd för medborgare. Och även den amerikanska regeringen har varit kritisk till europeiska förslag som att beskatta digitala företags omsättning (snarare än vinsten) och EU:s nya dataskyddsförordning GDPR. I en debattartikel i Financial Times skrev USA:s handelsminister Wilbur Ross till exempel att GDPR hotade transatlantiskt samarbete inom allt från handelsfrågor till terrorismbekämpning eftersom reglerna var otydliga och försvårade överföring av data till länder utanför EU. 

Den ökande klyftan mellan den europeiska och amerikanska synen på hur den digitala ekonomin ska styras påverkar även vanliga internetanvändare. En analys av en brittisk forskare visar att över 1 000 amerikanska nyhetssidor – inklusive Los Angeles Times, USA:s fjärde största dagstidning – inte längre är tillgängliga i Europa för att de inte uppfyller kraven i GDPR.

Det nya förslaget till upphovsrättsdirektiv, som stöddes av de svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet, kan också det leda till att mer innehåll aldrig kommer internetanvändare till del. De nya reglerna skulle nämligen förändra förutsättningarna för att dela innehåll på internet drastiskt: i stället för att plocka ner innehåll med upphovsrättsskyddat material när det upptäcks tvingas teknikföretag att filtrera innehåll redan i förväg. Att utveckla innehållsfilter är mycket kostsamt, vilket missgynnar främst småföretag.

Att tillämpa sådana filter på större plattformar som Facebook och YouTube är inte heller oproblematiskt. Tidigare i somras filtrerades öppna föreläsningar från Massachusetts Institute of Technology (MIT) bort av YouTubes algoritmer, till universitetets frustration. Sådana misstag kommer antagligen att upprepa sig om liknande lösningar tvingas på alla hemsidor. Det väcker också frågor om huruvida yttrandefriheten på internet riskerar att urholkas.

Att påverka de etiska riktlinjerna för utvecklingen av framtidens internet, AI och andra teknologier är svårt att göra från en svaghetsposition.

Såväl EU-kommissionen som den utgående rödgröna regeringen fortsätter ändå även inom andra områden att arbeta efter tesen att det är genom att exportera regler som Europa kan styra teknikutvecklingen. EU-kommissionens förslag till en europeisk strategi för artificiell intelligens (AI) präglas till exempel av idén att Europa ska diktera de etiska villkoren inom detta område. Också näringsministern Mikael Damberg (S) har understrukit att han oroas av utvecklingen i Kina – där nästan hälften av alla investeringar i uppstartsföretag inom AI förra året gjordes – och hur viktigt det är att AI fylls med ”moraliska värderingar”.

Att påverka de etiska riktlinjerna för utvecklingen av framtidens internet, AI och andra teknologier är dock svårt att göra från en svaghetsposition. EU-kommissionens investeringar i AI 2018–2020 är bara en dryg femtedel av investeringarna i kinesiska AI-företag 2017. Den rödgröna regeringens ambition var att Sverige ska ”ha en plan på att bli bäst i världen på att tillämpa och använda artificiell intelligens” inom områden som sjukvård och utbildning. Men enligt experter som fysikern och AI-forskaren Max Tegmark räcker inte det. Ska Sverige och övriga Europa bli bäst på att använda nya tekniker som AI måste vi också vara världsledande inom forskning och utveckling.

Det kräver krafttag på både nationell och europeisk nivå: sänkt bolagsskatt och marginalskatt på arbete för att locka till sig internationella företag och talanger, ännu större satsningar på forskning och utveckling och enklare regler för gränsöverskridande investeringar inom EU. I stället har vi fått innehållsfilter och fagra löften om att Sverige och EU ska vara världsledande kunskapsekonomier. Nu måste de parollerna omsättas till handling och politikens fokus ligga på att förenkla snarare än att försvåra teknisk utveckling.