Populismen: summan av många nollor

– I motsats till allt som sägs i tidningarna och i tv, så lever vi i världshistoriens rikaste och mest fredliga era.

Deirdre McCloskey köper milt uttryckt inte snacket om att vi lever i en osäker tid med stagnerande ekonomi. Hon är nyligen pensionerad professor i nationalekonomi, engelska, historia och kommunikation, bland annat vid det ansedda Chicagouniversitetet, och på besök i Stockholm för att tala vid det anrika Mont Pelerin-sällskapets internationella möte. Temat för i år var populism, och McCloskey talade under rubriken ”Populism is Zero Sum Under Majority Rule”.

Det är också kring populismen och dess världsbild vårt samtal kretsar, men först vill McCloskey göra upp med ett gäng dystra och välspridda föreställningar.

Om terrorism.

– Att det skulle pågå ett hemskt utbrott av terrorism är ett löjeväckande påstående. Det är så uppförstorat. Så fort det sker en incident lägger CNN tre dagar på den, det är allt de talar om. Att definiera terrorism är väldigt lätt att, det är användandet av våld för politiska syften. De flesta masskjutningar i USA har ingenting med politik att göra, det är amerikaner som skjuter varandra.

”Som ekonom måste jag påpeka att de nu har det bättre, mycket bättre. Men det tror de inte på.”

– Terrorism har minskat dramatiskt utanför Mellanöstern sedan 1960- och 1970-talet. I Europa fanns Röda brigaderna i Italien, Baader-Meinhof i Tyskland, tidigare fanns algeriska terrorister [i Frankrike], senare kom IRA i Storbritannien. I USA i samband med Vietnamkriget i slutet av 1960-talet var det – lyssna nu – hundratals terroristincidenter, varje år. Ingen var lika spektakulär som 11 september 2001, men antalet dödade och antalet incidenter var mycket högre än nu.

Om det internationella säkerhetsläget.

– Det kalla kriget var betydligt farligare, med ständiga krigsutbrott, som Angola och dussintals andra.

Om ekonomin.

– Efter finanskrisen 2008 fick folk intrycket att de fick det värre, och de blev arga på eliterna som inte verkade dela deras smärta. Som ekonom måste jag påpeka att de nu har det bättre, mycket bättre. Men det tror de inte på.

Att spela ut grupper mot varandra

Här börjar McCloskey redogöra för en diskussion hon har med andra ekonomer som är oroliga för att den långsamma tillväxten i väst sedan finanskrisen ska vara ett permanent fenomen. Eftersom referatet snabbt går in på att hon inte kan begripa vad som farit i ekonomen Tyler Cowen, väljer jag att kolla upp vad hon skrivit i stället. I en artikel i Prospect Magazine hänvisar McCloskey till italienarna Patrizio Pagano och Massimo Sbracia som noterat att förutsägelser om liknande stagnation följt på varje större nedgång i ekonomin, och att de genomgående underskattat vilka värden man kan få ut av existerande teknik. Teknikhistorikern Joel Mokyr menar att forskarna inom biologi, datorer och material dessutom förutspår betydande genombrott i framtiden. Vi har bara börjat förstå oss på den mänskliga genuppsättningen, artificiell intelligens och nanoteknik. Globalt sett har dessutom tillväxten under hela krisperioden legat runt 4 procent, vilket är mycket bra. Vad det betyder för länder med låg tillväxt? Mycket, eftersom det inte krävs särskilt stor välståndshöjning för att nya genier inom konst och vetenskap ska kunna blomstra i delar av världen där de i dag är analfabeter, barnsoldater eller fast i rutingöra som att hämta vatten, laga mat och tvätta kläder. Välstånd förlöser mänsklig kreativitet, och denna kommer i sin tur oss alla till del genom nya innovationer.

– Dessutom har kvaliteten på allt blivit bättre, fortsätter McCloskey. Datorn du använder är bättre än den du hade för tio år sedan, säger hon och pekar på den Mac jag spelar in ljudet på. Det stämmer.

– Bilar är bättre, termostater är bättre, sjukvården är bättre. Jag har genomgått två höftoperationer. Om mina mor- och farföräldrar fått samma åkomma hade de varit fast i en rullstol och sedan dött. Ändå säljer det böcker att påstå att himlen är på väg att ramla ner. Det är så märkligt att till och med intellektuella, akademiker, forskare och ekonomer tror på det här snacket.

McCloskey tar ett andetag, men innan jag hinner skjuta in nästa fråga kommer hon på en sak till.

– En som inte köpte det var Hans Rosling, det är så sorgligt att han dog. Han var en av de goda krafterna, som såg de många anledningarna till optimism och förklarade dem väl. Var snäll och nämn detta och tipsa om hans filmer och föredrag. Folk behöver se dem, inte minst den om tvättmaskinen.

”Man kan alltid få folk att avsky andra, särskilt ’den andre’.”

Varför är det så viktigt att ge alternativ till bilden av kris och stagnation? Utöver att den är falsk och överdriven, så göder den populism. Populismen är en kombination av en väldigt gammal och en väldigt modern idé, menar Deirdre McCloskey. Den gamla idén är föreställningen om samhället som ett nollsummespel, att andras vinst är min förlust och att jag omvänt bara kan vinna på andras bekostnad. Den nya idén är majoritetsstyret.

– Ta Victor Orbán i Ungern. Han kallar sig illiberal demokrat, vilket är majoritetsstyre utan frihet.

Var kommer nollsummespelet in?

– Så här: Liberalismen är plussummespelet. Den säger att om vi är toleranta mot varandra, öppensinnade och redo att debattera och ändra vår ståndpunkt när vi är överbevisade och har fria medier, då har vi ett fritt samhälle där vi alla får det bättre som resultat.

– Men om politikerna kan få dig att tro på nollsummespelet så kan de ställa till med precis vad som helst. Ett spektakulärt exempel är Donald Trump, vars hela politiska karriär grundar sig på vi och dem. ”Det är DE som stjäl från dig, och jag ska komma ridande på en vit häst och fixa det.” Det kommer han förstås inte göra för han är lat och korkad och kan inte åstadkomma någonting, och däri ligger populismen.

Att spela ut grupper mot varandra?

– Precis. Politiker kan upptäcka att de tjänar på hat och att appellera till ”det verkliga folket”. Man kan alltid få folk att avsky andra, särskilt ”den andre”.

– Ta Jugoslavien fram till att Tito dog. Då levde kristna och muslimer och olika språkgrupper i samförstånd. Så småningom var det ett antal politiker som tänkte ”Aha! Vi kan framstå i bättre dager och erövra makten om vi attackerar muslimerna, eller kroaterna”. Och detta land – som var fredligt och hade god ekonomisk utveckling – slets itu av retorik, av övertalning, av ord. Det är ett tema jag ofta återkommer till, att ord spelar roll.

Systemet har alltid varit riggat

Att ord spelar roll är en av Deirdre McCloskeys bärande teser. I tre sammanhängande monumentalverk – Bourgeois virtues (2006), Bourgeois dignity (2010) och den avslutande Bourgeois equality (2016) – ger McCloskey sin förklaring till det moderna samhällets utveckling, vad ekonomerna kallar ”den stora transformationen”. Efter att människor i århundraden levt på en normalinkomst på omkring 3 dollar om dagen, motsvarande dagens Bangladesh, lever typiske japanen eller fransmannen i dag på omkring 100 dollar om dagen. Den genomsnittlige norrmannen lever på 45 gånger mer i början på 2000 talet jämfört med början av 1800-talet. Livet går över huvud taget inte att känna igen. Vi reser med flygplan till andra kontinenter, kör bil på asfalterade vägar, bor i upplysta och uppvärmda hem med eget rum för barnen – som numera regelmässigt överlever födsel och småbarnsår, går flera år i skola och därefter har möjlighet att jobba med en mängd olika uppgifter efter fallenhet, intresse och smak. Farsoter har utrotats, sjukdomar botas, smärta lindras och tänder lagas.

Hur kan detta komma sig? McCloskey menar att denna förändring drevs av ”en retorisk förändring med början omkring 1700 rörande marknader och innovation och bourgeoisien, en retorik som fick sin spridning efter 1800 … blott en förändring i sättet att tala om och tänka kring värdighet och frihet.” Heder gick exempelvis från att betyda fruktad (och för kvinnor kysk) till att betyda pålitlig. Gentleman betydde från början en person som inte behövde arbeta för sitt uppehälle – ett ideal för både den aristokrati som nått det och den bondeklass som önskade det – innan det kom att betyda vad det gör i dag, att hålla på etiketten. I vårt sätt att prata och tänka omvärderades på bara några decennier det hedervärda i innovationer, handel och eget arbete. Detta drev vanliga människor i allt fler samhällen att börja skapa välstånd i enorm skala. McCloskeys förklaring är originell, men underbyggs med rikliga exempel från romaner, teaterpjäser och andra samhällskommentarer.

Hur vi pratar och tänker spelar alltså stor roll, större än vi tror, för hur samhället blir.

”Ni kanske gjorde en felbedömning i hur många invandrare ni trodde att ni kunde ta emot, men det ursäktar inte att man attackerar folk.”

Jag undrar om det inte ändå finns någon kärna av sanning som ligger till grund för det populistiska missnöjet.

– Kärnan av sanning är att systemet är ”riggat” till förmån för eliterna. Men det har det alltid varit.

– Det bekväma överutnyttjandet av svågerkapitalism är definitivt ett stort problem. Det tydligaste exemplet är nog Japan, som styrts av svågerkapitalism i decennier. De har mycket långsam tillväxt som resultat därför att den sektorn är skyddad, den är subventionerad och så vidare.

Finns det flera anledningar att ompröva den förda politiken på senare år?

– Jag anser att det är ett stort misstag i flera länder att gynna husägande. Det är att uppmuntra människor att göra en jätteinvestering i denna enda tillgång, som dessutom är orörlig. Så om saker och ting går dåligt i Pittsburgh står folk där helt barskrapade för att hela deras finansiella kapital har investerats i ett hus som förlorat sitt värde. I andra samhällen som Österrike och Frankrike – och andra ställen som inte har hyresregleringar, som också krånglar till saker – så konstaterar folk helt enkelt att nu finns jobben någon annanstans och jag flyttar dit. Det är förstås ett uppbrott – folk går i kyrkan, är föreningsmedlemmar och har vänner där de bor – men om vi inte ska ha ett helt stagnerande samhälle så måste vi ha ett samhälle där folk är beredda att flytta.

”Vi måste bli tydligare med att liberalism inte är för cheferna och för de rika.”

Även Sverige har anledning att fundera över den förda politiken på senare år, menar McCloskey.

– Populisternas teknik är att överdriva hoten från ”de andra” – inte minst muslimer, invandrare. Jag vet att ni har problem i Sverige, och ni kanske gjorde en felbedömning i hur många invandrare ni trodde att ni kunde ta emot, men det ursäktar inte att man attackerar folk och det rättfärdigar definitivt inte detta uppjagade prat om en kris som politiker ägnar sig åt.

– Det kan ha varit ett misstag. Jag menar, det är svårt att ta emot så många flyktingar som ni gjorde, och det kanske inte borde ha hänt. Å andra sidan har ni hjälpt hundratusentals människor som riskerade att dö, svälta eller få en ytterst torftig utbildning om de hade stannat där de var, så det finns något beundransvärt i det.

McCloskey är inte ute efter att förneka problem, utan att ge dem rimliga proportioner.

Liberalismen är inte för överklassen

Finns det behov av att ompröva också delar av liberalismen?

– Vi måste bli tydligare med att liberalism inte är för cheferna och för de rika. Liberalismen är för dem i mellanskiktet. Den moderata, förnuftiga, toleranta, öppensinnade mitten.

– Och liberalismen har egentligen ingenting att göra med högern. Både vänstern och högern tror på rejäl statlig makt och på att tvinga människor – i högerns fall tvinga människor ut i krig, i vänsterns tvinga människor att ta från en grupp och ge till en annan. Liberalerna finns inte på den skalan. Vi säger ”nej, vi ska inte hålla på och köra med folk hela tiden”. Vi måste börja övertyga och förhandla, behandla människor som vuxna, inte som soldater, som högern, eller kadrer, som vänstern.

– I denna mening är vi också populismens motpol. Populism bygger på förbittring. Liberalism bygger på motsatsen, på överenskommelser.

– För att kunna resonera måste vi dock inse att det är väldigt svårt för folk att känna liberalers hopp. F A Hayek uttryckte det väl. Konservativa är människor som godtar varje utveckling fram till nuvarande ordning, men där är det stopp. Progressiva och revolutionära socialister hatar varje utveckling fram till i dag, och föreställer sig ändå en framtida utveckling som är bra, men för det mesta är omöjlig.

– Liberaler gillar inte varje utveckling, slaveriet till exempel som var djupt ingrott och orättfärdigt och därför rätt att bryta med. Utmaningen är att ändå gå framåt med glädje, hopp och utan för mycket avundsjuka eller gammalt groll. Som Hayek sade: Liberalismen är livets parti. Vi måste återfå känslan av liberalismen som en radikal framtidsrörelse, för de unga och för de utsatta.

”Det finns en tendens i både journalistiken och politiken i dag att följa mobben.”

Vem är bättre att fråga om hur vi kan återfå en sådan känsla än Deirdre McCloskey, som i Bourgeois virtues betonar att hopp inte bara är resultatet av en analys, utan också en dygd, ett aktivt försök att se möjligheter också i mörka tider?

– Det är dygden att ha ett projekt.

Så vad borde projektet vara?

– Projektet borde vara att säga sanningen. Att veta vad som är sant och inte bara acceptera konventionella uppfattningar. Det finns en tendens i både journalistiken och politiken i dag att följa mobben.

Handlar det också om hur vi bemöter varandra?

– Absolut. Om du ser debatter som en sport, som Trump gör, då är det ett nollsummespel. Den ena vinner och den andra förlorar. Och det där är ett så korkat sätt att bete sig. Diskussioner borde vara som folkdans, eller något, där vi båda får ut något av övningen. Då ger det ett mervärde.

Globaliseringen har tillfälliga förlorare – inte permanenta

Det är omöjligt att inte fnissa åt liknelsen att debatter borde vara som folkdans. McCloskey utnyttjar som tidigare pausen till att tänka efter. Hon har ännu ett viktigt projekt i tankarna.

– Vi liberaler har åtgärder som faktiskt hjälper fattiga människor, till skillnad från våra vänner till höger och vänster som däremot oftare hävdar sig hjälpa de fattiga.

– Ta minimilöner, som vi har i USA, men det sydafrikanska exemplet är egentligen ännu tydligare. Sydafrikas minimilöner har det uttalade syftet, från de fackföreningar som rekommenderar dem, att hålla de fattigaste helt borta, för att gynna fackmedlemmarna. Det hjälper inte de fattiga, det skadar de fattiga.

– Våra förslag däremot, de hjälper fattiga. Sverige byggde Göta Kanal med värnpliktiga soldater, typiskt för ett illiberalt samhälle, ett korkat projekt som aldrig blev någon ekonomisk framgång. Däremot började Sveriges ekonomi växa i slutet av 1800-talet, efter att ni liberaliserat och infört näringsfrihet blev ni ett oerhört innovativt land. Var skulle vi vara utan svenska kullager?

”Staten kan göra folk till permanenta förlorare genom subventioner.”

Men ligger det inte någonting i analysen att globalisering och utveckling också skapar förlorare, de som blir av med sina jobb till exempel?

– På kort sikt är de förlorare. Vinn-vinn är egentligen vinn-vinn-vinn-förlora-vinn eller någonting ditåt. Men det är något fundamentalt fel i föreställningen att folk är permanenta förlorare.

– I Amerika år 2000 var 130 000 människor anställda i videobutiker. Nu är det noll. Varje år i USA, och jag antar att det är ungefär detsamma i Sverige, försvinner omkring 13 procent av jobben för gott, som i videobutiken.

– Allt detta har varit bra. Vi är alla gladare som resultat av de här processerna. Ja, någon som förlorade sitt jobb är kanske inte lika glad, men de flesta har gått vidare till nya jobb. Annars skulle hälften av befolkningen bli arbetslös bara på några år.

– Men staten kan göra folk till permanenta förlorare genom subventioner. Ett klassiskt exempel är varvsindustrin i nordvästra Frankrike, som var stor på 1920- och 1930-talet, men som sedan fick konkurrens från japaner, finnar och andra och varven blev olönsamma. I stället för att säga till befolkningen att ”okej, den här industrin är körd, hitta något annat att göra”, så beslutade den franska regeringen i sin centraliserade visdom att subventionera företagen så att arbetarna kunde stanna kvar. De tillbringade resten av sina liv på statens lönelista; några spelade boule hela dagarna. Det är ingen bra idé, inte bra för någons självförtroende. Vi mår bra av att delta med liv och lust i världens arbete, för att vi då hjälper varandra och det ger människor självrespekt. Att staten lägger sig i det här är inte till folkets bästa. Vad vi behöver är en flexibel ekonomi.

”Man sätter elektroder på huvudet och ser var responsen på att äta chokladglass syns. Det är helt meningslöst!”

Det är fem minuter kvar tills Deirdre McCloskey ska upp på scenen för sin paneldiskussion om populismen. Försynt frågar jag om hon inte ska gå, men hon svarar vänligt att en till fråga ska hon nog hinna. Jag tänker på den metod hon använt för att förstå och beskriva det borgerliga värderingsskiftet.

Du förklarade att mänskligheten blivit rikare av jämlik frihet och värdighet genom att vända dig till romaner och teaterpjäser. Vart vänder du dig i dag för att förstå samtiden?

– Inom nationalekonomin har neuroekonomi blivit på modet. Man sätter elektroder på huvudet och ser var responsen på att äta chokladglass syns. Det är helt meningslöst! Vi har däremot en sinnesavläsningspryl som funkar: Genom att läsa dagstidningar, läsa pjäser och romaner, se på film, läsa klassiska texter som Ciceros brev kan vi skanna sinnet, inte bara hjärnan. Det är sinnet vi är intresserade av och då är det ovetenskapligt att inte läsa poesi, teater etcetera.

– Tänk hur bra vi förstår progressivt tänkande från 1870- och 1880-talet genom Ibsens pjäser! Utan dem hade vi inte vetat hur den tidens intellektuella tänkte i Norge. Så det är bara dumheter att separera humaniora från samhällsvetenskap. Det är att kasta bort det mesta av beläggen.