Nu överger USA kvoteringen

I juni i år beslutade USA:s högsta domstol att positiv särbehandling på etnisk grund – det som i landet kallas ”affirmative action” – strider mot landets författning. Domen markerade slutet på en lång, juridisk dispyt som tog sin början med fallet Regents of the University of California v. Bakke år 1978. Allan Bakke var en före detta marinsoldat som nekades tillträde till läkarprogrammet vid University of California. Bakke ansåg att universitetets positiva särbehandling av afro-amerikaner och latinos ledde till diskriminering av vita sökande som honom själv. HD vidhöll att uttalade etniska kvoter förvisso var olagliga, men att skolornas antagningsenheter ändå hade rätt att ta hänsyn till en sökandes etnicitet i vissa fall. Frågan har därefter stötts och blötts i flera omstridda rättsfall, men HD har konsekvent vägrat att helt förbjuda etnisk särbehandling. Fallet som slutligen avgjorde frågan – Students for Fair Admissions (SFFA) v. Harvard – handlade ironiskt nog inte om diskriminering mot vita utan mot asiater, vars tillträde till landets elitskolor på olika sätt har begränsats.

En som arbetat hårt för att få slut på särbehandling på etnisk grund är Richard Sander, professor i juridik vid University of California Los Angeles (UCLA). I boken Mismatch: How Affirmative Action Hurts Students It’s Intended to Help, and Why Universities Won’t Admit It från år 2012 hävdade Sander och journalisten Stuart Taylor Jr. att positiv särbehandling utifrån etnicitet i själva verket skadar de unga som den är tänkt att gynna. Sander och hans medförfattare har flera gånger framfört samma argument inför USA:s högsta domstol. Professor Sander uttrycker lättnad över HD:s beslut, men är långt ifrån säker på att universiteten kommer att göra som de blivit tillsagda.

EWL: Du har skrivit om positiv särbehandling under många år. Vad var det som drog dig till just det ämnet?

RS: När jag började undervisa juridik vid UCLA på 90-talet så var jag fakultetens enda empiriker, eftersom jag även hade doktorerat i ekonomi. Ett av mina uppdrag var att utvärdera effekten av olika akademiska åtgärder som fakulteten tillämpade, däribland  positiv särbehandling på etnisk grund. Jag upptäckte då att en mycket stor andel av särbehandlade svarta studenter vid UCLA misslyckades med licensprovet för jurister efter examen. Jag noterade också att svarta studenter med likvärdiga kvalifikationer, som tog examen vid mindre prestigefyllda universitet, hade klart bättre chanser att lyckas på licensprovet än de som gick på UCLA.

Det var dessa insikter som gav upphov till min hypotes om så kallad mismatch – att etnisk särbehandling gör det svårare för studenter att lyckas med sina studier, eftersom de kastas in i sammanhang där de har svårt att hänga med akademiskt. Jag fick senare tillgång till nationella data, och de bekräftade i stort sett min hypotes – åtminstone vad gäller undervisning i juridik.

HD har nyligen beslutat att högskolor och universitet måste sluta tillämpa positiv särbehandling, mer känd som affirmative action. Vad kommer det att få för följder?

Affirmative action är ett paraplybegrepp som innefattar alla möjliga åtgärder för att rekrytera eller anställa underrepresenterade grupper. HD:s beslut berör enbart åtgärder som fokuserar på etnisk tillhörighet. Universiteten har fortfarande rätt att gynna studenter som exempelvis kommer från fattiga förhållanden, så länge de inte blandar in etnicitet i sammanhanget. Jag har själv ofta förespråkat sådana åtgärder, och ser dem som ett viktigt medel för att bekämpa ojämlikhet.

Om universiteten följer domstolens beslut så kommer sammansättningen av studenter att förändras dramatiskt, särskilt vid elitskolor som Harvard och Yale. Andelen svarta studenter kommer att sjunka kraftigt och andelen asiatiska studenter kommer att skjuta i höjden. Andra eller tredje klassens universitet kommer att se en liknande, men betydligt mindre, förändring. Det finns dock goda skäl att tro att universiteten kommer att försöka kringgå domstolens beslut.

Den totala mängden svarta juridikstudenter kommer sannolikt att minska något. Å andra sidan så kommer fler av dem att ta examen och klara licensproven.

Mina egna studier fokuserar främst på utbildningen av jurister i USA. Den totala mängden svarta juridikstudenter kommer sannolikt att minska något till följd av domstolens beslut. Å andra sidan så kommer fler av dem att ta examen och klara licensproven, eftersom de kommer att hamna i en mer passande akademisk miljö.

Du är alltså emot särbehandling på etnisk grund, men förespråkar socioekonomisk särbehandling. Leder inte även den senare till problem med mismatch?

Inte alls i samma utsträckning. De åtgärder jag förespråkar syftar främst till att hitta och rekrytera begåvade studenter bland låginkomsttagare. Sådana sociala insatser ger sällan upphov till någon betydande mismatch vad gäller studieresultat. Etnisk särbehandling är en helt annan femma. I vissa studier ligger medianen för svarta studenter två hela standardavvikelser under medianen för vita eller asiatiska studenter. Det leder förstås till stora problem.

Kalifornien förbjöd positiv särbehandling utifrån etnicitet vid offentliga universitet på 1990-talet. Trots detta praktiserar många av dessa skolor i praktiken sådan särbehandling. Hur kommer de undan med det?

Det är en lång historia. Efter förbudet så satsade University of California på just det slags åtgärder som jag själv har förespråkat. De satte igång flera projekt för att rekrytera akademiskt duktiga studenter från arbetarklassen, varav många var svarta och latinos. Andelen svarta och latinamerikanska studenter sjönk till följd av förbudet mot särbehandling, men andelen som tog examen ökade markant, eftersom de nu var bättre matchade med sina kamrater.

I början av 2000-talet ökade dock trycket på University of California att anta fler svarta studenter. Aktivistgrupper och skribenter i Los Angeles Times ställde krav på mer mångfald. Så ledningen beslutade sig för att använda etnisk bakgrund som urvalskriterium igen, trots risken för att bli dragna inför domstol. Antalet svarta studenter ökade, men problemen med mismatch uppstod på nytt. Universitetet har dock gjort allt i sin makt för att hemlighålla statistik om avhopp och liknande.

Förespråkare för etnisk särbehandling baserar ofta sina argument på historiska orättvisor. Mitt intryck är dock att det snarare är en fråga om estetik – att skolorna tycker det ser illa ut med en väldig massa asiater och bara en handfull svarta studenter.

Jag tror att du har rätt. För hundra år sedan hade USA:s toppuniversitet samma problem, fast med judiska studenter. Studenter av judiskt ursprung gjorde bra ifrån sig på Harvards inträdesprov, och utgjorde en fjärdedel av alla studenter. Det såg också illa ut, ansåg många. Så Harvard etablerade en maximal kvot på femton procent judiska studenter till universitetet. Numera betraktar vi sådana åtgärder som vedervärdiga och antisemitiska, men skolor som Harvard tillämpar precis samma slags kvoter mot asiatiska studenter idag.

Kritik mot särbehandlingen härrör vanligen från den politiska högern. Betraktar du dig själv som höger?

Inte alls. Vad gäller mål så är jag snarast vänster. Men jag är i första hand empiriker. Ett problem med det moderna universitetet är att vänstern har blivit så dominant att den har upphört med att vara rigorös. Akademiker kan komma undan med tramsiga och ihåliga argument, så länge de låter vänster.

När jag började studera positiv särbehandling och dess skadeverkningar så trodde jag att mina synpunkter skulle välkomnas. Men reaktionen var den motsatta, och jag blev ombedd att hålla tyst om mina resultat. Ingen av mina kollegor ville ta i den här frågan.

Hur ställer sig den amerikanska allmänheten till positiv särbehandling?

Det beror på hur man formulerar frågan. De allra flesta amerikaner stöder etniskt neutrala åtgärder för att gynna ekonomiskt utsatta studenter. Stödet för särbehandling på etnisk grund är betydligt mindre, omkring en tredjedel. De flesta amerikaner är dock aningslösa om hur särbehandlingen fungerar i praktiken. När man förklarar för dem hur stora skillnaderna faktiskt är mellan svarta, vita och asiatiska elever som hamnar i samma klassrum så försvinner stödet nästan helt.

Allt fler universitet förbjuder sökande att skicka in sina resultat på det amerikanska högskoleprovet (SAT). Är detta ett sätt för skolorna att kringgå regelverket om särbehandling?

I viss mån, ja. Men sökande förväntas fortfarande skicka in sina skolbetyg. Och än så länge har inget universitet gått så långt som att avfärda skolbetyg.

Vissa universitet gynnar barn till före detta studenter (så kallade legacies). Detta betraktas av många som ett slags positiv särbehandling för rika, vita människor. Går det att förbjuda den typen av verksamhet?

Det är svårt, eftersom den amerikanska författningen inte har något att säga i frågan. Man skulle dock kunna hävda att antagning av legacies – som mycket riktigt tenderar att vara vita – diskriminerar mot minoriteter. Universitetens argument för antagning av legacies är i själva verket ganska svaga, och skulle kunna ifrågasättas i domstol.

I praktiken tror jag dock att frågan kommer att lösa sig själv. När University of California tvingades sluta med särbehandling på etnisk grund på 90-talet så avskaffade de även antagning av legacies. Jag misstänker att något liknande kommer att hända på nationell nivå till följd av HD:s beslut. Det är svårt för skolor att komma undan med att gynna rika, vita människor om de inte samtidigt gynnar underrepresenterade minoriteter.

I sitt domslut skrev chefsdomaren John Roberts att ”ingenting hindrar universiteten från att överväga en sökandes diskussion om hur etnicitet påverkar den sökandes liv, så länge den diskussionen är konkret knuten till en egenskap eller unik förmåga som den specifika sökanden kan bidra med till universitetet”. Det låter i mina öron som ett kryphål?

Roberts synpunkt var i grunden rimlig. Sökande till amerikanska universitet förväntas bifoga en essä om sin bakgrund och sina livsmål. Sådana essäer kan ibland inkludera diskussioner om hur sökanden har kämpat sig igenom olika svårigheter eller utmaningar. Roberts menar att universiteten har rätt att ta sådana diskussioner i åtanke, även om de handlar om etnisk diskriminering. Jag tror inte Roberts formulering var tänkt som ett kryphål, men det kommer troligen att utnyttjas som ett sådant av många universitet, i synnerhet Harvard.

Praktiken underblåser en kvoteringsmentalitet som i mina ögon är mycket skadlig, och som på senare år har spridit sig till alla möjliga områden.

Så för att upprätthålla mångfalden kommer universitetens antagningskommittéer att behöva nagelfara tiotusentals uppsatser på jakt efter ledtrådar om diskriminering på etnisk grund. Vore det inte betydligt enklare, billigare och ärligare att bara etablera kvoter för olika grupper?

Det är i princip vad amerikanska universitet har gjort de senaste femtio åren, även om ingen vill erkänna det. Men denna praktik leder som sagt till stora problem med mismatch. Därtill så underblåser det en kvoteringsmentalitet som i mina ögon är mycket skadlig, och som på senare år har spridit sig till alla möjliga områden. Vi tar numera för givet att en viss andel av alla skådespelare i reklamfilmer måste vara svarta, att en viss andel av programmerare på Google måste vara svarta, och så vidare. Det är en mycket osund utveckling, som kommer att leda vårt land i fördärvet.

Fallet SFFA v. Harvard handlade specifikt om antagning till universitetet. Positiv särbehandling praktiseras dock inom en lång rad andra områden. Vad för slags effekt kommer HD:s domslut att få bortom universiteten?

Jag tror att effekten kommer att bli påtaglig, och leda till fler rättsliga utmaningar. Om etnisk särbehandling är oacceptabelt inom akademin så finns det inga skäl att godta det inom andra områden. Det finns därtill gott om anekdotiska bevis för diskriminering mot vita människor på arbetsmarknaden.

En mycket stor andel av USA:s presidenter och senatorer har utbildats vid universitet som Harvard och Yale. Tror du att HD:s beslut kommer att förändra den etniska sammansättningen hos den amerikanska eliten? Att den kommer att bli mindre svart och mer asiatisk?

Jag tror att det motsatta kommer att hända. En följd av etnisk särbehandling och mismatch är att svarta och latinamerikanska studenter tenderar att få sämre betyg än sina kamrater, vilket gör dem mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Snarare än att arbeta med något meningsfullt så får många nöja sig med jobb som mångfaldskonsulter och dylikt. Det finns skäl att tro att HD:s beslut kommer att sätta stopp för det mönstret. Min förhoppning är att fler kommer att vilja anställa svarta och latinos för att de är duktiga på sina jobb, och inte bara för att de snyggar till statistiken.