Samhälle Krönika
Nu måste S leva upp till det egna kärnkraftslöftet
I valrörelsens slutskede svängde Socialdemokraterna i kärnkraftsfrågan och ändrade partiets svar i valkompasserna. Om man inte vill bryta löftet till väljarna måste partiet nu visa att man menade allvar med den nya kärnkraftspositiva linjen, skriver Stefan Stern.
Socialdemokraterna har hittills använt sin oppositionsroll till att anklaga den valvinnande riksdagsmajoriteten för brutna vallöften. Den ständiga klagovisan på vad som utlovats i valrörelsen, men ännu inte levererats, har också givit snabb utdelning i partisympatimätningarna. Men när politikens fokus förskjuts till vad som sagts innan valdagen, men i efterhand inte till punkt och pricka fullföljs, så ska förstås alla mätas efter samma måttstock. Desto intressantare blir därför att det största oppositionspartiet självt fortfarande inte levererat på en egen central utfästelse till väljarna 2022. Den om att ställa sig positiva till ny svensk kärnkraft.
Nu är dessutom kärnkraftsfrågan inte vilken fråga som helst. Detta att oppositionen till vänster vinner varje tävling över borgerligheten om att staten medelst skattepengar fort ska kompensera så många som möjligt – ja, det förvånar knappast någon. Men till skillnad från om ett elstöd till hushållen införs i november eller något kvartal senare, så kommer de helt avgörande energifrågorna leva långt in i nästkommande mandatperioder.
Framförallt har kärnkraften långt mycket större påverkan på framtida elpriser och därmed plånboksfrågorna. Men den har dessutom betydande geopolitisk sprängkraft efter Putins gaskrig mot väst och invasionen av Ukraina. Den har starka klimatpolitiska implikationer som nyckel till elektrifieringen av såväl utsläppsfria industriella processer som transportsektorn. Den avgör också på sikt frågan om jobben, liksom skolans och sjukvårdens finansiering, eftersom tillgången till fossilfri planerbar el är en förutsättning för svenska företags framgång.
Nu lämnades inte ett av valrörelsens mest intressanta (S)-besked till väljarna på traditionellt vis. Att det dåvarande regeringspartiet svängde och ställde sig positivt till nya svenska reaktorer stod exempelvis inte att läsa i valmanifestet i slutet av augusti. Nej, det var i stället någon dryg vecka före valet som omsvängningen kom.
När den (S)-interna dagliga trackingen tydligt visade att just positioneringen i kärnkraftsfrågan blockerade många potentiella nya väljare – först då slog partiet till med blott ett tiotal dygn kvar till valdagen. Metoden som användes nådde så många väljare som möjligt på kortast tänkbara tid.
Alltsedan valrörelsen 2010 finns en mycket effektiv metod som blivit nära nog oöverträffad när det gäller att nå ut i sakfrågor. Jag minns själv hur de så kallade valkompasserna successivt trängde sig in i den moderna valbevakningen. Då som ett helt nytt sätt att testa sin egen syn mot partiernas löften. Det stora genomslaget kom med valet 2018. Då använde en klar majoritet av väljarna, 56 procent, valkompasser för att informera sig inför valdagen.
I valet 2022 bedömer statsvetarna att hela 70 procent av den svenska valmanskåren nyttjade valkompasserna, alltså långt över fem miljoner röstberättigade medborgare. Genomslaget kan jämföras med partiernas sedvanliga kampanjmetoder som dörrknackning, torgmöten och flygbladsutdelning. Dessa beräknas sammantaget nå knappt tio procent av väljarna.
Det var därför via mediernas valkompasser som S valde att kommunicera sitt nya besked i kärnkraftsfrågan.
Det var därför via mediernas valkompasser som Socialdemokraterna valde att kommunicera sitt nya besked i kärnkraftsfrågan. Partiets matchning mot väljarnas egna åsikter ändrades från det tidigare negativa ”ganska dåligt” till det motsatta och positiva ”ganska bra” avseende byggandet av ny svensk kärnkraft. Alla större redaktioner ringdes därtill upp så att ingen kunde missa nyheten om fotbytet.
Ska vi vara riktigt noga så kunde omsvängningen i kärnkraftsfrågan tolkas in redan i partiets dokument ”Generalplan för elproduktion” några veckor tidigare. Det är också där partiet i praktiken släpper målet om 100 procent förnybar elproduktion som gällt alltsedan energiöverenskommelsen från år 2016. ”All fossilfri elproduktion behövs, och all fossilfri elproduktion behöver växa” som det stod i den lanserade generalplanen. Det råder alltså ingen tvekan om hur Socialdemokraterna ville att väljarna skulle uppfatta inställningen till kärnkraften när de gick till valurnorna förra året. Resten är politisk historia.
***
Den nya borgerliga trepartiregeringen har efter tillträdet givit distinkta besked att nya svenska kärnkraftsreaktorer ska byggas. Bakgrunden är förstås de egna vallöftena. Regeringspartierna vet att detta är en central fråga som de kommer att mätas på efter mandatperiodens slut. Förberedelserna pågår i kanslihuset. Det kommer att röra bland annat tillståndsfrågor, säkerhetsfrågor, nätfrågor, markfrågor och finansiering. Som tidigare statssekreterare för energifrågor fram till valet 2006 vet jag hur omfattande metodiskt arbete som nu måste drivas och samordnas.
Det är sant att ingen ny reaktor kommer att vara på plats redan i valet 2026. Men första spadtagen kommer bildligt och bokstavligt att ha satts i marken. Berörda orter kommer att ha mobiliserats, och hela Sverige kommer att kunna följa mått och steg i processen. Nu kräver också riksdagsmajoritetens planering relativt snart en hel del beslut i riksdagens kammare. Dessa tvingar varje parti att bekänna färg hur de ställer sig till nya reaktorer.
Det skulle kunna beskrivas som självskadebeteende av det största oppositionspartiet att som nu släpa fötterna efter sig.
Frågans politiska betydelse kommer att växa, och svensk kärnkraftsopinion är redan nu övertydlig. 59 procent är positiva till ny kärnkraft. Endast åtta procent vill stänga befintliga reaktorer med politiska beslut. Mot den här bakgrunden skulle det kunna beskrivas som självskadebeteende av det största oppositionspartiet att som nu släpa fötterna efter sig och inte fullt ut vidgå sitt eget besked till väljarna.
Men skulle de anförda skälen kunna vara giltiga? Till att börja med att oppositionen inte kallats till begärda samtal om en ny energiöverenskommelse? Att innan sådana samtal offentligt stå fast vid valrörelsens omsvängning, och inte begå brott mot sina egna utfästelser, det är ingen orimlig inträdesbiljett för någon som dagligen påtalar vikten att stå kvar vid det som utlovats. Att som det andra skälet rida på bilden att den nya majoriteten skulle vara emot utbyggnad av havsbaserad vindkraft? Detta riskerar ur (S)-perspektivet snabbt att bli obsolet. Den tidigare regeringen lämnade hela sju större tillåtlighetsärenden efter sig på den nya ministärens bord. Dessa motsvarar hela 60 terawattimmar. Det finns skäl att tro att den nya regeringen tämligen snart kommer att ge grönt ljus till några av dessa projekt. Det kommer då att innebära den största utbyggnaden av havsbaserad vindkraft någonsin i Sverige.
Vårt land har under decennier haft stor tillgång till el till konkurrenskraftiga priser, vilket varit en avgörande framgångsfaktor. Ska Sverige klara framtidsutmaningarna behöver eltillförseln mer än fördubblas redan fram till år 2045. Det finns därför skäl att låta energifrågan, likt frågan om NATO, läggas åt sidan i den politiska oppositionens iver att försöka sätta käppar i hjulet för varje regering som den inte själv ingår i. Få frågor får som energipolitiken flera stora allvarliga konsekvenser på en och samma gång.
En opposition som kortsiktigt vunnit sin opinionsframgång på att marknadsföra andras löftesbrott lever förstås farligt om de själva skulle visa sig bryta mot sina egna. Det ligger även av detta skäl i det egna politiska intresset att snabbt försöka göra sig så delaktig som möjligt i utbyggnaden av nya svenska reaktorer.