Alice Teodorescu Måwe: Nu kastar AI ut politiken i det okända

Mänskligheten befinner sig i epicentrum av en teknologisk revolution med potential att förändra våra samhällen i grunden. En utveckling som kommer att tvinga politiken att omvärdera många av de svar som reflexmässigt givits, inte minst i frågor rörande framtidens arbetsmarknad och synen på utbildning. 

Av en litteraturöversikt från år 2020 gjord av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) framgår att det saknas tydliga tecken på att den växande förekomsten av AI och robotisering kommer att resultera i hög arbetslöshet eller sänkta löner på den svenska arbetsmarknaden. Däremot talar mycket för en ännu mer splittrad och polariserad arbetsmarknad, med större löneskillnader och än mer efterfrågan (och kanske brist?) på arbetskraft med stora kognitiva, sociala och verbala förmågor.

Nationalekonomen Georg Graetz som författat rapporten framhöll hur den svenska arbetsmarknaden historiskt anpassat sig till teknologisk förändring och pekade på stabila sysselsättningssiffror och lönetillväxt. Men sedan rapporten skrevs har Sverige som bekant gått in i lågkonjunktur, med hög inflation och stigande räntor. Hushållen har utöver detta att hantera höga livsmedels-, drivmedels-, och energikostnader, samtidigt som priserna på bostäder sjunker. En perfekt ekonomisk storm med andra ord, som drar in över oss och vars djup ingen ännu kan överskåda. Men konsekvenserna syns redan i varselstatistiken, inte minst från detaljhandeln som drabbats hårt av minskad konsumtion.

700 000 svenskar är redan fast i permanent utanförskap, nog är det bara en försmak.

Lägg därtill det faktum att 700 000 svenskar fastnat i vad som kan definieras som ett permanent utanförskap, enligt nya siffror från Svenskt Näringsliv. Av en rapport som nyligen släpptes framgår att 57 procent av de som inte var självförsörjande år 2020, inte heller var det under något av de fem föregående åren. 1,3 miljoner individer i arbetsför ålder som varken arbetar eller studerar. Att det förhåller sig på detta vis, efter en lång högkonjunktur, är illavarslande. Hur ska dessa grupper ha en tillstymmelse till chans att ta sig in på en arbetsmarknad som blir alltmer krävande och komplex, i ljuset av den teknologiska utvecklingen? 

Men inte bara denna grupp har skäl till oro. I sin senaste konjunkturrapport siar SNS att AI-tekniken kommer att påverka tjänstemannayrken i högre grad än andra historiska tekniksprång som automatisering och digitalisering. 

Sammantaget kan den polarisering som blir följden av robotiseringen och AI komma att leda till att mer rutinbaserade arbeten, som innehåller moment som i allt högre grad kan automatiseras, kommer att slås ut. Samtidigt som efterfrågan på lågavlönade jobb i servicesektorn, liksom vissa högkvalificerade och högavlönade jobb, som inte kan automatiseras kommer att öka. Den svenska lönebildningen och kollektivavtalen, som historiskt resulterat i relativt små löneskillnader och därmed en sammanpressad lönestruktur, kan med andra ord vara ett minne blott när skillnaderna mellan yrkesgrupper, sektorer och regioner ökar. 

Forskaren Sofia Hernnäs disputerade nyligen med en modell för att förstå automatisering. Den utgår dels från att vissa arbetsuppgifter automatiseras, dels på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare där den senare besitter en samling färdigheter eller kompetenser som den säljer till den förra. Dessa olika färdigheter värderas och prissätts olika beroende på det aktuella yrket. Logisk förmåga antas ge högre avkastning för en programmerare eller ingenjör, social och verbal förmåga värderas högre hos en säljare eller omvårdnadspersonal. Människor tenderar att söka sig till yrken där deras samlande färdigheter ger en bra avkastning. I en intervju i Arbetsvärlden förklarar Hernnäs sambandet enligt följande:

”I min modell tjänar alla på automatisering genom att produktiviteten ökar och därmed det totala välståndet. Alla får högre löner men färdigheternas relativa avkastning kan förändras beroende på vad det är för uppgifter som automatiseras”. 

Det skulle i exemplet med programmeraren kunna leda till att om många programmeringsuppgifter automatiseras så minskar den relativa avkastningen för den logiska förmågan relativt andra förmågor. Men, eftersom det oftast är specialister som stannar kvar i samma yrke, medan generalister enklare kan byta, söker sig dessa personer med fördel till andra yrken där färdigheterna fortsatt har en stark relativ prissättning, enligt Hernnäs. 

Samtidigt som arbetsmarknaden kommer att förändras och produktiviteten öka när monotona, repetitiva eller tidskrävande arbetsmoment minskar, vilket i sin tur kommer att leda till sänkta priser för konsumenterna och därmed öka efterfrågan – kommer kraven på utbildningsväsendet att skapa förutsättningar för livslångt lärande och kompetensutveckling att fortsätta. Om AI-verktyget kan göra det basala och människan det mer avancerade, komplexa, medmänskliga eller omsorgskrävande, behöver nämnda människa ständigt förkovra sig. Dels för att ha kompetens att kunna ägna sig åt dessa mer avancerade uppgifter, dels för att kunna ställa rätt frågor och därigenom få ut så mycket som möjligt av de möjligheter som roboten när det kommer till effektivisering.

AI kommer att ge politiken helt nya uppgifter att balansera.

Vi står således inför en teknologisk revolution; vissa jobb kommer att försvinna, andra kommer att tillkomma. Företagens produktivitet kommer att öka, som en effekt av den enskilda medarbetarens produktivitet, vilket kommer att gynna tillväxten, välståndet och ge upphov till nya arbetstillfällen. Nya färdigheter och kompetenser kommer att efterfrågas i takt med att AI-tekniken utvecklas. Det finns, som alltid, vinnare och förlorare i en stor omställning. Men gemensamt för all form av framgång, och överlevnad, är förmågan och viljan att anpassa sig efter förändrade förhållande. Frågan är hur förändringsvillig politiken kommer att vara i mötet med okänd mark, när gamla ideologiska käpphästar, inte minst ifråga om lönebildningen och arbetsmarknaden, behöver ställas undan? 

Jag vet inte säkert, så jag ställer frågan till ChatGPT och får följande svar:

Det är svårt att förutsäga hur politiken kommer att hantera förändringarna som AI-teknologin kommer att medföra på arbetsmarknaden, särskilt med tanke på hur ideologiska käpphästar. Politiska beslutsfattare kommer att behöva vara öppna för nya lösningar och beredda att ompröva gamla politiska ståndpunkter för att anpassa sig till nya förhållanden. 

Lönebildning och arbetsmarknad är två områden där AI kan ha en stor påverkan, och politiken kommer att behöva fokusera på att skapa en balans mellan att skydda arbetstagarnas rättigheter och främja företags innovation och tillväxt. 

En möjlig lösning kan vara att arbeta för att skapa flexibla arbetsvillkor som möjliggör för arbetstagare att anpassa sig till de förändringar som AI medför på arbetsmarknaden. Detta kan omfatta att erbjuda utbildning och vidareutveckling för att hjälpa arbetstagare att utveckla nya färdigheter och anpassa sig till nya roller och yrken.

Politiken kan också spela en till genom att stödja forskning och utveckling av AI-teknologi och uppmuntra till innovation och entreprenörskap som kan leda till skapandet av nya jobb och nya möjligheter på arbetsmarknaden.

Hur det blir får framtiden utvisa, med andra ord. Men det känns på något vis betryggande att inte heller roboten vet. Det betyder att mina analyser är lika bra, eller dåliga, som hens. Än så länge, i varje fall.