Land skall med lag byggas
Svensk förvaltningstradition bygger på statstjänstemännens oväld och lojalitet mot den regering väljarna valt. Land skall med lag byggas, inte med värdegrunder eller allmänt tyckande. Det ”värdegrundsbrev” 261 departementstjänstemän nyligen skrev under signalerar ett allvarligt avsteg från denna princip. Nästa regering har därför en viktig uppgift i att säkerställa den opolitiske statstjänstemannens centrala roll i den svenska rättsstaten.
”Land skall med lag byggas” var Karl XVs valspråk när han blev kung 1859. Det var ingen ny idé. Tvärtom finns uttrycket såväl i några av våra gamla landskapslagar som i våra grannländer. Uttrycket speglar den urgamla syn på det offentligas förhållande till medborgarna som är rättsstatens grund: vi må tycka olika men det offentliga har att förhålla sig till lagen och inte till allmänt tyckande när det gäller förhållandet till medborgarna och utövandet av sin tvångsmakt.
Det är ur det ljuset man också skall se den stora departementsreformen 1840, den som i allt väsentligt fortfarande gäller. Regeringskansliet delades in i ett antal departement, var och ett underställt en regering som styr riket i enlighet med de grundlagar och övriga lagar som riksdagen fastställt.
Redan Axel Oxenstierna formade den tjänstemannaroll som skulle befolka regeringskansliet i århundraden därefter. Oväld, kompetens och erfarenhet var grundpelare, samt lojalitet mot lagen och den regering som för stunden verkade under grundlagarna. Det är kärnan i den svenska förvaltningstraditionen, den som vi så ofta har haft anledning att vara stolta över. Den svenske statsbyråkraten må vara lite småtrist och omständlig, men det är alltid korrekt, rätt och riktigt.
Den svenske statsbyråkraten må vara lite småtrist och omständlig, men det är alltid korrekt, rätt och riktigt.
När jag klev in på Arbetsmarknadsdepartementet den 6 oktober 2006 fick jag känna på detta. Jag var lite orolig; jag var den förste moderate arbetsmarknadsministern någonsin med ett departement som i allt väsentligt levererat en politik som vi nu ville göra om i grunden. Det är inte orimligt att tro att ganska många av departementets tjänstemän hade privata politiska åsikter som avvek från mina och regeringens. Men det jag mötte var inte ett gäng aktivister; tvärtom var det frukten av nära 400 års oxenstiernskt ansvar och oväld. Inte en enda gång under de fyra år jag var statsråd hade jag anledning för att en sekund tvivla på mina tjänstemäns lojalitet: deras uppdrag var satt i sten – att hjälpa regeringen genomföra den politik väljarna givit oss mandat för.
Det innebar inte att de inte kunde ifrågasätta politikens innehåll. Det gjordes ofta – inte genom att de ifrågasatte målsättningen utan i form av en diskussion om det praktiska genomförandet och effektiviteten i måluppfyllelsen. Någon gång fick vi i den politiska ledningen också klart för oss att våra förslag inte gick att genomföra eftersom utformningen riskerade att antingen strida mot annan lag eller EU-direktiv. I den mån regeringen ändå hade valt att gå vidare skulle antingen Lagrådet ha försökt stoppa oss eller också hade rättssystemet så småningom prövat frågan. Land skall med lag byggas, helt enkelt.
I september 2018 skrev 261 tjänstemän i regeringskansliet ett omtalat brev till förvaltningschefen i vilket de bland annat undrar om arbetsgivaren kan ”garantera” att nästa regering och regeringsunderlag inte kommer att ”urholka Regeringskansliets värdegrund” samt vad som händer med ”lojalitetsplikten gentemot regeringen och arbetsgivaren” om den hamnar ”i konflikt med regeringsformens bestämmelse om människors lika värde”.
Brevet är anmärkningsvärt på många plan. Att tjänstemän i regeringskansliet tycker att det är rimligt att gå ut och ställa krav på regeringsbildningen är i sig upprörande.
Att de dessutom argumenterar ur perspektivet att en sådan kan komma att strida mot regeringskansliets värdegrund borde leda till en direkt motfråga: Är det lag eller värdegrund som skall gälla i regeringskansliet? Svaret borde vara enkelt, och i den mån ett par hundra statstjänstemän inte inser det borde de snarast söka sig annan arbetsgivare.
Är det lag eller värdegrund som skall gälla i regeringskansliet?
Bara det faktum att det kan misstänkas att tjänstemän i regeringskansliet kan komma att motverka eller obstruera regeringskansliets fundamentala uppgift – att genomföra regeringens politik – är allvarligt nog. Om inte regeringskansliets tjänstemän följer lagen utan sin eget tyckande, värdegrund, aktivism eller vad vi kallar det, då är Sverige riktigt farligt ute. Vem ska följa lagen om inte regeringskansliet?
Det innebär förstås inte att en tjänsteman i regeringskansliet inte får ha en politisk uppfattning eller inte har yttranderätt som alla andra. Självklart är det så. Meddelarskyddet gäller även dem. Yttrandefriheten gäller även dem. Och skulle samvetet tala emot att hjälpa regeringen att genomföra sin politik finns det förstås andra arbetsgivare.
Nästa regering, oavsett vilken det kommer att bli, har en överskuggande uppgift: att återupprätta regeringskansliets anseende när det gäller just denna oväld. Det får inte förekomma ens en skugga av ett tvivel om vad som gäller. Lagen gäller, riksdagen skall respekteras och regeringen styr riket. Aktivism och allmänt tyckande får ske utanför arbetstid och utan att det påverkar arbetet i regeringskansliet.
Land skall med lag byggas. Punkt.