Idéer Essä
Kyrkan kan stå på egna ben
I Sverige hålls den gamla statskyrkan under armarna av staten, som också begränsar hur kyrkan får använda sina medel. Som det nederländska exemplet visar vore det bättre för alla om kyrkan stod på egna ben, fri från staten, skriver Rutger Brattström.
I våras besökte jag en vän som bor i Leiden, Nederländerna. Leiden är en gammal studentstad med en uråldrig och enorm kyrka som kallas Pieterskerk som vi givetvis besökte. I det gigantiska kyrkorummet upptäckte jag något besynnerligt: det fanns nedfällbara tjocka väggar som kunde dela av en liten del av kyrkan. Varför? Det visade sig vara en kostnadsbesparande åtgärd. Församlingen är numera inte större än att 20 procent av kyrkans yta behövs vid gudstjänsterna, så på vintern fälls väggarna ner så att inte hela kyrkan behöver värmas upp, vilket sparar pengar. Något liknande har jag aldrig sett i Sverige trots att många kyrkor ekar tomma även under högmässan och vintrarna är ännu kallare här i norr. När elpriserna gick upp fick hundratals kyrkor i Sverige stänga. I bara Skara pastorat stängdes 11 av 16 kyrkor vintern 2022.
I Sverige är staten och kyrkan separerade, men bara på pappret. Staten hjälper fortfarande kyrkan att kräva in sin medlemsavgifter och till skillnad från andra föreningar är medlemskapsförfarandet omvänt. Normalt sett förnyar man sitt medlemskap varje år genom att betala medlemsavgiften, men till Svenska kyrkan får man betala en hel procent av sina intäkter ett helt år framåt om man inte gått ur innan november året innan. Det kan vara en riktigt dyr blankett att lämna in för sent.
Församlingar som inte är individuellt bärkraftiga sponsras alltså av andra församlingar om de anses ha behov.
Medlemsavgiften till Svenska kyrkan går inte till den församling som man är medlem i utan till centralorganisationen som fördelar ut pengarna på församlingarna och pastorat (pastorat är ekonomiska samarbeten mellan församlingar), efter storlek och behov inom ramen för ett utjämningssystem. Församlingar som inte är individuellt bärkraftiga sponsras alltså av andra församlingar om de anses ha behov.
I Nederländerna behöver varje församling hantera sin egen ekonomi genom kollekt, donationer och inkomstbringande verksamhet. Det finns ett litet inslag av statsstöd, men det är mycket begränsat. Detta har lett till att kyrkorna gör kostnadsbesparande åtgärder och hyr ut sina lokaler till fester och konferenser när de inte används, något som båda de två största kyrkorna i Leiden gör tydlig reklam för på sina hemsidor. Planerar du en bröllopsmiddag med 940 sittande? Då kan jag tipsa om Hooglandse kerk centralt i Leiden.
Om en församling i Sverige hade velat starta en liknande verksamhet hade de haft svårt att på egen hand göra de investeringar som krävs för att lokalerna ska kunna användas till inkomstbringande uthyrningsverksamhet, då pengarna till de investeringarna måste komma från centralorganisationen. De svenska församlingarna har inte heller lika stora incitament som de nederländska att göra omfattande kostnadsbesparande åtgärder eftersom anslagen bestäms efter behov. Sänker en svensk kyrka sina värmekostnader får de inte behålla alla pengar som sparas, utan de försvinner in i utjämningssystemet när behoven minskar.
Om en kyrka i Nederländerna inte går runt går den helt enkelt i konkurs. Något som är relativt vanligt i och med landets omfattande sekularisering. Även i Sverige säljs kyrkor, men omfattningen är mindre. Svenska kyrkan har sålt omkring 100 kyrkobyggnader sedan år 2000. Det innebär en minskning med 2,9 procent, samtidigt som Svenska kyrkan tappat 26 procent av sina medlemmar. Hade Svenska kyrkan behållit samma antal kyrkor per medlem som man hade år 2000 så borde man ha sålt 805 kyrkobyggnader.
Hade Svenska kyrkan behållit samma antal kyrkor per medlem som man hade år 2000 så borde man ha sålt 805 kyrkobyggnader.
Många svenska kyrkor ekar tomma. I Nederländerna tycks antalet kyrkor anpassas bättre efter medlemmarnas antal och behov. Det är svårt att säga hur antalet medlemmar i kyrkor har förändrats över tid eftersom Nederländerna inte har en dominerande organisation på samma sätt som i Sverige. Det man kan säga är dock att antalet som uppger sig vara kristna minskat med 45 procent sedan 1970. Kyrkobeståndet har minskat med 20-25 procent under samma period. Användningsområdena för dessa gamla kyrkobyggnader är vitt skilda. En del har blivit studentboenden (med kyrkorummet som gemensam pluggstuga och festlokal), andra hyrs ut som AirBnB:s eller har blivit konsertlokaler.
***
Hur kan man då förklara den effektivare kyrkoadministreringen i Nederländerna? En viktig del är att Nederländerna var ett föregångsland när det kommer till att separera stat och kyrka. Det är svårt att säga exakt när separationsprocessen där var över, men allra senast var det under slutet av 1700-talet. I Nederländerna har alltså staten och kyrkan varit separerade under en lång tid, och det till mycket större grad än i Sverige. Här separerades kyrka och stat formellt år 2000, men banden mellan Svenska kyrkan och staten är fortfarande starka.
Nederländernas religiösa historia skiljer sig markant från den svenska och kan förklara att brottet mellan stat och kyrka genomförts på riktigt där. Reformationen i Nederländerna började, liksom i Sverige, under tidigt 1500-tal och var en del av den större protestantiska reformationen som svepte genom Europa. Martin Luthers idéer fick snabbt fotfäste i regionen, och de kompletterades senare av andra reformatoriska rörelser som den kalvinistiska. Nederländerna var vid denna tid en del av det spanska Habsburgska riket, som var starkt katolsk och motståndare till reformationen. Religiös intolerans och förföljelser intensifierades under kung Filip II:s styre, vilket ledde till ökad spänning och motstånd. Detta kulminerade i det nederländska frihetskriget (även kallat åttioåriga kriget, 1568–1648) mot den spanska överhögheten. Ett av krigets huvudsyften var att få religionsfrihet från den katolska kyrkans och den spanska kronans förtryck.
I Nederländerna var reformationen alltså en botten-upp-rörelse, som drevs av folkligt motstånd mot den katolska kyrkans makt
I Nederländerna var reformationen alltså en botten-upp-rörelse, som drevs av folkligt motstånd mot den katolska kyrkans makt och den spanska kronans förtryck. Det ledde till ett långvarigt och blodigt frihetskrig. Efter att ha vunnit sitt oberoende blev Nederländerna ett av de första europeiska länderna att införa en relativt hög grad av religiös frihet, även om kalvinismen var den privilegierade religionen. Detta lade grunden till en långvarig tradition av pluralism och en striktare separation mellan kyrka och stat jämfört med Sverige.
Det finns ingen statskyrka i Nederländerna, och staten har i allmänhet en mer begränsad roll i religiösa frågor. Detta historiska arv har haft en varaktig påverkan på Nederländernas sociala och politiska struktur, inklusive dess syn på separationen mellan kyrka och stat. Reformationens framgång i Nederländerna och det efterföljande frihetskriget sätter ramarna för den långsiktiga utvecklingen av en pluralistisk och religiöst diversifierad kultur.
Svenska kyrkan blev en luthersk statskyrka, och protestantismen blev den dominerande religionen i Sverige.
I Sverige var reformationen mer av en toppstyrd process. Gustav Vasa hade både politiska och ekonomiska skäl att bryta med katolska kyrkan. Genom att göra så kunde han försvaga den kyrkliga aristokratin och beslagta kyrkans egendomar för att stärka kronans finanser. Reformationen genomfördes därför relativt snabbt och utan samma nivå av inre konflikt som i Nederländerna. Svenska kyrkan blev en luthersk statskyrka, och protestantismen blev den dominerande religionen i Sverige.
Efter reformationen behöll den svenska statskyrkan en stark koppling till staten ända fram till år 2000. Trossamfund särbehandlas dock fortfarande då skatteverket plockar in Svenska kyrkans, och ett trettiotal andra trossamfunds, medlemsavgifter. I Sverige kan präster också fortfarande förrätta juridiskt bindande vigslar, något som bara kan göras via en borgerlig vigsel i Nederländerna.
Svenska kyrkan har inte samma legala ställning som övriga trossamfund eller föreningar, en specifik lag reglerar just Svenska kyrkan. Där bestäms bland annat att organisationen ska vara “ett evangelisk-lutherskt trossamfund” och hur den ska organiseras. Där bestäms också hur stora delar av Svenska kyrkans egendomar, de så kallade Prästlönetillgångarna får förvaltas, de får nämligen inte säljas utan “endast avkastningen får användas”.
Det är anmärkningsvärt att staten bestämmer vad en icke-statlig organisation får, och inte får, göra med sina tillgångar. Det handlar inte heller om några kaffepengar. Svenska kyrkan är exempelvis en av Sveriges största skogsägare. De här resurserna hade kunnat användas till att investera i Svenska kyrkans verksamhet och lokaler för att anpassa dem till den nya verklighet som organisationen står inför.
De nederländska kyrkorna visar att trossamfunden faktiskt kan stå på egna ben, administrera sina egna medlemsavgifter och utnyttja sina lokaler bättre. Antalet kyrkor anpassar sig också bättre till antalet medlemmar i Nederländerna. Detta trots att de inte får hjälp av staten att driva in sina medlemsavgifter eller får förrätta vigslar. Kanske för att de Nederländska församlingarna ges större möjlighet att använda sitt eget kapital. Det är dags för Sverige att följa efter, ta bort särlagstiftning som gäller Svenska kyrkan, sluta driva in medlemsavgifter till trossamfund och slutföra separationen av stat och kyrka.