Kan man slippa stötta Hyresgästföreningen?
Hyresgäster betalar normalt sett en andel av sin hyra till Hyresgästföreningen, genom den så kallade hyressättningsavgiften. Men om man inte vill ska man slippa betala. Smedjans skribent Adam Danieli kontaktade sin hyresvärd för att be om att bli undantagen från den så kallade förhandlingsordningen. Så här gick det…
Proggen går än en gång varm på Telefonplan. Här, i skarven mellan funktionalism och brutalism i södra Stockholm, ljuder både Hoola Bandoola och Nationalteatern över vad som en gång var själva kärnan i det svenska folkhemmet. Kommunala daghem, diskbänksrealism, tunnelbana – och så jag, en student med omstörtande idéer. Jag har inlett en strid.
Som Tobias Samuelsson tidigare skrivit om här på Smedjan är både Hyresgästföreningens ställning i Sverige och den revolutionära ådran i föreningens led orubbligt stark. Inte för att särskilt många hyresgäster är engagerade – det engagemanget upphörde redan på Palmes tid – eller ens sympatiserar med föreningen, utan för att det svenska systemet ger HGF ett monopol. En makt de är beredda att nyttja.
Den som vill starta en konkurrerande förening blir motarbetad å det grövsta, för att inte tala om alla de kommunala förmåner som den socialdemokratiska bostadsgrenen mottar. Den riktiga makten, den finns dock i hyressättningen.
Hyresgästföreningen förhandlar kollektivt med fastighetsägarna varje år, och kollektivavtalar i princip alla bostadshyror i Sverige. Det är en enorm maktposition. Detta trots att de bara representerar en bråkdel av hyresgästerna. Detta möjliggörs genom de så kallade hyresförhandlingsklausulerna, som i princip alla svenska fastighetsvärdar använder i sina standardiserade avtal och som få hyresgäster har en aning om att de finns. I och med detta har också HGF rätt att ta ut en hyressättningsavgift från varje hyresgäst. Den syns inte på fakturan eller i avtalets lydelse, och tas ut trots att gästen kanske avskyr vad parterna håller på med. Det här är korporativismens motor – och det är här min kamp mot systemet tar sin början.
Varje hyresgäst har enligt den så kallade hyresförhandlingslagen nämligen rätt att bli undantagen från den kollektiva förhandlingsordningen. Detta infördes mot bakgrund av att föreningsfriheten stärkts under senare decennier och att kollektivanslutning åtminstone i teorin måste undvikas. Men hur går det då till i praktiken?
FAKTA | Så säger du upp din hyressättningsavgift
Har det gått mer än tre månader sedan du flyttade in? Då kan du säga upp din månatliga avgift till Hyresgästföreningen.
1. Skriv ett mejl till din hyresvärd där du begär att inte längre omfattas av förhandlingsordningen. Lägenheter som inte omfattas av någon förhandlingsordning ska inte heller betala någon hyressättningsavgift.
2. Hyresvärden ska då ta bort förhandlingsklausulen i ditt hyreskontrakt och träffa ett nytt avtal där månadshyran också justeras ner med tolv kronor.
3. Om hyresvärden motsätter sig din begäran kan du ansöka hos hyresnämnden att inte längre omfattas av förhandlingsordningen.
Det är lika bra att pröva. Jag har ingen vidare lust att vara med och stötta en organisation som inte verkar göra mycket annat än motverka alla möjligheter för dem med svagt fäste på bostadsmarknaden: studenter, unga, nyanlända eller den som av en eller annan anledning hamnat i samhällets utkanter och behöver en väg tillbaka. Jag skickar ett mail till min hyresvärd och förklarar situationen.
Hyresvärden, en stor kommunal sådan ägd av Stockholm stad, förstår inte vad jag menar. Hur vill du bli undantagen? Är det något som är fel i lägenheten? Nej, nej, förklarar jag. Mitt studentrum är utmärkt, men vänligen undanta mig från förhandlingsordningen.
Nästa svar är nästan ännu mer förvirrat. Branschorganisationen Fastighetsägarna har gett värden rådet att absolut inte tillåta detta. Det var en lagstadgad rätt de aldrig stött på tidigare. Men, upplyser min värd, du kan ju alltid få hjälp med juridiska frågor – vänd dig bara till din lokala hyresgästförening.
Jag är skeptisk till att de vill hjälpa mig med mitt problem, och ansöker istället om stämning vid domstol. Inte för att jag tror att jag kan bedriva hyresförhandlingar bättre, eller att betalningen till HGF är särskilt betungande, utan för att detta är en principsak. Ett system som tvingar människor till domstol för att få sluta stötta en särskild organisation är obegripligt.
Visst är väl några hundra kronor till Hyresgästföreningen en struntsak, men det säger någonting om vårt samhälle
För att förstå reaktionen från min hyresvärd måste man förstå det svenska systemet med hyresförhandlingar som en rest från en helt annan tid: 1970-talet och den svenska korporativismens guldålder, när gränserna mellan stat, intresseorganisationer och näringsliv suddades ut. Marknadsaktörerna var, och är fortfarande, inte individerna, utan kollektiva intresseorganisationer. Två parter möts i förhandlingar och var och en får sin del av kakan. Alla beslut fattas utan konflikter genom att man gör upp i slutna rum. Att praktiskt taget tvångsansluta människor och företag till respektive intresseorganisation var, och är, en fullständig nödvändighet. Möjligheten att välja bort kollektivavtal, eller starta en egen förening, har alltid varit tänkt att vara fullständigt illusorisk. Om människor skulle överge skeppet, skulle systemet kollapsa.
Inte bara det, hyresgästföreningen skulle upphöra att existera. Som granskningen av hyressättningsavgifterna har visat på, får HGF in nästan en kvarts miljard (!) per år i form av en slags dold skatt. Officiellt är det kostnaden för att föra förhandlingar, men i praktiken går det till opinionsbildning. För fastighetsägarsidan finns också den uppenbara vinsten att inte behöva handlägga varje hyresgäst. Hyran är ju reglerad ändå, det finns ingen poäng med att tillåta något frifräsande. Alla nöjda. Vem som tar fasta på den nyanländes eller studentens behov av ett framtida boende tror jag den som betraktar svensk bostadsmarknad själv kan fundera ut svaret på.
Visst är läget tragikomiskt, och visst är väl några hundra kronor till HGF en struntsak, men det säger någonting om vårt samhälle. Även om många år har gått sedan Tage Erlanders dagar, och socialdemokratin sägs vara i spillror, har Sverige inte förmått att på allvar göra upp med deras nedbrytande maktstrukturer. Skrapar man lite på ytan finns de system de ägnat ett halvt sekel år att konstruera kvar. Ett samhällsmodell där människor underordnas systemen, och intresseorganisationer slutar som motståndare till de de säger sig företräda.
Kampen för att få lämna Hyresgästföreningen fortsätter.