Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Jarn: Inte konstigt att folk flyr Stockholm

Såväl i storstaden som på landet är polisen oförmögen att skydda människor från brott – men ju längre ut på landet man kommer desto lättare slipper man undan statens försök att skydda en från livet i allmänhet. Kanske är det inte så konstigt att utflyttningen från Stockholm har gått om inflyttningen.

Folk lämnar Stockholm, men inte bara för semestern. För första gången på 15 år var det förra året fler som flyttade bort från huvudstadsregionen än som flyttade in.

Många av dem har förmodligen givit upp hoppet om att någonsin komma längst fram i bostadskön eller ha råd med en bostadsrätt. Andra har tröttnat på storstadslivet, något som blir mer och mer förståeligt ju längre tid man tillbringar i en större stad. Man skulle kunna tro att de som valt att bosätta sig tätt inpå en dryg miljon andra människor, också är personer som själva har relativt lätt för andra människor. I stället plågas storstäderna och den toleranta delen av dess befolkning återkommande av individer med befängda krav på omgivningens anpassning.

En klimakteriedrabbad kvinna på Södermalm tvingade exempelvis S:ta Maria Magdalena-kyrkan att upphöra med de klockringningar som pågått sedan 1700-talet, eftersom hon ansåg sig behöva sova med öppet fönster och kyrkklockorna störde. Samma sorts gnälliga grannar tvingar allt fler nattklubbar, pubar och barer i graven. I tunnelbanan plockas reklambilder av för attraktiva personer ned så att ingen ska bli kränkt.

Det är förstås möjligt att landsbygden egentligen har en lika hög andel känsliga själar som storstaden, men att dessa åtminstone haft vett att lägga lite mer avstånd mellan sig själva och andra människor. Men det kan också vara så att landsbygden helt enkelt lockar till sig människor med en ”lev och låt leva”-attityd – människor som inte passar särskilt bra in i storstadens ”lev och tvinga andra anpassa sig”-kultur.

Det kan också vara så att landsbygden helt enkelt lockar till sig människor med en ”lev och låt leva”-attityd.

Förra veckan spelade hårdrockbandet Metallica på Ullevi i Göteborg. Konserten var påfallande fri från den sortens brottslighet som vanliga människor skulle betrakta som ett problem. Däremot har miljöförvaltningen i Göteborgs stad gått i taket. Det har nämligen avslöjats att prinsessan Estelle, 7 år, närvarade vid konserten – trots 13-årsgränsen. Hon och kronprinsessparet befann sig visserligen i en privat loge där ljudvolymen inte överskred Folkhälsomyndighetens rekommendationer, så förmodligen kommer inte socialen att behöva kopplas in, men ändå.

Dessutom rapporteras att vakter på Ullevi uppvisade medmänsklighet och underlät att slänga ut rökare från konserten. Arrangören har tillsatt en utredning, och myndigheterna ser väldigt allvarligt på att vakterna lämnade rökare ifred.

Ironin i sammanhanget är att staten är påfallande dålig på att skydda människor från våld, stöld, rån och gängkriminalitet. I Stockholm kunde man nyligen läsa att elva personer sköts ihjäl under första halvan av 2019 – lika många som under hela 2018. Som vi flera gånger har uppmärksammat i Smedjan har våldet börjat sippra in i medelklassområdena när den organiserade brottsligheten till slut har upptäckt hur illa skyddade vanliga svenskar egentligen är.

Och i år, året efter att pendeln svängt och antalet utflyttningar plötsligt blivit högre än inflyttnignarna i Stockholmsregionen, visade en undersökning från mäklarfirman Bjurfors på ett annat trendbrott. Svenska bostadsköpare har länge prioriterat goda kommunikationer och låga avgifter, men nu går tryggheten med stora marginaler före allt annat.

Ska man ändå leva i ett laglöst land, kan man åtminstone välja att göra det där man får åtnjuta fördelarna med laglösheten, inte bara lida av nackdelarna. 

Den som flyttar ut på landet för att slippa brottsligheten riskerar att flytta förgäves. Situationen i värmländska Grums, där barngäng har kunnat terrorisera lokalbefolkningen, är ett illustrativt exempel. Polisens underbemanning är ännu värre ute i landet. Många kommuner är helt utan någon lokal polisstation, och rapporterna om poliser som inte hinner fram i tid från grannkommunen är legio. I min hemby tvingades Pressbyrån lägga ned i början av decenniet på grund av de många grova rånen. Pressbyråns regionansvarige konstaterade lakoniskt att butiken i Svalöv helt enkelt hade varit för lätt att råna: ”Snabba flyktvägar och polis som har lång väg att köra är anledningarna.”

Men samma poliser som inte hinner köra ut från Landskrona för att skydda små butiker från beväpnade rånare, hinner inte heller köra ut för att hantera en rökare som tänt en cigarett för nära entrén till Ica. Vederbörande skulle ha hunnit inhalera allt bevismaterial långt innan Farbror Blå ens korsat kommungränsen.

Efter upprördheten över rökare och den minderåriga kungligheten på Metallicakonserten poängterade många hur nattvandrarstaten är oförmögen att skydda människor från allvarligt våld, men tar i med hårdhandskarna när det gäller att skydda människor från livets goda. Men ska man ändå leva i ett laglöst land, kan man åtminstone välja att göra det där man får åtnjuta fördelarna med laglösheten, inte bara lida av nackdelarna.