Samhälle Krönika
I dysterkvistarnas prognoser når vi aldrig klimatmålen
Elektrifieringen av personbilsflottan kommer att gå fortare än myndigheternas prognoser visar. Det som behövs är inte en ny elbilsbonus utan fokus på de tunga transporterna, skriver Joakim Broman.
Föreställ dig att du år 2028 åker till en bilhandlare för att köpa en ny bil. Säljaren visar dig några alternativ. Bland elbilarna kan du bland annat välja mellan en småbil med räckvidd på 50 mil för 200 000 kronor, en familjekombi med räckvidd på 60 mil för 350 000 kronor eller en SUV med räckvidd på 70 mil för 500 000 kronor. Alla bilar kan snabbladdas på cirka 30 minuter. Bland laddhybriderna finns motsvarande alternativ, som är något dyrare, men där du kan köra 10-15 mil på en laddning och gå över till bensin när du behöver åka långt.
De fossila bilarna finns också kvar. De kostar lika mycket i inköpspris, men bränslet blir förstås betydligt dyrare. Där en elbil kostar runt 5 kronor per mil i drift har bensinpriset under hela 2020-talet fortsatt ligga en bra bit över 20 kronor litern. Därtill är servicekostnaden betydligt högre. Även med effektivare förbränningsmotorer är driftskostnaden minst dubbelt så hög, ofta ännu mer. Och det lär inte förändras de kommande åren. Året innan, alltså 2027, fördes bensin och diesel in i EU:s handel för utsläppsrätter, något som de kommande åren förväntas leda till fortsatt ökade drivmedelspriser. Bilhandlaren varnar dessutom för att andrahandsvärdet på bilar med förbränningsmotor kommer att sjunka rejält.
För den överväldigande majoriteten kommer skälen att välja eldrift att vara mycket starka.
Hur många av bilhallens spekulanter kommer med dessa förutsättningar att välja en helt fossildriven personbil i slutet av 2020-talet? Kanske finns det någon som trots en stor utbyggnad av laddinfrastruktur kör långa sträckor (med väldigt tunga stenar) i glesbefolkade delar av landet. Kanske är det någon som inte tror på klimatförändringarna, eller som läst i tidningen om otäcka batteribränder i elbilar, och som insisterar på att köpa en bensinbil.
Men det handlar troligen om en mycket liten minoritet. För den överväldigande majoriteten kommer skälen att välja eldrift att vara mycket starka. De är faktiskt stora redan nu. För många bilmodeller och -storlekar är den sammanräknade ekonomin bättre för elbilar, trots att de har ett högre inköpspris för en given storlek. Den lägre driftskostnaden väger över.
***
Det hypotetiska exemplet är förmodligen inte så kontroversiellt. Det bygger inte på några överdrivet optimistiska kalkyler om elbilarnas utveckling och inte heller några starkt pessimistiska prognoser för de fossildrivna bilarna, utan enbart på vad som redan är känt om teknikerna och om europeisk klimatpolitik.
Men det är också just därför som det hypotetiska scenariot behövs. För när man skärskådar vad svenska myndigheter som Trafikanalys och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) tror om fordonsflottans elektrifiering så visar det sig att de är ganska rejält pessimistiska. I sin korttidsprognos tror exempelvis Trafikanalys att andelen nyregistrerade elbilar kommer att gå bakåt under 2024, på grund av den avskaffade elbilsbonusen. Därefter tänker man sig att utvecklingen vänder uppåt igen, men långsamt: 2025 förutspår myndigheten att 42 procent av de nyregistrerade bilarna kommer att vara elbilar.
På nylanserade sajten Drivmedla.se kan man ta del av Statens väg- och transportforskningsinstituts prognos för fordonsflottans utveckling de kommande åren. Där förutspås att det kommer att finnas ca 1,4 miljoner elbilar och 600 000 laddhybrider år 2030.
Om den prognosen ska slå in betyder det att ungefär en fjärdedel av de hypotetiska bilköparna i bilhallen år 2028 ska välja en bensin- eller dieselbil. Trots likvärdigt inköpspris, trots högre driftskostnader, trots sjunkande andrahandsvärde, trots stigande bränslepriser.
Skälet till att myndigheterna landar i dessa slutsatser är antagligen att de utgår från en linjär trend utifrån de senaste årens försäljning. Om elbilarnas andel fortsätter att öka i ungefär samma takt är det först 2033 som elbilarna är i klar majoritet i fordonsflottan.
Det finns dock inga skäl att tro att utvecklingen kommer att följa en sådan trend. Bilbranschen befinner sig i ett teknikskifte, och när en ny teknik väl mognat brukar det innebära att den snabbt tar över. När de första modellerna av iPhone släpptes under åren 2007-2010 visade den linjära trenden på att den nya smartphonen sju år senare skulle ha runt 250 miljoner användare. Den verkliga siffran blev mer än tre gånger så hög – uppemot 800 miljoner. Tillväxten efter ett teknikskifte är exponentiell, inte linjär.
Tillväxten efter ett teknikskifte är exponentiell, inte linjär.
Visst, fordonsflottan byts ut långsammare än våra mobiltelefoner, men som en rapport från Stockholms Handelskammare år 2021 visar slår förändringar ändå igenom snabbt när kurvan väl vänder uppåt. I rapportens högsta scenario når Sverige över 3,5 miljoner laddbara bilar redan 2030. I det mer modesta medelscenariot uppskattas att fordonsflottan innehåller nästan 3 miljoner laddbara bilar samma år – 50 procent fler än VTI förutspår. Branschorganisationen Power Circle landar i en liknande siffra, med långt fler laddbara bilar än den linjära trenden antyder.
Att myndigheterna gör prognoser som underskattar utvecklingen kan verka som en futtig fråga att hänga upp sig på, men det spelar roll. Det är Trafikanalys och VTI:s analyser som ligger till grund för exempelvis Klimatpolitiska rådets rekommendationer till regeringen. Vilken klimatpolitik och vilka styrmedel som förespråkas beror på hur det klimatpolitiska komplexet bedömer de kommande årens utveckling. Såväl Miljöpartiet som Centerpartiet har exempelvis föreslagit att elbilsbonusen på 70 000 kronor, som regeringen avskaffade förra året, ska återinföras.
Inte mycket talar för att det kommer att behövas för att skynda på omställningen. Det kommande året lanseras en rad nya modeller där priserna börjar sjunka även för mindre bilar. Såväl Renault som Cupra börjar exempelvis producera elektriska småbilar med räckvidd på 40-45 mil där prislappen förväntas hamna på 20 000-25 000 euro. Mathias Sundin på Warp News har flera gånger konstaterat att nyregistreringen av elbilar slagit rekord på rekord, i strid med spådomar om att försäljningen skulle kollapsa efter bonusens avskaffande.
Klimatutredaren och ekonomen John Hassler har signalerat att han vill avskaffa Sveriges etappmål för transportsektorn, som innebär en utsläppsminskning på 70 procent (jämfört med 2010) till 2030. Det vore förmodligen rimligt. Hassler menar dels att EU:s beslutade klimatpolitik de kommande åren gör målet irrelevant. Dessutom är det en märklig tanke att transportsektorn ska bära hela bördan för Sveriges utsläppsminskningar fram till 2030. Jordbruket behöver exempelvis också ställa om och hitta bättre metoder och tekniker för den processen.
Men oavsett om transportsektorsmålet avskaffas eller inte är det faktiskt fullt möjligt att Sverige klarar åtminstone omställningen av personbilsflottan utan några stora subventioner eller satsningar. Om Stockholms Handelskammares högsta prognos slår in skulle personbilarna troligen stå för runt 2 miljoner ton CO₂-utsläpp 2030, en fyrfaldig minskning jämfört med 2022 och en nedgång på nästan 75 procent jämfört med 2010.
Att regeringen i stället satsar pengar på elektrifieringen av lastbilar är i det ljuset en bra inriktning. Att få fart på omställningen av den tunga trafiken gör mer nytta än att subventionera elbilsförsäljningen direkt. Den skrotningspremie som införs för den som skrotar en äldre bil och köper eller leasar en elbil kan, om den utformas rätt och fungerar, bidra till en snabbare omsättning av fordonsflottan och bli en mer kostnadseffektiv åtgärd för att skynda på elektrifieringen än elbilsbonusen.
Uppdatering: VTI har inkommit med en replik på texten.