Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Hanna Wagenius: Högre straff löser inga brott

Politiker talar gärna om höjda straffsatser eftersom det är enkelt. Problemet är att högre straff inte leder till fler uppklarade brott. Vad som verkligen behövs är åtgärder som leder till att fler brottslingar fångas, lagfors och straffas. Men det är naturligtvis svårare än att bara ropa efter högre straff.

”Vi tycker att det här är ett problem och vill höja straffen för den här typen av brottslighet.”

Det är standardinställningen om man frågar de flesta politiker om vad deras parti vill göra åt våldtäkter, villainbrott eller vad det nu är som diskuteras. Det framstår förvisso som rätt handlingskraftigt, och många tycker med rätta att straffskalorna för olika brott bör ses över. Sverige har en tendens att bestraffa brott mot staten och offerlösa brott rätt högt i förhållande till brott mot enskilda i samhället.

För att rättsstaten ska hålla i längden så behöver straffen som utdelas upplevas som rättvisa – men det är en annan fråga än att stävja brottsligheten.

Höga straff har i sig nämligen en förhållandevis liten preventiv verkan. Det som hindrar de allra flesta från att begå brott är naturligtvis en grundläggande uppfattning om vad som är rätt och fel. Majoriteten av medborgarna skulle inte börja ha ihjäl varandra om mord avkriminaliserades. Det är inte att mord är ett brott som gör att vi inte begår det, tvärt om. Det är ett brott för att vi vet om att det är fel.

Det som hindrar de allra flesta från att begå brott är naturligtvis en grundläggande uppfattning om vad som är rätt och fel.

Vad som däremot har en inverkan på om människor begår brott eller inte är risken att åka fast. Även de som saknar den moraliska insikten att det är fel att döda låter bli om den vet att den kommer att åka dit. I kombination med ökad uppklarningsgrad av brott kan därför höjda straff förhindra kriminella handlingar, genom att ”höja priset” för dessa. Men höjda priser spelar ingen roll om man kan vara tämligen säker på att inte behöva betala.

Varför hör man då så sällan politiker prata om högre uppklarningsgrad? Helt enkelt för att det är mycket svårare än att bara säga att man vill höja straffen. En straffhöjning kräver egentligen inte mer än en utredning, en proposition och tillräckligt med stöd i riksdagen – att faktiskt se till att fler brott reds ut ordentligt är en helt annan sak.

Varför hör man då så sällan politiker prata om högre uppklarningsgrad? Helt enkelt för att det är mycket svårare än att bara säga att man vill höja straffen.

Det finns nämligen inte en sak som måste göras, utan många. Självklart behöver polis och rättsväsende ha tillräckligt med resurser, men de behöver också organiseras så att resurserna används effektivt. Straffhöjningarna kan förvisso ge polisen en fingervisning om att de bör prioritera upp utredningen av vissa brott, men inte minst med den tekniska utveckling som sker är det ännu viktigare att förse medarbetarna med kunskap om hur brott ska utredas. Att kunna säkra teknisk bevisning är A och O i majoriteten av alla utredningar.

Tiden är också en kritisk faktor, så en fungerande polisorganisation i hela landet är ett måste. Förhörsteknik. Kortare handläggningstider. IT-kompetens. Fler poliser i yttre tjänst. Listan över vad som alltid måste utvecklas är lång och inget som går att svara snabbt och inövat på när journalister kommer med frågor.

Att det tar tid och är lite krångligare att diskutera får dock inte göra att vi väjer för det. Tvärt om behövs en öppen och ärlig diskussion som allra mest när ämnena är som svårast. Därför vore det bra om väljare och journalister krävde lite längre och mer utförliga svar, och politikerna förberedde sig på att ge dem. Att bara ropa efter straffhöjningar löser inga brott.