Nykterhetsrörelsen gör livet svårt för nykterister
Att inte dricka alkohol i ett land som Sverige kan vara ganska påfrestande. Inte så mycket på grund av dem som dricker sig stupfulla var och varannan helg, utan faktiskt mer på grund av nykterhetsrörelsen.
Jag var femton år när jag bestämde mig för att helt enkelt aldrig bli full. Det kan man å andra sidan skylla mest på dem som drack, och på en sorts försenad trotsålder. När jag fick höra av några klasskompisar att de skulle supa ner mig efter skolavslutningen i nian så svarade jag helt enkelt ”lycka till”, och så var det inte mer med den saken.
När jag blev äldre så upptäckte jag dock hur provocerade vissa tenderade att bli av att man inte drack alkohol. ”Jaha, så du tycker inte att jag borde få dricka heller då eller?!” möttes jag av fler gånger än vad jag kan räkna. Och som liberal blev ju svaret alltid att jag struntade i hur andra gjorde, bara jag slapp, men det blev oerhört tröttsamt att behöva få frågan hela tiden. Varför förutsatte alla dessa något förfriskade personer att jag hade något emot deras dryckesvanor?
Svaret på den frågan, märkte jag så småningom, stavas nykterhetsrörelsen.
Missförstå mig inte nu. Det har funnits enorma sociala problem i Sverige kopplade till spriten, och den förstör fortfarande mångas liv, men majoriteten av alla som brukar alkohol i dag kan hantera det på ett ansvarsfullt sätt. Faktum är också att alkoholkonsumtionen bland unga går ner, trots liberalare regler och ökade möjligheter att få tag på drickat.
Nykterhetsrörelsen verkar dock leta nya problem i stället för att fira eventuella segrar. Ett ord som återkommit allt mer på senare år och som IOGT-NTO beslutat ska vara ett av deras fokusområden i arbetet med nykterhet är något som kallas alkoholnormen – alltså att det i många sammanhang förutsätts att alla dricker alkohol.
Eftersom jag inte dricker kan jag direkt svara att den normen existerar och att man märker av den. Men problemet är att när den diskuteras så vill många ersätta den med en nykterhetsnorm, i stället för att försöka skapa ett samhälle där människor får göra som de vill.
Problemet är att när den diskuteras så vill många ersätta den med en nykterhetsnorm, istället för att försöka skapa ett samhälle där människor får göra som de vill.
Jag har respekt för att människor ibland känner sig pressade att dricka för att omgivningen gör det, men jag har faktiskt också respekt för människor som känner sig påhoppade när de får höra att deras, ofta faktiskt helt oproblematiska, drickande inte är okej.
Ska jag vara helt ärlig så är det största problemet som alkoholnormen medfört i mitt liv att jag fått sörpla många glas avslaget bubbelvatten på diverse Almedalsmingel eftersom det inte funnits andra alkoholfria alternativ. Jag har aldrig pressats att hälla i mig sprit, trots att jag alltid funnits i miljöer där andra använder alkohol. Det som faktiskt försvårat för mig när det kommer till umgänge med berusade personer, däremot, är att de är rädda att jag ska hoppa på dem för att de inte är nyktra. Nykterhetsrörelsen har helt enkelt lyckats fläcka ner alla som inte dricker med ryktet att man har moraliska åsikter om hur andra väljer att roa sig.
Det här ställer till det både för oss som vill kunna umgås i sammanhang där alkohol förekommer, och gör det mycket, mycket svårare att få till en sund normförändring, så att alla faktiskt får välja själva hur de vill göra. Så, kan nykterhetsrörelsen vänligen bli lite mer liberal?