Carolin Dahlman: Hockey åt alla är inte definitionen av demokrati

För åtta år sedan köpte SVT rättigheterna till att sända ishockey-VM under sex år, 2018-2023. Sportbladet skrev att detta enligt uppgift kostade runt 150 miljoner kronor per år, ”lägg därtill en produktionskostnad på 10–15 miljoner”. 

Men ingen vet. Vi som betalar får inte reda på sådant, för public service lyder inte under offentlighetsprincipen. 

Lång näsa till oss, liksom. 

SVT sålde senare hälften av rättigheterna till Nent/Viasat, men den egna kostnaden är ofrånkomligen hög, år efter år. Sportexpressen hade också snokat reda på att public service enligt uppgift åkt på en mångmiljonförlust i vidareförsäljningen till MTG.

Men ingen vet som sagt. Hemligt! 

SVT har fått kritik av experter för att ha reportrar, kommentatorer och programledare på plats för att sända ointressanta matcher. 

I DN menade Johan Croneman nyligen att: ”Sex personer för att sända en match av Danmarks och Tysklands kaliber känns inte bara rätt överdrivet, jag skulle nog säga att det gränsar till slöseri.”

Sportbladets Marcus Leifby vände sig emot att public service sände trista matcher. ”SVT kan säkert visa upp tittarsiffror som visar att åtminstone 300 000 har suttit och sovit framför tv-apparaterna men de kan aldrig tuta i mig att USA–Ungern eller Danmark–Österrike är allmännyttig teve. Jag har gjort rotfyllningar som känts som de gått snabbare än en periodpaus mellan Danmark och Österrike.” 

När entusiasterna slumrar till är det illa.

Hehe. Att jag somnar till hockey är en grej, men när entusiasterna slumrar till är det illa. Jag tror inte att SVT hade tänkt sig att hockey-VM skulle konkurrera i samma liga som ”Den stora älgvandringen”. 

I P1 morgon försvarade man sig med att SVT självklart ska sända det man har betalat för, annars vore det slöseri.

Sant, men Leifby konstaterade att ”allmänintresset kring 2/3-delar av alla matcher som förses med kommentatorer, experter och ramas in av studiosamtal måste vara mikroskopiskt”. 

Vi som är kritiska till att public service lägger resurser på att sända Melodifestivalen, dejtingprogram eller sport får inte sällan höra ”men det är väl roligt”! Eller ”jag gillar att kolla”. Eller ”vaddå, hatar du musik/sport/kärlek?”.

Det är ytliga, ynkliga och själviska argument. 

Programproduktion är inte gratis, och de flesta som har lärt sig plus och minus förstår att pengar inte räcker till allt. Man måste välja. Om gemensamma resurser används till det du själv går igång blir det att bli mindre över till annat. Till mina intressen, eller dina grannars och kompisars. 

I bästa fall finns det något för alla. I värsta fall blir programinköparens intressen tillgodosedda, medan andra får lägga extra pengar på betal-tv. Utöver de kronor som dras i skatt.  Dessutom borde inte public service alls sända program som kan locka publik i kommersiella kanaler.

Nio miljarder kronor är mycket pengar. Väldigt mycket pengar.

Att säga ”men det är väl kul” duger inte. Det spelar ingen roll om musik/sport/kärlek är trevligt eller oförargligt. Om det kostar pengar behöver det motiveras. Och nio miljarder kronor är mycket pengar. Väldigt mycket pengar. 

Pengarna hade exempelvis kunnat gå till bevakning av alla kommuner där politikerna kan härja utan att bli synade. Det finns cirka 60 kommuner som saknar redaktioner. Där granskas makten knappt. 

Men public service vill visa hockey. Det är väl kul. Era tråkmånsar och glädjedödare!  

SVT:s sportchef jublade 2017: ”SVT har nu sändningsrätten till världsmästerskap i hockey, fotboll, längdskidor, alpint, skidskytte, rallycross, rally, simning, cykel och ridsport.”

Men ååååååh tack. Jag kände mig lite som när min katt stolt släpade hem en halvdöd mus och la på hallmattan. ”Titta, matte” ”Är jag inte duktig?”. 

I debatten låter det från vänsterhåll som att demokratin skulle ligga på dödsbädden eftersom högern efterfrågar ett smalare public service. 

Men att skippa sport och mello, och i stället lägga fokus på samhällsviktig information, är knappast demokratihotande. Ingen tystas. Sånt som folk gillar på sin fritid kan betalas där. Och att kräva att de skattefinansierade medierna inte är politiskt vinklade är väl bättre för demokratin än om reportrar driver egna agendor?

Jag välkomnar mer av typen SVT Forum. Studiosamtal om genusanalys. Dokumentärer om medeltiden. Intervjuer med framgångsrika företag. Föreläsningar om psykisk hälsa. Debatter om skatter.

Helt enkelt sånt som få skulle offra en bärs för – men som många behöver.