Frihandeln är hotad
Handelspolitik är sällan en het valfråga, men den här gången behöver handelsfrågorna uppmärksamhet. Ska Sverige fortsätta vara en framgångsrik handelsnation kan vi inte passivt låta den internationella utvecklingen mot handelskrig, bojkottar och tullar rulla vidare.
Så här i nationaldagstider kan det vara bra att påminna sig om Sveriges långa historia som handelsnation. Vi har lång vana att producera för export, att handla med andra länder och sälja vår teknologi över hela världen. Fördelen för Sverige har förstås varit enorm. Exportintäkterna har flödat samtidigt som generationer av svenska ingenjörer och företagare fått handgriplig erfarenhet av andra länder och marknader, andra lösningar och nya koncept. Sveriges industrialisering är en enorm framgångssaga och den öppna handelspolitiken dess grundval.
Därför är förstås de senaste årens utveckling, med risk för handelskrig, bojkotter och tullar, väldigt skadlig för Sverige. Nästan hälften av vår BNP kommer från export, en av de högre siffrorna i världen. Ska Sverige ha förutsättningar att klara sig i framtiden är vi helt enkelt beroende av minskad protektionism och ökad världshandel. Och vi måste också vara bättre på att agera själva, för att maximera våra möjligheter.
När Sverige gick med i EU öppnades den europeiska marknaden för svenska företag på ett sätt som aldrig förr. Men sedan mitten av 90-talet har mycket hänt. EU:s ekonomiska tillväxt är inte som förr, Kina, Indien och Mellanöstern har vuxit fram som ekonomiska stormakter samtidigt som USA:s ökande isolationism utgör ett hot mot frihandeln.
Det är dags att ta ett förnyat grepp om svensk handelspolitik och det svenska exportfrämjandet utifrån dessa nya förutsättningar. Jag skulle vilja se en bred politisk uppslutning kring ett antal grundläggande principer för svensk utrikeshandel. Många av dessa grundprinciper kommer att vara samma som väglett svensk ekonomi under hundra år: öppenhet, transparens, tydliga och enkla regler. Vi bör slå vakt om våra stora företags möjligheter att sälja svensk teknologi, samtidigt som vi än mer än förr kraftsamlar kring de mindre företagens möjligheter att snabbare nå andra marknader än den svenska.
Inte sällan blir det inte mycket mer än ett fototillfälle och ett tjusigt dokument som sätts i hyllan.
Här tror jag det behövs en förnyad översyn över de verktyg stat och näringsliv använder sig av. Jag har sett en del av de exportfrämjande strukturerna i arbete och menar att det finns mycket som är bra men också annat som måste förbättras.
I dag reser inte sällan stora delegationer till olika länder för att skriva på så kallade Memorandums of Understanding (MOU:s). Inte sällan blir det inte mycket mer än ett fototillfälle och ett tjusigt dokument som sätts i hyllan. Det finns helt enkelt för dåligt utvecklade verktyg för att omsätta de tjusiga orden i praktiken. Det finns ingen budget, inget tydligt verkställande ansvar. Här borde det gå att koppla politik och näringsliv tydligare samman.
Vi borde dessutom återanvända etablerad kompetens betydligt bättre. Jag är helt säker på att det går hundratals gamla exportchefer mer eller mindre sysslolösa när deras erfarenheter och kontakter vore guld värda för nästa generation och för nya företag. Att hitta sätt att kunna återbruka denna kompetens tycker jag är en central uppgift för en ny handelsminister, liksom det vore en central uppgift att till exempel bättre utnyttja gamla statsråd i exportfrämjandet. Jag vet av egen erfarenhet vilken nytta som dörröppnare man kan göra i främmande land.
En annan tydlig uppgift vore att se över vår representation i olika delar av världen. Som Håkan Gergils nyligen visade i sin innovationsblogg har Sverige till exempel en halvtidstjänst som representation i Silicon Valley medan Danmark har 40 man på plats. Det är förstås inte antalet i sig som är viktigt utan kompetensen och insatsen, men det står utom tvekan att avvecklandet av de gamla tekniska attachéerna inte var det mest begåvade beslutet under de senaste decennierna.
Handelspolitik och handelsfrågor är sällan heta i valrörelser. Det finns inte mycket konflikt i politiska termer – gudskelov – och det finns oftast annat som känns viktigare. Men denna gång borde handelspolitikens praktiska frågor faktiskt höjas upp på dagordningen. Exporten står för nära hälften av BNP. Att säkerställa att så är fallet även framgent är av avgörande betydelse för Sverige.