Få riktiga jobb för nyanlända

Arbetsförmedlingen meddelade nyligen att fler nyanlända får jobb – genom en subventionerad anställning. Dessvärre har möjligheten att få ett osubventionerat arbete samtidigt minskat, framför allt eftersom en allt större andel (75 procent) av de inskrivna arbetslösa hör till de grupper som står längre från arbetsmarknaden.

Enligt rapporten får knappt en procent av de arbetslösa nyanlända ett osubventionerat arbete per månad. När subventionerade arbeten inkluderas ökar andelen till knappt fyra procent, vilket inte heller är en hög siffra. Arbetsförmedlingen skriver också att personer med högst förgymnasial utbildning, nyanlända och utomeuropeiskt födda fortfarande får arbete i betydligt lägre grad än arbetslösa i genomsnitt.

Den växande andelen subventionerade jobb förklarar Arbetsförmedlingen primärt med att de 100 procent subventionerade extratjänsterna ökat markant. Enligt Arbetsförmedlingen är det främst personer som står långt ifrån arbetsmarknaden som får subventionen, men enligt en granskning har den snarare gått till högutbildade som annars kunnat få ett riktigt jobb.

Målet är att lägga 30 miljarder skattekronor på extratjänster de fyra kommande åren. Det är en tråkig siffra för skattebetalarna – särskilt när pengarna går till fel personer. Dessutom har regeringen infört ett nytt bonussystem med hela 500 miljoner i potten, för att locka kommuner och landsting att pressa in extratjänster i sina verksamheter.

Arbetsförmedlingen och regeringen tar åt sig äran för effekterna av högkonjunkturen.

Det är också märkligt att Arbetsförmedlingen förklarar sin påstådda framgång med satsningen på digitala kanaler. Det verkar nämligen inte alls gått bra, nyligen stoppade exempelvis matchningstjänsten ”jobskills” som kostat 90 miljoner kronor att ta fram. SVT avslöjade nämligen att tjänsten kan bryta mot lagen och läcka känsliga uppgifter om deltagarna. Dessförinnan rapporterades att systemet knappt inkluderat några arbetsgivare eftersom det inte ingick i uppdraget från regeringen.

Arbetsförmedlingen lyfter också en annan förklaring till ”framgångarna” som verkar troligare: att lågutbildade är beroende av förmedlingspersonal. De har i dag som enda alternativ att hamna i myndighetens evighetsloop, och att Arbetsförmedlingen lyckas få ut en del av dem i subventionerade jobb säger inte särskilt mycket, eftersom det inte finns resultat från någon annan aktör att jämföra med.

I rapporten har också etableringsreformen utvärderats. Slutsatsen är att deltagare snabbare får regelbundna möten, men att sannolikheten att tidigt få tillgång till relevanta insatser som svenska för invandrare (SFI), förberedande utbildningar och praktik minskar.

Situationen är alltså fortfarande inte särskilt ljus. Arbetsförmedlingen och regeringen tar åt sig äran för effekterna av högkonjunkturen och negligerar problemet att stora grupper står utanför arbetsmarknaden. När lågkonjunkturen kommer blir läget akut om nödvändiga reformer inte genomförts för att göra det lättare för lågutbildade att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om att sänka arbetskraftskostnader och göra det mindre riskfyllt att anställa de här personerna.