Samhälle Krönika
Energimyndigheten kommer inte undan kärnkraften
Energimyndigheten har alltid tidigare tänkt sig en avveckling av kärnkraften. Men elektrifiering går inte ihop med stängda reaktorer. Ska Sverige klara klimatmålen, krävs dock en ännu större utbyggnad än vad myndighetens långtidsprognos gör gällande, skriver Daniel Westlén.
Statens Energimyndighet ger vartannat år ut en långtidsprognos där man i olika scenarier studerar hur energisystemet skulle kunna utvecklas. Årets prognos skiljer sig tydligt från de tidigare. Modelleringsresultaten visar att kärnkraften kommer att kunna få en viktig roll även i det framtida energisystemet. Tidigare har Energimyndigheten alltid sett framför sig att den ska försvinna.
Energisystemet, med sina tre delar el, värme och bränslen, är nyckeln i klimatarbetet då energin vi använder står för en mycket stor del av vår klimatpåverkan. I Sverige är elen och fjärrvärmen sedan årtionden i det närmaste utsläppsfria, men vi använder fortfarande stora volymer fossila bränslen i transportsektorn och i industrin.
För klimatarbetet ska lyckas måste vi ersätta kol, olja och gas med fossilfri energi. Det kan vi göra genom en elektrifiering eller genom att byta till biobränslen eller fossilfria energibärare. Det kan vara vätgas, ammoniak eller elektrobränslen (syntetiska kolväten som framställs av vätgas och koldioxid). För att tillverka dem krävs stora mängder fossilfri el. Biobränslena kommer att ge ett viktigt bidrag, men de kan inte täcka hela behovet. Hur vi än vänder oss innebär utfasningen av de fossila bränslena en ökad elanvändning.
Energimyndigheten har också mycket riktigt ett elektrifieringsscenario sin rapport. Där antas att en betydande andel av personbilarna är laddbara, stålindustrin och cementindustrin ställer om och produktion av elektrobränslen kommer igång motsvarande en liten del av behovet. Det här leder till att efterfrågan på el ökar kraftigt. Det ligger väl i linje med andra prognoser som presenterats den senaste tiden. Även om Energimyndigheten ligger bland de lägsta antar man ändå en betydligt större elanvändning i år än man gjorde för två år sedan. Det får intressanta konsekvenser.
Rapporten innehåller inte något scenario där Sverige klarar klimatmålen.
Myndighetens modelleringsverktyg väljer nu att bygga ny kärnkraft. Det är helt nytt. Faktum är att modellen bygger precis så mycket kärnkraft den getts tillstånd till. Antagandet görs att som mest fyra reaktorer kan byggas. De byggs. Men då har verktyget ändå, innan det börjar bygga kärnkraft, expanderat vindkraften till fem gånger dagens nivå. Huruvida så mycket väderberoende elproduktion är en möjlighet rent tekniskt diskuteras inte. Vi bör också fundera över om en utbyggnad i den omfattningen kommer att accepteras i bygderna. Redan i dag stöter i princip varje vindkraftsetablering på lokalt motstånd. Men, även om vi för ett ögonblick antar det skulle vara möjligt att ha fem gånger mer vindkraft än i dag så räcker det alltså inte till. Så snart elanvändningen börjar öka ordentligt behövs kärnkraften.
Det ska i sammanhanget sägas att myndigheten också har tagit fram ett alternativt scenario där man har justerat ner kostnaden för havsbaserad vindkraft till den nivå där den blir konkurrenskraftig gentemot nya reaktorer. Havsbaserad vind kan inte ersätta planerbar elproduktion, men då modelleringsverktyget inte gör någon kontroll av att systemet faktiskt fungerar tekniskt så ger de låga antagna kostnaderna för havsbaserad vind – föga förvånande – till att det byggs mer vindkraft i stället för kärnkraft i detta specialscenario.
Kärnkraftens återinträde i framtidsprognoserna är den stora nyheten i Energimyndighetens rapport. Men det som verkligen sticker ut är att rapporten inte innehåller något scenario där Sverige klarar klimatmålen. Trots att det är inom energisystemet det mesta av klimatarbetet måste ske, och trots att Energimyndigheten är den ansvariga myndigheten så presenterar man inget scenario där olja, kol och gas faktiskt fasas ut. Visserligen halveras oljeanvändningen i scenariot Elektrifiering, men det är långt ifrån tillräckligt. De fossila bränslena ska bort.
Läs också:
Ett alternativ hade givetvis varit att undersöka vad som behöver göras för att nå klimatmålen, att sedan räkna på hur det skulle påverka energisystemet och till sist formulera ett scenario där allt det som skulle behöva göras faktiskt görs. Då hade vi kunnat få en bild av vilka uppgift vi står inför och hur energisystemet behöver förändras.
Men Energimyndigheten lämnar oss i stället ensamma i att fundera över vad klimatomställningen av energisystemet innebär. Myndighetens elektrifieringsscenario, där Sverige använder 234 TWh el 2050, är inte tillräckligt långtgående, det inser vi genast. Det är också uppenbart att ett klimatneutralt Sverige behöver ännu mer el.
Nästa fråga blir givetvis vad som skulle hända om vi också önskar oss en växande industri. Nästan alla andra länder har en smutsigare energimix än Sverige. Det gör att export från Sverige, särskilt av energiintensiva produkter, gör stor klimatnytta. Tillväxt i exportindustrin är inte bara positivt för den svenska ekonomin, det är också ett kraftfullt klimatverktyg.
Sedan Energimyndigheten bildades har dess viktigaste uppgift varit att visa hur kärnkraften ska kunna avvecklas.
Våra beslutsfattare skulle ha behövt få svar på båda de här frågorna. Det hade onekligen varit passande om Energimyndigheten hade sett det som sin uppgift att beskriva hur just energisystemet kan bli klimatneutralt och hur energisystemet kan ge förutsättningar för ökad export.
Men, ända sedan Energimyndigheten bildades har dess viktigaste uppgift varit att visa hur kärnkraften ska kunna avvecklas. Fokus har varit att få igång vindkraftsutbyggnaden och att effektivisera energianvändningen, särskilt då elanvändningen. Men årets modellering skapar problem. Elektrifieringen går inte ihop med att avveckla kärnkraften. Kärnkraften verkar till och med behöva byggas ut.
Kanske är det på grund av den här målkonflikten som myndigheten när de politiska målen ska redovisas i rapporten helt missar klimatmålet. Man skriver om andelen förnybar energi och om energieffektivisering, men hur stora utsläppen blir i de olika scenarierna nämns inte. Visserligen säger generaldirektör Robert Andrén i rapportens förord att man ska återkomma och titta närmare på bland annat klimatmålen, men det som skulle ha behövts är ett scenario där utgångspunkten är att klimatomställningen genomförs.
Om klimatscenariot hade analyserats så skulle det ha visat på ett mycket stort elbehov. Då det finns gränser för hur mycket vindkraft som kan byggas så innebär det mer kärnkraft. Regeringens energipolitik behöver läggas om i grunden. Det är som vanligt kärnkraften som hamnar i centrum. När klimatarbetet prioriteras går den inte att ignorera. Det är fullt begripligt att Energimyndigheten ligger lågt.