En vänsterdominerad regering måste undvikas

Socialdemokratin skakades under 1900-talets första år av flera interna strider om hur partiet skulle förhålla sig till samhällsomvandlingens former. Skulle man nöja sig med att reformera samhället inom det parlamentariska systemet, eller skulle man anta ett revolutionärt angreppssätt till reformarbetet? Striderna ledde till konvulsioner och en partisprängning 1917. Från denna tid har partiet i allt väsentligt fungerat som en reformistisk rörelse.

Bäst fungerade socialdemokratin, ur ett marknads- och företagarperspektiv, under perioden från 1932 och fram till mitten av 1960-talet. Då kombinerades en social reformpolitik med en decentraliserad syn på reformarbetet, som till stora delar utformades i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. En hotande vänstersväng under åren kring slutet av det andra världskriget avvärjdes i sista stund, bland annat genom en tydlig motreaktion från näringslivet och liberala kretsar som stod upp för marknadsekonomi och bevarat företagande som grunden för fortsatt välstånd.

Denna grundinsikt och erfarenheten av striden i 1948-års val bevarades sedan i allt väsentligt av socialdemokratin fram till slutet av 1960-talet, då en mer aktivistisk och verklighetsfrånvänd inriktning av socialdemokratin kom att bli gällande. Under Olof Palmes ledning radikaliserades partiet. Den nya politiska inriktningen öppnade för en våldsam och ohämmad expansion av offentlig sektor och skatter höjdes till en nivå där det ledde till mänskliga tragedier och ett folkligt missnöje.

Pomperipossa-artikeln av Astrid Lindgren om skattenivåerna 1976 och den skändliga skatteprocessen mot Ingemar Bergman samma år blev något av socialdemokratins lågvattenmärken moraliskt och politiskt. Det långa regeringsinnehavet bröts och en tid av växlande regeringar har kommit i dess ställe.

Vänsterpartiet är ett parti som långt ifrån gjort upp med sitt förflutna.

När så Socialdemokraterna hade skakat av sig det ogenomtänkta och skadliga beslutet om en socialisering av makten över företagen under en utdragen process verkade det som om partiet åter slagit in på en mer marknadsvänlig linje. Det sena 1980- och 1990-talet blev en relativt tillfredsställande återgång till en rimligare politik.

Nu står Sverige dock inför ett mycket oroande scenario. En försvagad socialdemokrati har redan under innevarande mandatperiod visat sig undfallande i sin politikutformning gentemot Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är ett parti som långt ifrån gjort upp med sitt förflutna som en del av den kommunistiska rörelsen, och som än i dag präglas av samhällsideal och mål som bara en liten minoritet av väljarkåren står bakom.

Förutom att Vänsterpartiet inte respekterar marknadsekonomin och dess betydelse för tillväxt och välstånd upprätthåller det ett osunt stöd till socialistiska diktaturer i olika delar av världen. Förtryck, människorättsbrott och sammanbrott i välståndsutvecklingen har alltid kantat dessa regimer och gör det än i dag. Motsättningen mellan den socialistiska realiteten och Vänsterpartiets romantiska partiprogram kan inte illustreras tydligare än i länder som Venezuela och Kuba.

Den starkt antikapitalistiska inriktningen av Vänsterpartiets politik har också fått förnyad aktualitet genom en rad orealistiska och skadliga förslag under senare år. Ambitionen att angripa äganderätten, grunden för vårt välstånd, genom höjda skatter och kollektiviseringar är tydligare än på länge. Spåren från historien och ekot av samtidens experiment förskräcker.

En skadskjuten socialdemokrati som ser ut att gå mot ett katastrofval har argumenterat sig rakt in i famnen på Vänsterpartiet.

Hittills har Socialdemokratin förmått hålla en tidlig rågång mot de vänstersocialistiska krafterna i svensk politik. Det är en fröjd att i tanken återvända till Olof Palmes tydliga avståndstaganden från samarbete med dåtidens VPK. Det fanns inte någon tvekan i ställningstagandena i det avseendet från Palme, som i andra avseenden förtjänar mycket kritik för den skadliga politik han drev. I YLE återges en intervju med den f d statsministern:

Kan ni tänka ett regeringssamarbete med kommunisterna, undrar Astrid Gartz. Nej, det vill inte socialdemokraterna. Kommunisterna är antidemokratiska och har en totalitär tanke om proletariatets makt, menar Palme.

Efter valet på söndag den 9 september riskerar vi dock att vakna upp till en ny verklighet. En skadskjuten socialdemokrati som ser ut att gå mot ett katastrofval har argumenterat sig rakt in i famnen på Vänsterpartiet. Skatter ska höjas, ännu mer än under den kraftiga skattehöjarpolitiken under den gångna mandatperioden, vinster i företag ska regleras i bästa vänsterpartistiska anda, och den offentliga sektorns styrning och reglering av samhället vet knappast några gränser i hållbarhetens och miljöintressets tidevarv.

För första gången sedan det demokratiska genombrottet står Sverige nu farligt nära att få en regering med deltagande av vänstersocialister och forna kommunister. Det är en utveckling som måste brytas. För marknadsekonomin, för företagandet och för välstånd och personlig frihet.

Rösta bort den socialdemokratiska regeringen på söndag! Sätt stopp för vänstersocialismen i Sverige!