Efterlyses: En hederlig pensionsdebatt
Politiker talar om försäkringar som om de vore våra egna sparade pengar. I själva verket går större delen av den pension vi betalar in i dag direkt till dagens pensionärer, och större delen av den pension vi får ut kommer att vara våra barns och barnbarns pengar. Siffran i det orange kuvertet är bara en uppskattning – lita inte för mycket på den.
Om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning, brukar det heta. Personligen är jag övertygad om att det aldrig är så sant som när det pratas om att pension skulle vara uppskjuten lön. Vår egen statsminister sade det så sent som i mars i år.
Och det vill vi ju alla tro! Att pengarna ligger på ett konto och bara väntar på att betalas ut till oss den dagen vi efter många års slit kan säga tack och adjö till kollegor, kunder och kaffemaskiner knappt värda namnet. Man får anta att det också är därför som pensionärerna blir så upprörda när bromsen i pensionssystemet slår till. Varför har politikerna och ekonomerna gått in och satt stopp för uttaget av något som man har sparat ihop till? Det är klart att det känns som ett övergrepp.
Men sanningen är ju att vi inte sparar ihop till så värst mycket. Faktum är att premiepensionsbiten, den som regeringen nu vill göra en strukturell översyn över, är den enda delen i det offentliga pensionssystemet där vi faktiskt sparar åt oss själva. De övriga medel som dras från vår lön varje månad går direkt till dagens pensionärer. Det som de själva betalade in till systemet är sedan länge utbetalt till dem som var pensionärer när de själva arbetade.
Ingen vill se pensionssystemet för vad det faktiskt är – ett bidragssystem där du försäkrar dig en del av den kaka som du hoppas att kommande generationer ska baka till dig.
När man får det där grällt färgade kuvertet i brevlådan en gång om året är det lätt att få intrycket att det står att man har sparat ihop en viss summa pengar. Men det stämmer inte – det står hur mycket du beräknas få ut. Den beräkningen bygger på att tillväxten fortsätter och att tillräckligt många har jobb och betalar in till systemet den dag du går i pension. Det finns faktiskt ingen garanti för att du får ut något mer ur systemet än den lilla andel som utgör premiepensionen – och egentligen kan du inte ens vara säker på den, eftersom samtliga pensionärsorganisationer gör sitt allra bästa för att lobba in den i det allmänna systemet så att den går till dagens pensionärer i stället för till dig.
Att politiker ändå försöker måla upp bilden av pension som uppskjuten lön har sina naturliga förklaringar. Det ger röster att måla upp jobbskatteavdraget som oerhört orättvist mot pensionärer, trots att löneinkomster, även med jobbskatteavdrag, beskattas hårdare än pensioner. Men i slutändan leder detta till en vilseledd befolkning som tror att den har mer att hämta ur den statliga kassakistan än vad som faktiskt finns där, och som inte sparar tillräckligt mycket själv. Det fråntar människor incitament och möjligheter att själva planera för sin pension. Och det skapar splittring i samhället när människor falskeligen ges intrycket av att de inte får ut vad de borde med tanke på vad de betalat in. De undrar var deras pengar tagit vägen. (Svaret är, förstås, till deras föräldrar och deras föräldrars föräldrar.)
Därför finns det all anledning att hålla ögonen på regeringens nya utredning om strukturella förändringar av premiepension. Förutsättningarna för att debatten om eventuella förändringar ska vara hederlig och utgå ifrån fakta är dåliga från början. Det är som att ingen faktiskt vill se pensionssystemet för vad det faktiskt är – ett bidragssystem där du försäkrar dig en del av den kaka som du hoppas att kommande generationer ska baka till dig.