Det stora språnget 2.0

Teknikutveckling i rasande fart

– Jag har alltid varit nördigt intresserad av robotar” erkände min singaporianska före detta kollega och erfaren dataingenjör när jag träffade henne i Peking förra sommaren.

– Därför passade jag på att besöka Peking samtidigt som de hade en stor robotmässa här. Jag har alltid ansett att Japan är världsledande på robotar, men ärligt talat så blev jag chockad när jag kom in på robotmässan och fick se de kinesiska robotarna. De var mycket mer avancerade än de japanska och jag blev verkligen imponerad. Det var förresten svårt att komma in på mässan, alla biljetter var slutsålda så jag fick tjata mig in.

Själv drabbades jag av liknande hisnande tankar när jag några dagar tidigare åkte snabbtåg till Peking. Sittande i ett bekvämt säte på ett rent tåg, som rusade fram i 300 kilometer i timmen, betraktade jag den kinesiska landsbygden med böljande majsfält och höga berg. Okända mångmiljonstäder svischade förbi utanför tågfönstret. Jag kunde inte heller låta bli att bli imponerad av den snabba teknikutvecklingen i landet.

På ett decennium har enpartistaten byggt 22 000 kilometer höghastighetsjärnvägar för 2 400 miljarder RMB (ungefär 3 200 miljarder kronor) och till år 2020 planeras det ytterligare utbyggnad. Planen är att 80 procent av Kinas större städer ska bli sammankopplade med totalt 30 000 kilometer höghastighetsjärnvägar. Om inte det är imponerande, vad är då imponerande? Dessutom går och ankommer tågen i tid, till skillnad från våra egna tåg hemma i Sverige.

Att vifta bort kinesiska patent gör det lätt att underskatta kinesisk innovationskraft.

Förra året slog det kinesiska patentverket rekord i antalet beviljade patent. Totalt godkändes 420 000 patent, samtidigt som det lämnades in 1,3 miljoner patentansökningar. Det är lätt att vifta bort det höga antalet med att det är skräppatent som lämnats in för att företag får statliga bonusar för dem, eller att många av patenten inte söks i andra länder än i Kina, vilket indikerar att patenten saknar internationell konkurrenskraft. Sakta men säkert ökar dock antalet kinesiska patent som registreras utomlands. Att vifta bort kinesiska patent gör det lätt att underskatta kinesisk innovationskraft. Frågan är om det gynnar oss på sikt att tro att kineserna inte är innovativa.

Varje år börjar runt sju miljoner kineser på universitet och högskolor runtom i landet, och i somras utexaminerades drygt åtta miljoner studenter. Enligt World Economic Forum utexaminerades runt 4,7 miljoner studenter med examina inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik bara år 2016. Det är den typen av utbildningar som är de mest åtråvärda att komma in på i Kina; är man dålig på matematik hänvisas man till mindre prestigefyllda utbildningar inom humaniora och språk.

Kina ligger också högt i Pisa-undersökningarna vad gäller naturvetenskapliga ämnen och matematik i globala jämförelser. Även om Pisa-mätningen endast genomförs i den privilegierade och välutvecklade megastaden Shanghai, så finns det skäl för oss svenskar att fundera över vad detta innebär för oss, vars resultat sjunkit inom samma ämnesområden de senaste tjugo åren.

Den kulturella traditionen gör naturligtvis sitt till för denna utveckling. Konfucianismen premierar utbildning. Tekniknationalismen som dagligen trummas in i kineserna gör också sitt. Målet för den senare är att landet ska återta sin rättmätiga plats i världen och bli ett högteknologiskt, ekonomiskt och militärt starkt socialistiskt land till 2049 – samma år som Folkrepubliken firar 100 år.

Kinesiska industriplaner för framtiden

Än i dag är Kina ett socialistland med planekonomiska anor. Det är lätt att se vart landet är på väg genom att studera dess ambitiösa, strategiska planer för framtiden. Dessa planer har funnits sedan 1950-talet, och i dag finns över 100 olika innovationsplaner i Kina, från nationell till lokal nivå.

Under Hu Jintaos regeringstid (2002–2012) myntades uttrycket vetenskaplig utveckling, som skulle lösa i princip alla problem Kina stod inför. I denna kontext dök även begreppet inhemsk innovation upp, som går ut på att utveckla inhemsk, egen teknik för att minska beroendet av utlandet.

The national medium and long term plan for the development of science and technology 2006–2020 (ofta förkortat MLP) publicerades 2006 av det kinesiska statsrådet. MLP drog upp riktlinjer för hur innovationen skulle ökas i Kina och inom vilka sektorer. Detta skulle ske genom ökat fokus på inhemsk forskning och utveckling, men även genom fortsatt tekniköverföring från utlandet, anpassad till kinesiska förhållanden. Ett annat mål var att öka antalet kinesiska teknikstandarder globalt.

Redan då slog utländska analytiker larm om risken att kinesiska stölder av teknik och immaterialrätt skulle öka dramatiskt. I en rapport av den amerikanska handelskammaren från 2010 konstaterades att detta inte är något som man kan förhandla om i vanliga bilaterala diplomatiska möten, utan det krävs betydligt mer kraft och finess för att hantera det optimalt.

För Kommunistpartiet är fortsatt tillväxt livsavgörande.

De sektorer som MLP listade som prioriterade har senare dykt upp i andra planer. Det kan vara värt att notera att i den kinesiska innovationssträvan finns ett uttryckligt mål att modernisera landets försvarsmakt och att teknik som kan ha dubbla användingsområden, både militärt och civilt, är prioriterad. Enligt Pentagon uppmuntras kinesiska investerare att leta efter just den typen av teknik utomlands.

Innovationssatsningar ska också ses i perspektivet att Kina måste fortsätta att moderniseras för att upprätthålla tillväxten. För Kommunistpartiet, vars legitimitet vilar på att befolkningen ständigt får det bättre och landets stabilitet upprätthålls, är fortsatt tillväxt livsavgörande. Kina har blivit världens näst största ekonomi genom billig arbetskraft, export och investeringar i infrastruktur. Länder med snabb ekonomisk tillväxt till följd av billig arbetskraft riskerar att stagnera när den komparativa fördelen av detta avtar och landet hamnar i den så kallade medelinkomstfällan med låg tillväxt.

Hur Kina ska undvika medelinkomstfällan redogörs för i rapporten China 2030, som publicerades av Världsbanken 2012. En av författarna till rapporten var nuvarande premiärminister Li Keqiang. Många av rekommendationerna i rapporten handlar om ekonomiska reformer och att släppa fram marknadskrafterna, men innovation lyfts också fram. De länder som tagit sig förbi medelinkomstfällan har gjort det genom att klättra på värdekedjan, börjat producera högteknologi slutat vara beroende av billig arbetskraft. I dag är det en politisk prioritet för den kinesiska ledningen.

Made in China 2025 – en modern kinesisk industri

På senare tid har planen Made in China 2025 varit den som rönt störst uppmärksamhet internationellt. Planen, som kan ses som en fortsättning på MLP, publicerades 2015 och går ut på att öka innovationen i landet genom ökad forskning på plats i Kina och företagsuppköp utomlands. Ovanpå detta tillkommer mindre offentliga sätt att tillskansa sig ny teknik: industrispionage och cyberattacker. I Säpos senaste årsrapport pekas Kina ut specifikt som ett land som ägnar sig mycket aktivt åt industrispionage i Sverige.

I den eskalerande handelskonflikten mellan USA och Kina har planen lyfts fram. I det amerikanska handelsdepartementets rapport om Section 301, som anses vägleda Trump i Kinafrågor, nämns Made in China 2025 inte mindre än 116 gånger. Rapporten lyfter även problemområden som påtvingad tekniköverföring för att amerikanska företag ska få komma in på den kinesiska marknaden och stöld av teknik och immaterialrätt genom industrispionage och cyberattacker.

Made in China 2025 är egentligen inte unik för Kina, och kan jämföras med tyska Industrie 4.0, som handlar om hur Tyskland ska uppgradera sin industri härnäst. Även Japan och USA har liknande planer för sina industrier. Det som skiljer Made in China 2025 från dem är det uttalade målet att göra landet mindre beroende av utländsk teknik och importerade komponenter för att öka sin självförsörjning av avancerad teknik.

Kina satsar dessutom mångfalt mer pengar på sin plan än de andra länderna gör på sina. Tyskland har avsatt 200 miljoner euro för sin plan fram till 2020. De exakta beloppen Kina satsar är okända, men bara för en specifik fond för integrerade kretsar har 19 miljarder euro avsatts. Därtill finns flera andra välfyllda fonder för övriga prioriterade sektorer, både på lokal och nationell nivå. Målet är att 2,5 procent av Kinas BNP ska läggas på forskning och utveckling redan år 2020.

I Säpos senaste årsrapport pekas Kina ut specifikt som ett land som ägnar sig mycket aktivt åt industrispionage i Sverige.

Tio områden lyfts fram: ny avancerad IT, automatiserad maskinutrustning och robotisering, flyg- och rymdindustri, maritim industri, modern järnvägsutrustning, elfordon, energiutrustning, jordbruksutrustning, nya material och biologiska läkemedel.

I maj i år publicerade tyska Bertelsmann Stiftung en rapport om kinesiska investeringar i Tyskland under perioden 2014 till 2017. 64 procent av dem kunde räknas som del av Made in China 2025-strategin. Redan 2016 vaknade de tyska politikerna till liv vad gäller kinesiska företagsförvärv när vitvarujätten Midea köpte upp det tyska robotföretaget Kuka Robotics, eftersom Kuka ansågs ha potential att bli ett nytt Siemens.

Sedan dess har Tyskland blivit mer restriktivt vad gäller kinesiska investeringar. Så sent som häromveckan aviserades planer på att införa nya regler som gör att utomeuropeiska företag som investerar mer än 15 procent i tyska företag inom ramen för försvarsindustri och kritisk infrastruktur, som IT-säkerhet, måste godkännas av tyska myndigheter.

Hot eller möjlighet?

Innebörden av ett innovativt Kina i framtiden är svårt att sia om. Vi vet ju inte om den statsunderstödda innovationen kommer att bli framgångsrik i slutändan. Vi kan dock konstatera att Kina klättrar snabbt på Global Innovation Index; i dag ligger landet på plats 17 (Sverige ligger på plats 3) efter att ha legat på plats 29 så sent som 2015.

I framtiden är det inte otänkbart att Kina kommer att vara världsledande inom vissa teknikområden. Redan nu ligger Kina långt framme vad gäller utveckling av kraftledningar med ultrahögvoltskapacitet, UHV, som innebär att man kan transportera el långa sträckor. Den tidigare Nobelpristagaren Steven Chu, som också varit energiminister i USA, menar att västvärlden står inför ett Sputnik-moment när Kina visar att deras UHV-kraftnät faktiskt fungerar.

Likaså har Kina kommit långt vad gäller elfordon. Världens största elbilsföretag är inte amerikanska Tesla utan kinesiska BYD, som ligger i Shenzhen. Landet är framstående globalt inom artificiell intelligens och har fördelen att kunna experimentera med mängder av data genom sina internetföretag.

För den industrialiserade världen innebär Kinas snabba innovationstakt med nya högteknologiska företag att hela den globala ekonomin kan komma att omskapas. Vårt teknikövertag och vår framtida ekonomiska tillväxt kan hotas. Till en början kanske Made in China 2025 kan vara intressant för utländska högteknologiska företag, som kan öka sin försäljning där. Men när Kina lärt sig bygga dessa produkter själva genom tekniköverföring, kommer försäljningen dit att minska. Ju mer självförsörjande och ju mindre beroende av omvärlden desto bättre, anser de kinesiska ledarna. Då ökar deras handlingsfrihet.

Västländerna är vana vid att handla med länder med liknande värderingar och tankar kring ekonomi och handel.

Västländerna är vana vid att handla med länder med liknande värderingar och tankar kring ekonomi och handel. Det är en grundförutsättning för frihandel och globalisering som gynnar alla parter. Kina är annorlunda. Ekonomin präglas av en stark statlig inblandning och den kinesiska marknaden inte alls lika öppen som våra marknader är. Företagssubventioner och lokal protektionism är vanligt förekommande och underminerar den fria konkurrensen globalt på sikt.

Kinas krav på tekniköverföring vid investeringar i landet eroderar också marknadskrafterna, liksom stölder av immaterialrätt och patent. När kinesiska företag köper upp högteknologiska företag här men vi inte tillåts göra motsvarande affärer i Kina hotas idén om marknadsekonomin, hur frihandelsförespråkande president Xi Jinping än må utge sig att vara.

Det är viktigt att understryka att trots det massiva statliga stödet till innovation i Kina, är det svårt att styra innovation rent politiskt. Det brukar sägas att de riktigt vassa uppfinnarna inte är personer som arbetar på storföretag eller statliga forskningsinstitutioner, utan kufar och särlingar som kommer på lösningar hemma i sin verkstad.

I Kina är det inte ovanligt att innovation uppkommer utanför akademierna och företagen, vilket professor Sonia Opper vid Lunds ekonomihögskola beskrivit i sin forskning. Enligt henne delar småentreprenörer med sig av sina tekniska förbättringar till grannföretagen, vilket gör att innovation sprids mellan företagen. Det är kanske inte den typ av innovation den kinesiska staten är ute efter i första hand, men samtidigt skapas det mycket inom teknikområden på liknande sätt i exempelvis Shenzhen, som kallas för ett hårdvaruparadis.

I Shenzhen finns mängder av komponentfabriker och en stor fysisk marknadsplats där man kan köpa olika varianter av komponenter för att tillverka sin egen produkt. Johan Nylander, till vardags Kinakorrespondent för Dagens Industri, skriver om detta fenomen i sin bok Shenzhen Superstars (2017). Vad som är intressant här är inte att det går att montera ihop en egen Iphone själv på en vecka, utan att mycket av nästa steg i teknikutvecklingen, Internet of things, kommer att vara apparater som kommunicerar med varandra och med oss.

Detta underlättas av att det finns en öppen marknad med komponenter att prova sig fram med, och att fabrikerna ligger i närheten om man vill masstillverka sin produkt. Det är inte en slump att världens ledande drönarföretag, DJI, ligger i just Shenzhen. För exempelvis Silicon Valley, som främst sysslar med utveckling av mjukvara, innebär det att en hel del av innovationen i nästa teknikskifte kommer att flyttas till Shenzhen.

De riktigt paranoida entreprenörerna i Silicon Valley har dessutom slutat att anställa etniska kineser.

Likaså har det blivit väldigt vanligt med så kallade co-working-kontor i de kinesiska storstäderna, vilket sprider innovativt tänkande utanför statens tentakler. Med entreprenörskapsideal i form av framgångsrika kineser som Jack Ma, grundare av Alibaba, Lei Jun, som grundade mobiltelefonföretaget Xiaomi och nu expanderar in i andra teknikbranscher, eller Pony Ma, grundare av Tencent, som förra året värderades högre än Facebook, har inte minst de unga kineserna eftersträvansvärda förebilder.

Teknikbolag som värderas till över en miljard amerikanska dollar brukar kallas enhörningar. I dag har Zhongguancun i nordvästra Peking, där Kinas ledande tekniska högskolor och universitet ligger, näst flest enhörningar i världen efter Silicon Valley. South China Morning Post rapporterade i slutet av mars i år att USA hade totalt 132 enhörningar, värderade till 700 miljarder USD, medan Kina hade 164 enhörningar som var värderade till strax över 628 miljarder USD. Dessutom har Kina sedan ett par år tillbaka fler dollarmiljardärer än USA, varav flera har blivit rika på IT och ny teknik.

Den spännande, snabbt växande högteknologiska marknaden och de starka internetföretagen i Kina gör också att många västerländska företag med spjutspetsteknologi är mer intresserade av att få en investering av exempelvis Alibaba eller Tencent än att få pengar från någon tråkig bank. Får man investeringar från en kinesisk jätte kan det innebära att man får ta del av deras nätverk och data, vilket värderas högre än själva kapitalet. Här erbjuder kinesisk innovation mer möjligheter än utmaningar.

En ny global högteknologisk stormakt

Hur väl förberedda är vi i väst för ett högteknologiskt Kina? I USA försöker Trump hindra utvecklingen genom att lägga extra höga tullar på produkter som kan anses vara del av Made in China 2025. Nyligen lades det fram nya riktlinjer för hur CFIUS, Committee on Foreign Investments in the United States, ska arbeta för att minska kinesiska uppköp av högteknologiska företag. Tidigare har CFIUS mest arbetat med de säkerhetspolitiska implikationerna av investeringar.

De senaste månaderna har flera kinesiska företagsuppköp hindrats i USA och de kinesiska investeringarna rör sig nu mot Europa i stället. De riktigt paranoida entreprenörerna i Silicon Valley har dessutom slutat att anställa etniska kineser, eftersom de anses utgöra en alltför stor risk för stöld av teknik och immaterialrätt.

Från kinesiskt håll är tongångarna att USA vill hindra Kina från att utvecklas och bli en ledande nation inom teknik och innovation. På sikt kan detta leda till betydligt kyligare relationer länderna emellan och redan nu kraxar olyckskorpar om ett nytt kallt krig.

Inom EU diskuteras en mekanism liknande amerikanska CFIUS, men flera EU-länder motsätter sig detta eftersom de är ekonomiskt beroende av Kina. I dag har bara 12 av EU:s 28 medlemsländer nationella mekanismer för genomlysningar av investeringar. Tyskland och Frankrike går i bräschen för att få igenom detta, medan vi i Sverige fram tills nyligen motsatt oss det eftersom det ansetts motverka frihandel och globalisering.

Det innebär att våra beslutsfattare inte längre får information om vad som händer i Kina på innovationsområdet.

Vid den svenska ambassaden i Peking fick Sveriges strategiska bevakning av Kinas högre utbildning, forskning och innovation en ny inriktning i början av 2017. Samtidigt som personalstyrkan halverades styrde Näringsdepartementet om uppdraget från att analysera teknikutvecklingen i Kina till att främja svensk innovation och vara dörröppnare till affärer.

Det innebär att våra beslutsfattare inte längre får information om vad som händer i Kina på innovationsområdet. Samtidigt har våra konkurrentländer ökat sin analysförmåga av innovationen på plats i Kina. Den svenska regeringen är dessutom betydligt mindre paranoid än de högteknologiska företag i Silicon Valley som oroar sig för industrispionage; den nya enhetschefen på svenska ambassaden är en före detta kinesisk medborgare.

---

Skribenten har även skrivit en kommande rapport för tankesmedjan Frivärld om säkerhetspolitiska implikationer av Kinas globala investeringar.