Det kontantlösa samhället är en dystopi

Vad tänker du använda för betalmedel vid ett längre elavbrott? Har du tillräckligt med kontanter hemma eller har du någon plan för att börja handla med naturaprodukter vid en långvarig samhällskris där de elektroniska systemen ligger nere?

I informationsbroschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som nyligen skickades ut till svenska hem från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap uppmanas allmänheten att i beredskapssyfte ha kontanter i små valörer hemma. Det är naturligtvis en god uppmaning eftersom de elektroniska systemen är känsliga.

Problemet är bara att stora delar av samhället, såväl den privata som den offentliga sektorn, gör det allt svårare att använda kontanter. Starka krafter driver på för att kontanthanteringen helt skall avskaffas. Många butiker vägrar rentav att ta kontanta betalmedel.

Framför allt är det bankerna och handeln som driver på för att kontanterna skall avskaffas. Enligt Riksbanken kan Sverige vara världens första helt kontantlösa samhälle redan 2030. För bankernas del är det lätt att se fördelarna med att kunna håva in kortavgifter samtidigt som de slipper kostnaderna för den omständliga kontanthanteringen. För handelns del är det personalens säkerhet som är det huvudsakliga argumentet. En butik utan kontanter är betydligt mindre intressant för rånare.

Vad kan vi då göra som vanliga medborgare? Antagligen förbereda oss på naturaekonomins återkomst genom att börja odla morötter och föda upp kaniner på bakgården.

Som medborgare finns det dock skäl att oroa sig över utvecklingen. För det första gör det kontantlösa samhället oss sårbara vid händelse av kris. Det är inte svårt att räkna ut hur handeln skulle lamslås om elnätet gick ned. Det behöver inte ens gå så långt; det räcker med att betalsystemen havererar. Det är inte ett osannolikt scenario med tanke på hur ofta vi läser om stora datasystem, som SJ:s biljettbokning, som ligger nere, eller om hackerattacker mot banker. Ett samhälle där alla betalningar sker elektroniskt är ett sårbart samhälle.

Men också ur ett integritetsperspektiv är det kontantlösa samhället ett skrämmande scenario. I ett samhälle där alla dina transaktioner är spårbara är ett samhälle där staten och bankerna har närmast total insyn i din tillvaro. Den som tror att detta bara är något som borde oroa den som har något att dölja tror fel. Den stat som vill dig väl i dag kan mycket väl vilja dig något helt annat i morgon. Det är en stat som kan frysa alla dina tillgångar eller göra dem värdelösa. Det är en dystopi som inte står Aldous Huxleys Brave New World efter.

Den som tror att det kontantlösa samhället skulle vara en garanti mot kriminalitet är naiv.

Den som tror att det kontantlösa samhället skulle vara en garanti mot kriminalitet är naiv. Visserligen minskar rånrisken i butiker, men oändliga möjligheter för digital kriminalitet öppnar sig i stället. Ur ett säkerhetsperspektiv är övergivandet av kontanterna med andra ord att gå ur askan i elden.

När Sverige 1931 övergav guldmyntfoten försköts makten över ekonomin från medborgarna till staten, genom att pengarnas värde bestämdes godtyckligt av riksbanken, utan garant Att överge kontanterna skulle förskjuta maktbalansen ytterligare. Med kontanter möjliggörs en motvikt till det genomkontrollerade systemet, en privat sfär där vare sig staten eller banken har insyn. Så kallade kryptovalutor är ett möjligt sätt att komma runt detta, men elektroniska system innebär alltid en viss risk för spårbarhet, jämfört med fysiska valutor.

Staten själv tycks ambivalent i frågan. Medan Riksbanken förbereder sig på att det kontantlösa samhället skall inträffa om drygt tio år, uppmanar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap oss att bunkra kontanter för kristider. De som driver på för kontanternas avskaffande är fortfarande svaret skyldiga vad vi ska handla med när de elektroniska systemen havererar.

Vad kan vi då göra som vanliga medborgare? Antagligen förbereda oss på naturaekonomins återkomst genom att börja odla morötter och föda upp kaniner på bakgården. Eller åtminstone bojkotta de näringsidkare som vägrar att ta emot kontanta medel.