”Det blir spännande hela vägen in i kaklet på söndag”

Samtidigt som Finland tagit ett par viktiga steg närmare Natomedlemskapet är det på söndag dags för riksdagsval. I opinionsmätningarna är det dött lopp mellan det nuvarande statsministerpartiet Socialdemokraterna, det borgerliga Samlingspartiet och högerpopulisterna i Sannfinnländarna. Men vilka frågor har präglat valrörelsen och vilket parti kommer att ta förstaplatsen och få chansen att bilda regering? Jag ringde upp Göran Djupsund, professor emeritus i statsvenskap vid Åbo akademi och ofta anlitad som kommentator av finsk politik, för att få en bild av läget inför valdagen.

SD: Hur skulle du beskriva läget inför riksdagsvalet på söndag den 2 april?

GD: Jag kan bara konstatera att jag inte vet om jag varit med om ett mer spännande val. Det är en ny spelplan med nya spelare. I Finland har vi som regel haft tre stora partier. Socialdemokraterna, våra moderater i Samlingspartiet och sedan Centerpartiet, som ju länge hette Agrarförbundet. Trots de agrara rötterna, och trots att det numera inte är många som jobbar i de näringarna, har det fortsatt att vara ett stort parti och blev exempelvis störst och fick statsministerposten efter valet 2015, men har sedan dess rasat i opinionen.

Nu har vi återigen tre stora. Det är Samlingspartiet och Socialdemokraterna, men det tredje är nu i stället våra sverigedemokrater i Sannfinländarna. Alla tre ligger kring 20 procent i mätningarna och felmarginalen gör det omöjligt att säga vilket som blir största parti. Det är ett helt öppet race och inget är avgjort i det här valet. Här har vi det ena spänningsmomentet.

Det andra spänningsmomentet är att det för första gången på jättelänge kan bli en helborgerlig regering. Om Samlingspartiet eller Sannfinländarna blir etta får ju deras ordförande regeringssonderingsuppdraget, och de kan säkert få ihop en regering. Om Sannfinländarna blir störst tror jag inte de mäktar med statsministerposten, så då lär Samlingspartiet bli statsministerparti. Det här har präglat valkampen. Socialdemokraterna har försökt få valet att handla om att det enda sättet att undvika en sådan regering med nationalpopulisterna är att Socialdemokraterna blir störst. Så det har blivit lite svenska tongångar i det här valet med blockresonemang och taktikröstande som vi inte sett i Finland tidigare.

Det låter som en rejäl omställning i ett land som haft alla tänkbara regeringskombinationer?

Det här är första gången jag ser försök att göra ett riksdagsval till ett blockval. Men det ska understrykas att det inte är någonting som utesluter att det kan bli en regering som grundar sig på Samlingspartiet och Socialdemokraterna. Om Samlingspartiet vinner är det fullt möjligt att man i stället väljer Socialdemokraterna som partner. Det kommer ju inte fram i valdebatterna, men i de riktigt stora frågorna, säg behovet av arbetskraftsinvandring och hur vi ska hantera klimatomställningen, så ligger Samlingspartiet och Socialdemokraterna ganska nära varandra. Sannfinländarna är däremot anti-EU och motsätter sig klimatomställningen som de andra partierna är överens om. Så det är inte alls säkert vem Samlingspartiet väljer om det blir etta.

Vilka är sakfrågorna som dominerat valrörelsen?

Det har varit ekonomin och hur man ska handskas med det stora budgetunderskottet på bortåt 10 miljarder euro. Det har varit klart tongivande, och alla problem har, på goda grunder, granskats ur den ekonomiska luppen. Grundkonflikten har varit mellan Samlingspartiet som vill spara sex miljarder nu och tre miljarder nästa mandatperiod, och Socialdemokraterna som säger att vi ska lösa problemen med tillväxt och lite annan anpassning. Men även på andra sakområden som till exempel invandring och arbetskraftsinvandring blir argumentationen att vi måste ha det för att fixa ekonomin.

När man diskuterar klimatpolitik säger Samlingspartiet och Socialdemokraterna i stort sett samma sak: Att uppvärmningen är alarmerande, men att vi här även har en stor möjlighet för Finland, som är väl rustat både teknologiskt och innovationsmässigt, för en grön omställning med stor tillväxtpotential och ekonomiska vinster.

Det är med andra ord ekonomin, men inte sett ur den enskilde medborgarens plånbok, utan statsfinanserna och grunden för välfärdssamhället som diskuterats. Ekonomin måste vara i skick för att vi ska kunna bibehålla det nordiska välfärdssamhället. Det har varit mantrat från båda håll.

I Sverige brukar vi säga att politiken i slutändan kokar ner till klassisk vänster-höger konflikt. Men hur skulle du beskriva de ideologiska konfliktlinjerna i det finska politiska landskapet?

Nog finns det ideologiska skillnader mellan Socialdemokraterna och Samlingspartiet. Men de ideologiska skillnaderna är ingalunda lika framträdande som i Sverige. Det bevisas inte minst av att våra moderater och socialdemokrater deltagit i samma regeringar flera gånger, och det har ju hittills varit otänkbart i Sverige. I det här valet har skillnaderna framförallt märkts i frågan om det stora underskottet i statsbudgeten.

Samlingspartiet har gjort anpassningar av utgifterna till en tröskelfråga för dem som vill sitta i regeringen.

Samlingspartiet har gjort det det tydligt att om man blir största parti är stora anpassningar av utgifterna en tröskelfråga för dem som vill sitta i regeringen. Det har lett till att Socialdemokraterna gått ut med att Samlingspartiets nedskärningar kommer att drabba social- och hälsovården, medan Samlingspartiet menar att verksamheterna inte kommer att drabbas nämnvärt. Här finns en ideologisk skillnad som blivit tydlig. Socialdemokraterna har spelat på denna bild av att Samlingspartiet vill skära mycket.

Jag undrar dock om inte Samlingspartiet spelar något av ett vågspel när man går till val på att skära sex miljarder under en mandatperiod. För ett halvår sedan var Samlingspartiet uppe på drygt 25 procent, och nu är de nere på 20 procent. De har nog haft dåligt med nattsömnen under senaste månaderna. Och det här kan ju vara en återspegling av att man lite väl kraftigt betonat nedskärningarna som anpassningsmetod. Sex miljarder på en mandatperiod är långt mer än Sipiläs regering skar ner mellan 2015 och 2019 och då blev det ramaskri.

I Sverige är det många som de senaste åren nog önskat att Sanna Marin var svensk statsminister och S-ledare. Hur ser hennes ställning i valrörelsen ut?

Historiskt sett har det parti som haft statsministerposten och ytterst burit ansvaret för regeringspolitiken i regel alltid tappat i följande val. Nu ligger Socialdemokraternas opinionsstöd på över 19 procent, och i förra valet fick man drygt 17 procent. Så de facto har statsministerpartiet stärkt sin position i förhållande till förra valet. Detta kan ju delvis förklaras av att det finska folket tycker att regeringen skött sig bra, men jag skulle nog våga hävda att en del av det här goda opinionsläget kan tillskrivas statsministerns person. Hade Socialdemokraterna haft en lite gråare partiledare skulle opinionssiffrorna inte ligga där de gör. Sanna Marin är ytterst populär samtidigt som hon har många belackare. Antingen gillar man henne mycket eller så ogillar man henne mycket.

Det senaste halvåret har de flesta dock pekat på Samlingspartiets partiledare Petteri Orpo som den troligaste statsministern efter valet. Vem är han och hur ser hans popularitet ut?

Jag skulle säga att han inte har någon större personlig popularitet. Han är något av en grå tjänsteman. Det är snarare Samlingspartiets politik som är populär än Petteri Orpo som person – det är en helt annan situation än i Socialdemokraterna och med Sanna Marin. Nu har han haft tur i valrörelsen. I debatten mellan de tre stora partiernas ledare rök Sanna Marin ihop ordentligt med Sannfinländarnas ledare Riikka Purra och det gav Orpo chansen att framstå som avspänd och statsmannamässig. Det har gynnat honom, men han är inte personligt populär, utan populär så länge partiet är populärt. Skulle Samlingspartiet inte bli etta i valet håller jag det för troligt att Orpo byts ut på nästa partikongress.

Centerpartiets tillbakagång i opinionen från att under lång tid ha varit ett av de tre stora partierna är ju dramatisk. Vad ligger bakom denna?

Det är en väljarflykt av guds nåde till både Sannfinländarna och Samlingspartiet. Under förra mandatperioden backade man från 22 procent till 15 procent, och nu har man tappat ytterligare till 9 procent. De senaste tio åren har det skett en ganska dramatisk urbanisering, och det har eroderat grundstödet för ett parti som varit glesbygdens och jordbrukarnas parti. Man har gjort olika försök att ta sig in i storstäderna i södra Finland, men de har i regel misslyckats.

Centerpartiets tillbakagång har ju inneburit att Sannfinländarna etablerat sig som ett av de tre stora partierna. I Finland var man tidiga med att släppa in högerpopulister i regeringen redan efter valet 2015. Hur påverkar det partiets ställning i denna valrörelse?

Nog har det påverkat. När Samlingspartiets Petteri Orpo för något år sedan tillfrågades om hur han såg på att sitta i samma regering som Sannfinländarna betonade han att partiernas värdegrund skiljde sig i så många centrala hänseenden att han inte såg någon möjlighet att sitta i samma regering. Nu menar han att det är fråga om huruvida man kan komma överens om ett gemensamt regeringsprogram, så han har tagit bort det embargo han tidigare riktat mot Sannfinländarna, vilket han också fått klä skott för i debatten.

Sannfinländarna har i den ekonomiska politiken flyttat sig ganska långt högerut.

Sannfinnländarna är fortfarande anti-EU, anti-invandring och tror inte på klimatomställningen, men har i den ekonomiska politiken flyttat sig ganska långt högerut jämfört med under den tidigare partiledaren Timo Soini då man på många sätt närmade sig gammaldags socialdemokratisk politik. Och man viftar heller inte lika mycket med sina gamla kärnfrågor. Det gör det mer möjligt för Samlingspartiet att ta med dem i regeringen.

Avslutningsvis, vad är det viktigaste att hålla koll på under valnatten?

Det låter lite tråkigt, men det är pallplaceringarna som är det viktiga. Vem blir etta och får första bud på att försöka bilda regering? Och vem blir tvåa, och vem blir trea? Blir Socialdemokraterna störst får vi troligen en ny rödgrön regering. Blir Samlingspartiet störst finns det två alternativ, antingen en helt borgerlig regering eller en blåröd regering. Men visst blir det spännande hela vägen in i kaklet på söndag.