Utblick Krönika
Den ryska björnen går snart i ide
Det är inte ovanligt att det talas om västvärldens kraftlösa sanktioner mot Ryssland. En djupare titt på den ryska ekonomin vittnar dock om en nation i stundande politisk och ekonomisk kris. Sanktionerna från västvärlden verkar ha bitit hårdare än vad Kreml vill medge, men än finns det saker som västvärlden behöver göra, skriver Anton Lindblad.
Sedan annekteringen av Krim, men framförallt efter invasionen av Ukraina, har västvärlden varit enade i sanktionerna mot Ryssland. Relativt ofta ställs dock frågan om hur sanktionerna egentligen fungerat.
Ryssland är en förhållandevis liten ekonomi, ungefär i samma storleksordning som Mexiko och Sydkorea, och tyngs av flera institutionella problem såsom korruption och avsaknad av centralt intresse för befolkningens välstånd. Det finns egentligen bara två intressen för Putin och det är att återskapa det forna imperiet samt att bibehålla en penningpolitisk stabilitet. Kosta vad det kosta vill. Och det kommer att kosta.
***
Så hur mår den ryska ekonomin? Siffrorna kan först förvåna. Prognoserna varierar mellan två procent tillväxt och ett BNP-tapp på två procent, enligt Rysslandskännaren Anders Åslund.
Tidigare i veckan presenterade Åslund rapporten ”Temperaturmätare: Den ryska ekonomin – varken rosor eller kollaps” på ett seminarium hos tankesmedjan Frivärld, där även Gunnar Hökmark, ordförande för Frivärld och Rysslandsspecialisten Martin Kragh, biträdande centrumchef för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet medverkade. En till synes marginell effekt på BNP skulle ju kunna implicera att den ryska ekonomin inte påverkas av sanktionerna.
Ryska soldaters död lyfter med andra det lokala välståndet. Låt det sjunka in.
Åslund, som arbetade som politisk rådgivare åt den ryska reformregeringen 1991-94, instämde i att rysk ekonomi var mer motståndskraftig än väntat i ett avseende – det penningpolitiska. Putin stirrar sig blind på ett inflationsmål och gör allt som krävs för att bibehålla den penningpolitiska stabiliteten. Just kampen med inflationen är det som gör att styrräntan ligger på 13 procent för tillfället, och sannolikt kommer att stiga. Men i övrigt menar Åslund att det är fel att titta på BNP generellt som en indikator för hur den ryska ekonomin mår i mått av välstånd.
Faktum är att det i stora delar av Ryssland är så illa ställt att kriget på sina ställen har lett till lokala välståndsökningar – i form av dödsfallsersättning för stupade soldater. Siffrorna varierar men ersättning till den efterlevande familjen kan ligga runt 14 miljoner rubel, vilket motsvarar ungefär 1,5 miljoner kronor. Ryska soldaters död lyfter med andra det lokala välståndet. Låt det sjunka in. Givetvis är denna ökning bara temporär. Ersättningarna finansieras ju ur statskassan.
***
Samtidigt målas inte sällan en bild av att det inte går “så illa” för Ryssland. Denna bild förmedlas ofta av ledningen själv. För Putin, liksom för de diktatorer, är narrativet viktigare än faktan. Det är därför vanligt för Putin att fästa sig vid specifika datapunkter att framhäva dessa för att förmedla en bild av ett starkt och obevekligt Ryssland. Ett exempel är Putins återkommande påstående om rysk tillväxt. Det påstående bottnar i att Ryssland mycket riktigt uppvisade tillväxt, i en isolerad datapunkt under en månad eftersom ekonomin månaden innan hade genomgått en kraftig försämring. Den lilla björnens förmåga att kasta en stor skugga har dock satts ur spel.
Bristen på moderna insatsvaror gör mycket riktigt att Ryssland går till forna dagar, men bara vad gäller vapen och stridsvagnar.
Västs sanktioner fungerar. Det finns inget annat sätt att se den fakta vi har och det är utomordentligt viktigt att detta understryks. Sanktionerna står på tre ben. Finansiella sanktioner, energisanktioner och teknologiska sanktioner.
Den förstnämnda tar sikte på exempelvis de frusna centralbanksreserverna som just nu, till största del, ligger i clearinghuset Euroclear, Bryssel. Reserverna uppgår till 200 miljarder dollar. Det är mer än vad Ryssland, enligt Åslund, spenderar på militären på ett år. Energisanktionerna, såsom pristak på gas, har inte fungerat så väl som man velat. Ryssland tjänade mycket pengar på att energipriserna steg kraftigt förra året. Dessa sanktioner bör kunna stärkas långsiktigt, var en av slutsatserna från samtalet. Priset kan kan pressas ner ytterligare och kringgående av sanktionerna bestraffas hårdare. Den tredje sanktionsgruppen rör handelsbegränsningar, framförallt avseende teknologi. Dessa sanktioner har haft märkbar effekt – det har exempelvis förekommit rapporter om svårigheter att underhålla kommersiella flygplan och bristen på moderna insatsvaror gör mycket riktigt att Ryssland går till forna dagar, men bara vad gäller vapen och stridsvagnar.
Gunnar Hökmark lyfte även under seminariet intressanta siffror som tål att upprepas. De ekonomiska stormakterna USA, Eurozonen, Kina och Ryssland hade 2012 aggregerad BNP om 16 000 miljarder dollar (USA), 16 000 miljarder dollar (EU), 8 000 miljarder dollar (Kina) samt 2 000 miljarder dollar (Ryssland). Åtta år senare har alla stormaktsekonomierna förutom Rysslands växt. I stället har Rysslands ekonomi krympt till 1 500 miljarder dollar i BNP – det vill säga ett tapp om 25 procent. Även om värdet av BNP som mätvärde kan ifrågasättas så börjar bilden av ett svagare Ryssland runtom i världen cementeras. Vikten av detta kan inte överdrivas. När den lilla björnens skugga krymper, växer möjligheterna för Ukraina, för Europa, för väst liksom för liberala ryssar.
***
Åslund spår därför att den kommande förlusten i kriget i Ukraina kommer att medföra systemkollaps i form av regimskifte. Missnöjet med det försämrade välståndet och den krympande ekonomin kommer inte att klara av ett nederlag i kriget. Putin har helt enkelt inte råd att ha fel. Men med systemkollaps kan något bättre födas, menar Åslund. Detta kräver dock att den alltför förekommande benägenheten att sko sig ur den ryska statskassan tyglas. Faktum är att korruptionen är oerhört omfattande, inte minst i samband med krigets inledning, och finns på såväl central som lokal nivå.
De tragikomiska anekdoterna som presenterades av panelisterna tål att repeteras. Ett första exempel var Yevgeny Prigozhins (oligark och Wagnergruppens ledare till sin död i augusti i år) leverans av såväl gammal som för lite mat till de ryska soldaterna. Detta ledde till att soldaterna mer eller mindre var tvungna att plundra i sin framfart. Ett annat flagrant fall av korruption var beställningen av så billiga däck som möjligt för att militära beslutsfattare skulle kunna tillskansa sig själva en del av de avsatta medlen. Detta ledde till att däcken sprack, vilket tros vara skälet till att den drygt 60 mil långa ryska konvojen in i Ukraina, under 2022, helt plötsligt stod still. Ett ytterligare exempel är de dryga 10 miljarder dollar som Åslund berättade att ryska staten hade tillskjutit privata företag i syfte att bekosta mutor av högt uppsatta ukrainska tjänstemän. Företagarna beslöt istället att bekosta sina egna mutor och tog pengarna själva. No honor among thieves.
Ett annat perspektiv som togs upp av Kragh och Åslund under seminariet, rör de ryssar som lämnade landet i samband med att kriget bröt ut. Dessa är inte sällan ingenjörer eller IT-specialister. Det är kompetens som väst desperat behöver. Här borde västvärlden sluta upp och erbjuda arbetstillstånd för denna välbehövliga arbetskraft. Det förstärker inte bara de egna leden utan försvagar också Ryssland flerfalt mer.
Ryssland är inte oföränderligt. Vi har sett att det går och vi vet vad som krävs – fungerande rättsstatliga institutioner samt privatisering och liberalisering. Som vi såg under 1990-talet, med Åslund som en av de fyra politiska rådgivarna under Jeltsins reformer, kan kreativ förstörelse leda till kraftig ekonomisk tillväxt för Ryssland, om det sker på rätt sätt.
Så vad ska västvärlden göra nu och framöver? För det första: vidmakthåll och stärk sanktionerna (såväl ekonomiska som rättsliga) – de fungerar och vi måste visa att vi ser att de fungerar. Ju mer Ryssland förnekar sanktioneras effekt, desto bättre fungerar de. Det viktigaste här är att täppa igen kryphålen samt säkra den institutionella kompetensen inom EU för att ta fram träffsäkra sanktioner. För det andra: sätt upp fler högt uppsatta ryska officerare och ämbetsmän på de internationella arresteringslistorna. Slutligen, och mest angeläget just nu: EU och USA måste samarbeta för att konfiskera de ryska centralbanksreserverna för att finansiera återuppbyggnaden av Ukraina.
Den ryska björnen kämpar våldsamt mot att gå i ide, men med ett enat och enträget väst, tyder allt på att vinterdvalan är det auktoritära Rysslands oundvikliga öde.