DEBATT: SR:s klimatgranskning är oseriös
Vetenskapsradions miljöprogram Klotet gjorde nyligen ett försök att ranka partierna baserat på deras viktigaste klimatförslag. Dessvärre vilseleder försöket mer än det tydliggör. Här är anledningarna varför granskningen gör det omöjligt att dra några slutsatser om partiernas klimatpolitik, skriver Ellen Gustafsson.
Det finns många olika rankningar av partiernas miljö- och klimatpolitik. Ett av de senaste försöken står Vetenskapsradions miljöprogram Klotet för. Två meteorologer bedömer partierna baserat på den fråga som varje parti menar är dess viktigaste klimatfråga. De delar ut upp till fem så kallade ”klimatpoäng” till varje parti, beroende på hur stor effekt förslaget anses ha för klimatet.
Ambitionen är rätt, men tyvärr gör metoden att slutsatserna som kan dras är få. Jämförbarheten mellan partierna är obefintlig. I stället blir granskningen snarare en förlängning av rådande problem i klimatdebatten – man jämför symboler och utgifter, men struntar i resultat och effektivitet. Några av problemen är:
1. Rankingen görs baserat på ett förslag per parti, som partierna dessutom får välja själva. Rankningen tar ingen hänsyn till hur andra partier ställer sig till frågan eller vilka andra förslag ett parti har. Det ger väljarna en missvisande bild, eftersom ett parti kan få höga poäng för en åtgärd som även andra partier vill genomföra.
2. Internationella klimatinvesteringar får bara en poäng vardera av klimatforskarna. Detta är en orimlig poängsättning. Om syftet är att minska utsläpp är det här ett av de mest effektiva sätten. Enligt Finanspolitiska rådet bidrar klimatinsatser i EU och utvecklingsländer ”till att minska de globala utsläppen av växthusgaser till en låg kostnad”. De låga poängen motiveras med att detaljerna kring satsningen är oklara. Andra förslag får dock inte samma kritiska granskning, trots oklarheter även där – och det finns redan anslag i statsbudgeten för internationella klimatinvesteringar. Internationella klimatinvesteringar förtjänar högre poäng än vad Klotets klimatforskare bedömer.
3. Höghastighetståg belönas med två respektive tre poäng av forskarna. Samtidigt har Trafikverket konstaterat att höghastighetsbanor inte är samhällsekonomiskt lönsamma – ens när man räknar in utsläppsminskningar. Själva bygget av banorna kommer dessutom att orsaka stora utsläpp som inte kommer att vara intjänade förrän 2062. De närmaste decennierna innebär höghastighetstågen alltså ökade utsläpp. Poängsättning är därför oproportionerlig i förhållande till den klimatbörda som höghastighetstågen innebär. Det är Kristdemokraterna som lyfter åtgärden, men även Centerpartiet, Vänsterpartiet och regeringen är för höghastighetsbanor.
Utsläppsminskningar som sker i Sverige är dyrare än i princip vilket annat land som helst.
4. En av forskarna ger noll poäng till Moderaternas förslag om beräkningskonventioner för klimatnytta. Poängsättningen motiveras genom att likna klimatfrågan vid en brand, och att beräkningskonventioner är som att ”brandkåren kommer fram och börjar göra en kalkyl om det är mer kostnadseffektivt att släcka branden på baksidan eller framsidan av huset”. Det visar stor kunskapsbrist kring vad vi kan uppnå om klimatpengar satsas effektivt – men även om hur brandkåren jobbar. Naturligtvis måste man släcka bränder där man så snabbt som möjligt kan åstadkomma så stora resultat som möjligt. Samma sak borde gälla klimatet. För varje krona som kastas i sjön undermineras vår förmåga att minska utsläppen.
5. Socialdemokraterna lyfter Klimatklivet och tilldelas totalt sex poäng. I inslaget blir Åsa Westlund (S) tillfrågad om Klimatklivets kostnadseffektivitet, som enligt Konjunkturinstitutet ”kan innebära kostsamma satsningar på åtgärder vilka sannolikt ändå skulle genomföras”. Westlund försvarar Klimatklivet med att nödvändiga klimatomställningar måste ske nu. Detta uppmuntras av en av forskarna, som säger att ”vi har inte tid att mecka med decimalpunkter” när det kommer till att säkerställa åtgärdens klimatnytta. Statligt stöd till åtgärder som skulle ha skett oavsett förtjänar troligtvis inte den glädjesiffran som tilldelas. Speciellt inte när stöd ges till klimatångestterapi.
6. Miljöpartiet tar hem förstaplatsen i rankingen. De tilldelas totalt åtta poäng för att de lyfter frågan om en grön skatteväxling som lovordas av forskarna. Effektiviteten i denna typ av växling kan ifrågasättas eftersom Sverige redan har världens högsta koldioxidskatt. Utsläppsminskningar som sker i Sverige är därför dyrare än i princip vilket annat land som helst. Miljöpartiets förstaplats är emellertid oförtjänt även om vi utgår från att växlingen är bra, eftersom de inte är ensamma om att föreslå En grön skatteväxling stöttas av såväl Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Klotet hävdar att de gjort en snabbguide för dem som anser att klimatet är en viktig fråga inför valet. Den baseras tråkigt nog inte alls, som Klotet menar, utifrån vad som ger störst effekt för klimatet, och lyckas inte ens jämföra partierna utifrån vad de faktiskt tycker. Bilden som rankingen ger är mer missvisande än behjälplig för de väljare som värnar om klimatfrågan.