DEBATT: Europadomstolen hotar inte yttrandefriheten

FREDRIK HULTMAN:

I tisdags uppmärksammade Blanche Jarn den oroväckande situationen för yttrandefriheten i Europa. Även om jag delar hennes utgångspunkt, har jag några invändningar rörande beskrivningen av en av Europadomstolens domar.

I det omnämnda fallet, E.S. mot Österrike, hade domstolen att ta ställning till om skyddet för yttrandefriheten enligt artikel 10 i den Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) hade kränkts genom att en kvinna bötfällts för att ha brutit den religiösa friden, vilket är ett brott i Österrike. Kvinnan hade talat på ett seminarium arrangerat av Frihetspartiet, och beskrev upprepade gånger den muslimske profeten Mohammed som pedofil. På grund av detta dömdes hon till 120 dagsböter à 40 euro av österrikisk domstol. Efter att den högsta domstolen i Österrike nekat henne prövningstillstånd, klagade hon till Europadomstolen.

Domstolen konstaterade att det rörde sig om en rättighetsbegränsning, men att denna begränsning var berättigad enligt kriterierna för att begränsa yttrandefriheten enligt artikel 10.2 i Europakonventionen. Den var föreskriven i lag. Den hade även begränsats utifrån ett legitimt ändamål (att värna fred mellan religioner, på engelska ”religious peace”) och begränsningen var inte mer långtgående än vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle (den var alltså proportionerlig).

Staterna som har ratificerat konventionen har här ett visst tolkningsutrymme. Det innebär att de har möjlighet att avgöra i vilken utsträckning yttrandefriheten ska begränsas. Det finns huvudsakligen två skäl till detta tolkningsutrymme. Det ena skälet är att de nationella myndigheterna och domstolarna i regel är i en bättre position att bedöma bevisfrågor och dylikt än en internationell domstol som prövar målet i efterhand. Det andra skälet är att domstolen också måste respektera varje konventionsstats suveränitet. Om domstolen inte skulle ta någon hänsyn till olika staters rättssystem eller särskilda kontext, skulle det leda till en drastisk harmonisering av rätten i Europa. En sådan överstatlighet implementerad bakvägen av en internationell domstol med liten demokratisk legitimitet vore knappast önskvärd.

Eftersom konventionen är tänkt att erbjuda ett slags minimiskydd, kommer tolkningsutrymmet att variera beroende på vilken enighet det finns mellan konventionsstaterna. Med andra ord tillåts staten begränsa yttrandefriheten i högre utsträckning om det finns många olika tolkningar av en rättighets innehåll bland de 47 konventionsstaterna. Ju större enighet som finns rörande skyddet för yttrandefriheten, desto mindre kommer tolkningsutrymmet att vara. I detta fall var tolkningsutrymmet brett.

En sådan överstatlighet implementerad bakvägen av en internationell domstol med liten demokratisk legitimitet vore knappast önskvärd.

En annan kritik mot domen, som har uttryckts på sajten Ledarsidorna.se, är att den skulle förbjuda liknande uttalanden om islam i hela Europa. Den oron är dock helt obefogad. Europadomstolen berörde inte religionsfriheten i domen, och menade inte att religionsfriheten förbjuder sådana uttalanden. Däremot är sådana uttalanden inte nödvändigtvis skyddade av yttrandefriheten.

Historiskt sett har Europadomstolen haft en stor betydelse för att stärka skyddet för yttrandefriheten i Europa. Länder som erbjudit ett betydligt sämre skydd har tvingats anpassa sig till den breda majoriteten. Enligt svensk rätt måste även svenska domstolar ta hänsyn till Europakonventionen vid rättstillämpningen. Detta har bidragit till en starkare rättighetskultur i Sverige, då Europakonventionen stärker negativa rättigheter (i Berlinsk mening). För Sverige har detta framför allt varit tydligt vad gäller äganderätten, vilket nyligen lyfts av Centrum för rättvisa.

Det finns även antydningar i Europadomstolens dom om att bötfällandet av den österrikiska kvinnan var ett gränsfall. Europadomstolen fäste stor vikt vid att det utdömda straffet enbart var dagsböter. Förvisso uppgick dessa till en summa av 4 800 euro, men det var också nära minimistraffet för brottet. Dessutom är den österrikiska lagstiftningen skriven så att uttalandet hade kunnat vara tillåtet om det hade gjorts på ett annat sätt eller i ett annat sammanhang. Europadomstolen underströk också att religiösa grupper måste tåla kritik, förutsatt att denna inte uppmanar till hat eller religiös intolerans (se 51 § i domen). Om straffet inte hade varit så proportionerligt eller om det hade funnits ett absolut åsiktsförbud skulle Österrike troligtvis ha ansetts bryta mot artikel 10.

Min personliga uppfattning är att den österrikiska lagstiftningen är principiellt sett förkastlig. Europadomstolen står givetvis inte heller över all form av kritik. Yttrandefrihetens ställning i Europa är dock inte riktigt så illa däran som det kan verka.

Fredrik Hultman, juriststudent och distriktsordförande för MUF Uppsala län.

BLANCHE JARN SVARAR DIREKT:

Fredrik Hultman gör en viktig poäng i sitt svar på min ledare. Hade inte Europakonventionen omgivits av ett så stort tolkningsutrymme hade överstatligheten i Europa blivit ännu värre än den redan är, och det är mycket riktigt inte önskvärt. I fallet med den österrikiska kvinnan är det största problemet att österrikisk lag inte tillåter att man sårar någons ”religiösa känslor”, inte att Europadomstolen godkänner Österrikes agerande.

Europadomstolens dom är dock ett symptom på en större, väldigt obehaglig trend. Yttrandefriheten håller på att urgröpas och helt förlora sin innebörd. Så fort man begränsar yttrandefriheten upphör den i praktiken att gilla, eftersom man endera är fri att säga vad man vill, eller inte är det. När inskränkningarna har gått så långt att man samtidigt kan hävda att man har yttrandefrihet, och att man inte har rätt att såra någons känslor, har denna utveckling gått extremt långt.

Även om europeiska länder som sagt bör få mer, inte mindre, att säga till om vad gäller sin egen lagstiftning, är alla instanser som bidrar till urholkningen av yttrandefriheten värda skarp kritik. Det kan gå att motivera ett stort tolkningsutrymme kring Europakonventionen, men det går inte att motivera ett stort tolkningsutrymme kring yttrandefriheten.