Centerpartiet tar inte otryggheten på allvar

Det har varit ett tufft år. Inte minst för boende i särskilt utsatta områden. Förutom otryggheten i vardagen har pandemins inverkan varit särskilt påtaglig i många utsatta förorter. Efter dödsskjutningen vid Husby centrum häromdagen, och ytterligare en dödsskjutning på en parkeringsplats i Hjulsta, är läget allt annat än fridsamt.

I ljuset av detta inleddes Järvaveckan i går. Arrangörerna bakom evenemanget försöker på ett lovvärt sätt uppmärksamma Järvaområdets problem och skapa en samtalsarena om hur tillvaron kan förbättras för boende i socioekonomiskt svaga områden.

Inledningstalare var Annie Lööf. Det var en partiledare med vind i seglen som äntrade scen, särskilt efter att SCB:s partisympatiundersökning presenterades drygt en timme innan hon skulle hålla tal. Undersökningen visade en tydlig uppgång för Centerpartiet. Det är mycket som tyder på att Centerpartiet har lyckats befästa sin starka ställning bland unga kvinnor i större städer.

Med den senaste tidens eskalering av det dödliga våldet framstår det som tondövt att lägga krutet på en mer jämställd vård. 

Det är i en sådan kontext man bör lyssna till talet som sändes från en tv-studio i Rinkeby. Målgruppen var varken de som bor vid Järvafältet eller i andra utsatta områden runt om i landet. Med en jämställd vård i fokus var det snarare ett tal riktat mot partiets starkaste väljargrupp – högutbildade unga och medelålders kvinnor.

Det är förstås viktigt att uppmärksamma att sjukvården inte kommer alla till del på samma villkor. Trots att kvinnor lever längre än män, är kvinnor ständigt överrepresenterade bland sjukskrivna. Men det finns en plats och en tidpunkt för varje givet utspel. När Centerpartiet under Järvaveckan väljer att prioritera förslag med bäring på kön och genus snarare än på etnisk och socioekonomisk bakgrund visar det att man saknar fingertoppskänsla för de mest akuta samhällsproblemen.

Järvaveckan är en unik möjlighet att nå många som till vardags inte följer den inrikespolitiska debatten. Med den senaste tidens eskalering av det dödliga våldet framstår det som tondövt att lägga krutet på en mer jämställd vård. Det är som om Annie Lööf skulle gästa en LRF-kongress för att understryka vikten av att vi minskar vår köttkonsumtion.

Väl på plats i Hjällbo, som tillhör Angered i Göteborg, möttes jag igår av ett samhälle som tycks ha satts på paus. Efter söndagens skjutning när en företagare och flerbarnsfar i 40-årsåldern dödades vid Hjällbo centrum, var torget närmast öde. Såväl Hjällboskolan som den närliggande Bergsgårdsskolan undviker fysisk undervisning på grund av det spända läget efter skjutningen. Dessutom har det lokala fotbollslaget Gunnilse IS beslutat att ställa in all verksamhet tills nästa vecka.

De alltmer frekventa skjutningarna drabbar fler än de gängkriminella. Mellan 2011 och 2020 skadades eller sköts minst 46 utomstående personer till döds i samband med gängrelaterade dåd. 

Med tanke på den rådande situationen borde det ha dominerat hennes agenda.  

Likt näringsidkaren i Hjällbo som hamnade i skottgluggen och miste livet, har kriminaliteten seglat upp som en av de viktigaste frågorna för småföretagare. Såväl vardagsbrott i form av stölder och inbrott som mer ovanliga hot och utpressningar drabbar allt fler företag. När Svenskt Näringsliv i fjol introducerade alternativet ”Minskad brottslighet och ökad trygghet” i sin årliga enkätundersökning till företagare, blev det tydligt att det är en av de mest prioriterade åtgärderna bland småföretagare.

Lööf nämnde visserligen i förbifarten otryggheten och vikten av långsiktiga åtgärder under sitt tal. Det var en uppskattad och nödvändig passage. Men med tanke på den rådande situationen borde det ha dominerat hennes agenda.  

När Brottsförebyggande rådet nyligen presenterade en rapport där de jämförde ökningen av det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige med andra länder, var flera framställningar i rapporten iögonfallande. Dels är den största skillnaden mellan Sverige och övriga europeiska länder att skottlossningar främst riktas mot unga män, dels att det i princip enbart är bland unga män som den svenska ökningen har ägt rum.

Vad vill Centerpartiet göra för att bryta nyrekryteringarna till gängen? Och varför har ett barn som växer upp i ett utsatt område generellt sett betydligt sämre förutsättningar för en lyckad skolgång? Siffrorna för niondeklassare i exempelvis Järvaområdet och i Hjällbo är alarmerande.

Skolresultaten i de särskilt utsatta områden är delad. Det finns skolor som går emot alla odds och visar prov på imponerande prestationer. Men i flera skolor går drygt hälften av niondeklassarna ut grundskolan utan att vara behöriga till ett yrkesförberedande gymnasieprogram. Gemensamt för dem båda är att elevunderlagen till stor del består av barn från studieovana hem. Men för många av dem som inte når hela vägen till gymnasiebehörighet resulterar det i en enkel inträdesbiljett till ett liv som, åtminstone vid en första anblick, kantas av hög status och snabba cash.

Ironiskt nog, vore ett jämställdhetsförslag med fokus på unga killar betydligt mer lämpligt för Annie Lööf att presentera – och mer i samklang med den senaste tidens oroligheter. I synnerhet för föräldrar boende i förorter som oroas över att deras söner ska rekryteras till kriminella miljöer.

Hur kommer det sig då att Lööf inte väljer att lyfta frågor som rör kriminalitet och otrygghet? Det kan te sig obegripligt att inte tala om de mest brännande aktuella frågorna. Särskilt när frågor som rör lag och ordning har legat på topp när väljarna ska rangordna sina viktigaste frågor. Men det är särskilt beklagligt eftersom det framstår som en brist på insikt om magnituden av allvaret för de boende i utsatta områden. 

Om man som Centerpartiet gör anspråk på att leda landet så måste man visa att man ser hela landet, inte bara landsbygden och välmående områden i storstäder där man har potentiella väljare att plocka.

I grunden bör frågor som kriminalitet och brottslighet givetvis handla om hur vi som samhälle ska vända trenden. Men vi får heller inte glömma att det även handlar om hur otryggheten lägger sig som en blöt filt över särskilt utsatta områden. Den överväldigande majoriteten av skötsamma får sina friheter inskränkta när ett fåtal personer lyckas sätta skräck i hela stadsdelar.

Nej, alternativen för de väljare som inte lockas av Moderaterna och dess rättspolitiska talesperson Johan Forssells förslag som sätter viktiga principer som integritet i gungning, eller för den delen de rödgröna partiernas återkommande senfärdighet i frågor som rör lag och ordning, tycks inte vara många. När liberaler undviker att ta tag i så pass viktiga frågor lämnas spelrummet fritt för andra. Det är mycket beklagligt.