Tillbaka till ideologin

När Ulf Kristersson för första gången intog talarstolen som Moderaternas partiledare, höll han ett ovanligt ideologiskt tal. I stället för att endast utlova konsekvenser av sin politik – reformer för att uppnå vissa förmodade resultat – talade han utifrån principer och med rättighetsetiska argument. Med udden riktad mot regeringens vinstutredning och skattehöjningar, lovade han att ”När det kommer till försvaret av frihet och äganderätt – oavsett hur hård attacken är, oavsett vilka nya svepskäl som används, och oavsett om det är populärt eller inte: Moderaterna kommer alltid vara the Last man standing.”

Det är en markant positionsförflyttning från Nya Moderaternas pragmatism, där viljan att bli ett mittenparti gick före alla principer. Oviljan att reformera arbetsrätten var ett sådant exempel, liksom att man lät värnskatten vara kvar.

Viljan att bli ett mittenparti gick före alla principer.

Det var också ett enande tal Kristersson höll, där han berömde tidigare partiledares gärningar. Mest upplyftande var hans hyllning av Gösta Bohman, som också valdes under en extrastämma i en tid av motgångar. Under 1960-talets vurm för en ständigt svällande offentlig sektor, hade Högerpartiet fört en sinande tillvaro och var nära konkurs när Bohman kom till undsättning. Han applicerade sina konservativa värderingar om försvar, familj, lag och ordning, och liberala hållning till ekonomi och företagande.

Under Bohmans tid, år 1978, anslöt sig partiet också för första gången explicit till liberalismen i ett partiprogram. Dess politik beskrevs där som ”förankrad i konservativ ideologi och förenad med liberala idéer”. Efter Bohmans sista val, 1979, hade han lyft Moderaterna från 11,5 procent av väljarstödet till 20,3 procent.

Vi behöver grundläggande skydd för friheten, oavsett vilka konsekvenser populister och socialister siar om att detta kan få.

Kristersson refererade också den för borgerligheten inflytelserika sociologen Hans L Zetterbergs begrepp om den lilla och den stora världen. Den lilla världen beskrivs av Zetterberg som familjen, släkten, vänkretsen, hembygden och de naturliga nätverken, och den stora världen som förvaltningarna, institutionerna, företagen, marknaderna, partierna, fackföreningarna.

Zetterberg engagerade sig i utformningen av Moderaternas ”Framtidsprogram” under 80-talet, när striden om löntagarfonderna rasade. Efter att förfärat ha konstaterat att svenskarna efter 75 år av socialdemokratiskt styre inte längre var i stånd att hålla isär begreppen stat och samhälle, kände han sig manad att korrigera denna anomali, som han uttrycker det i en artikel. Framtidsprogrammet antogs av Moderaternas stämma 1990 och var i stora delar inspirerat av Margaret Thatchers och Ronald Reagans idéer. I Carl Bildts anförande inför Riksdagen efter valet 1991 fanns just meningen: ”Samhället är större än staten”.

Det är bra av Kristersson att lyfta fram de gamla mästarna, och gå tillbaka till de historiska moderata idéer som gjort Sverige till ett bättre land att leva i.

I en tid då auktoritära ledare sitter vid makten och människor ropar efter en stat med långtgående befogenheter som ska lösa alla problem, behöver dessa ord upprepas. Vi behöver grundläggande skydd för friheten, oavsett vilka konsekvenser populister och socialister siar om att detta kan få.

Moderaterna står i dag för en restriktiv invandringspolitik, vilket Kristersson var tydlig med att han även framgent kommer förespråka. Samtidigt vill de satsa på polisen, sänka skatt och bidrag rejält och reformera LAS. Blir det lättare att komma in på arbetsmarknaden kan fler försörja sig själva. Om människor inte åläggs att i någon stor utsträckning betala för dem som invandrar till Sverige bäddar det sannolikt, på längre sikt, för en större acceptans för fri rörlighet. Även om dagens politik inte är önskvärd, bäddar den möjligtvis framöver för ett liberalare samhälle.

Viktigare än att diskutera huruvida liberalkonservatism är en självmotsägelse, är att hitta förebilder för partiet och återfinna recept som fungerat tidigare. Det är därför bra av Kristersson att lyfta fram de gamla mästarna, och gå tillbaka till de historiska moderata idéer som gjort Sverige till ett bättre land att leva i.