Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Åttiotalssossarna attackerar

Expressens ledarskribent Anna Dahlberg hävdar att det saknas idéer och reformförslag som kan kompensera för de skattesänkningar Allianspartierna föreslår. Tvärtom, skriver Johan Ingerö, finns mängder av idéer. Åtminstone utanför Expressens ledarsida.

Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg skrev nyligen en ledare om att Allianspartierna ”tar springnota” genom att inte föreslå några besparingar eller effektiviseringar som kompenserar för dess skattesänkningar. Gott så. Det märkliga är att hon väljer att klippa till just mig. Jag tar gärna emot en politisk snyting, om den gäller något jag faktiskt tycker. Men här antyds att jag inte har några idéer om vad som ska skäras bort, eller hur välfärden ska kunna skötas effektivare. Och att jag nog mest vill lägga lite mindre pengar på arenor och simhallar.

Jag antar att Anna Dahlberg inte har läst min rapport ”Sverige åldras”, om hur framtidens äldreomsorg kommer behöva en större andel privat finansiering genom bland annat höjd maxtaxa.

Eller min rapport ”Den förskräckliga succén – historien om akutsjukhuset S:t Göran”, om hur välfärdsföretag borde få ta över ett antal krisande akutsjukhus för att få bukt med de svindyra väntetiderna och överbeläggningarna.

Eller Krister Thelins ”Med polisen i centrum”, som jag gav ut och som skissar på en ny polisorganisation som faktiskt löser brott i stället för att bara bli dyrare.

Eller Robert Gidehags och Stefan Fölsters ”Välfärd att lita på i en otryggare framtid”, som jag gav ut och som föreslår att hela socialförsäkringssystemet görs om från grunden.

De kallar sig liberaler, men är föga mer än åttiotalssossar.

Eller något annat jag skrivit, sagt eller twittrat om hur teknikgeschäft och lärarlegitimationer gör skolan dyrare utan att den blir bättre. Eller om en lika dyr som omänsklig narkotikapolitik, som gett oss EU:s näst högsta missbrukardödlighet.

Och med allt detta sagt: de arena- och simhallsexempel som Dahlberg fnyser åt är inte billiga, inte för små kommuner. Även om detta har jag gett ut en rapport, Philip Lerulfs ”Arenafeber” från 2010 i vilken listas ett antal jätteprojekt som tvingade fram besparingar inom välfärdens kärna. Dahlberg skippar allt detta och säger att arenorna kostar ”småpengar i de offentliga finanserna som helhet”. Men Grums och Nordanstig har inte halva Sveriges BNP i ryggen. Att räkna som om samtliga kommun-, region- och statskassor låg i samma bunke är intellektuellt ohederligt. Offentlig ekonomi fungerar helt enkelt inte så, vilket Dahlberg rimligen vet eftersom hon trots allt inte är något politiskt blåbär.

Jag tävlar gärna med Anna Dahlberg i grenen ekonomiska reformidéer. Låt vara att det inte blir mycket till tävling, då Dahlbergs egen redaktion saknar egentlig agenda bortom motstånd mot invandring, bilism, villaliv och friskolor. De kallar sig liberaler, men är föga mer än åttiotalssossar.

Och de har mage att skälla andra för bristande reformvilja.