Att ta plats i sin egen kropp

”Problemet är att man jämför sig själv och sitt eget liv med andra på en onaturlig social plattform och det leder till felaktiga och förvrängda jämförelser.” Citatet kommer ur en intervju med Mamduh Halawa, författare till boken Like om hur sociala medier påverkar oss. Göteborgspostens ledarsida ställer frågan ”Onaturligt?” angående debatten om surrogatmödraskap. Begreppet används i klimatdebatten, i sammanhang som att människans alltmer onaturliga livsstil ligger bakom en mer onaturlig klimatförändring (i betydelsen att den är påverkad av människor). Formuleringen är frekvent i den politiska debatten, men för att begreppet onaturligt ska ha mening måste det också finnas något som är naturligt.

Naturligt för människan är att ta plats i sin egen kropp, anser Fredrik Svenaeus, författare och professor på Södertörns högskola. Han har skrivit boken Det naturliga: en kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala livet. En stor del av boken rymmer en granskning av teknologiska framsteg och deras baksidor, som sociala medier och genmodifiering av embryon. Svenaeus går igenom ämnen som queerteori, smärta och utbrändhet, frihetsbegrepp, teknologi samt sjukdom och medicinska framsteg. Inom alla dessa områden identifierar han vad som är naturligt och inte och hur människan påverkas av det.

Han kritiserar dem som tror att människan går mot ett stadigt bättre leverne med slutmålet att befria henne från henne själv. Denna föreställning tar sitt extrema uttryck i transhumanismen. Svenaeus beskriver drömmen om att ladda upp den mänskliga hjärnan i datorform för att slutgiltigt göra henne fri från kroppen. En dröm som, visar Svenaeus, återfinns i olika genusteorier. Han beskriver hur queerteorier upphöjer en befrielse från könet, vilket i sin tur innebär en separation från vår fysiska uppenbarelse eftersom könet hänger ihop med kroppen.

Kön och sexualitet är en viktig del av människans identitet som visar att hon inte kan skapa sig själv.

Trots att titeln implicerar en kritisk bok är Svenaeus snarare en förespråkare för grundade sanningar som står som motpol till bland annat queerteori och transhumanism. Att vi har en objektiv verklighet att förhålla oss till. Den verkligheten upptäcker vi enligt Svenaeus bäst genom att fokusera på vår egen, kroppsliga, upplevelse i världen. Han skriver att kulturen inte kan vara det enda som bidrar till uppfattningar om kön, sexualitet och identitet. Vi har en grund att stå på om vi ser människan som en biologisk varelse likväl som en kultur och samhällsvarelse, säger han. Svenaeus framhäver att kön och sexualitet är en viktig del av människans identitet som visar att hon inte kan skapa sig själv. Queerteorierna framstår för honom som orimliga i ljuset av det biologi och antropologi lärt oss om människokroppen och människan som samhällsvarelse.

Uppdelningen naturligt/onaturligt är inte oproblematisk. Den förknippas ofta med en fientlighet mot upplysning och teknisk hjälp. Författaren lyfter själv hur det använts historiskt för att utesluta homosexuella ur samhällsgemenskapen. Han lyfter både hur begreppet varit kontroversiellt genom att det brukats för att förtrycka minoriteter men också för att det är en mening som ses som flummig och utan substans.

Författarens försvar för begreppet är att vi inte har ett val: ”Vi kan inte orientera oss och fatta beslut om vi inte har möjligheten att säga ’det här är naturligt’ eller ’det här är inte naturligt’ i livets avgörande situationer.” Han påpekar i slutet av boken att rationalitet är viktig och belyser att det behövs gränser – inte att teknik och framsteg i sig är av ondo. Att det finns naturliga levnadssätt för människan innebär inte att allt var bättre förr. Framför allt betyder det inte att allt kommer bli bättre framöver bara vi fortsätter utvecklingen framåt.

Att det finns naturliga levnadssätt för människan innebär inte att allt var bättre förr.

Trots att begreppet onaturligt hjälper bokens resonemang är det dock något som skaver. Vad är det som gör att något är naturligt, är det för att det är objektivt sant? Finns det två kön för att det är mer naturligt så – eller för att det uppfyller de kriterier som Svenaeus ställer upp för vad som är ”det naturliga”?

Det är trendigt att tala om en återgång till ”det naturliga” i både vår livsstil och konsumtion, men det är ett svårdefinierat begrepp. När man läser Det naturliga får man känslan av att den moderna människan är trött på upplysningens idéer om färdiga svar – samtidigt är det ur denna faktatrötthet de nya idéerna om en könlös värld kan frodas. Svenaeus skriver: ”I upplysningens sekulariserade tänkande finns det ingen plats för mysteriet, en djup leda breder ut sig.” Han skriver att religionens uppgift att försvara det naturliga har ersatts med bland annat miljömedvetenhet, dieter, och meditation. Men på samma sätt som Svenaeus förespråkar att lyssna på kroppen säger han att det känslostyrda alltid skall inramas av förnuftet. Detta är bokens styrka, diskussionen är nyanserad och har en vänlig ton trots att den i mångt och mycket argumenterar emot rådande paradigm i samhället.

Detta kokar till slut ned till Svenaeus syn på verklighet. Han ser människan som en kropp som kan agera med sin omvärld och att denna omvärld faktiskt bärs av objektiva sanningar som inte bara beror på sociala konstruktioner eller abstrakta teorier. Han fortsätter driva en kamp för den naturliga människan utan att negligera behovet av både förnuft och känsla, upplysning och intuition. Det ”naturliga” Svenaeus pratar om är egentligen det objektivt sanna och nås inte bara genom egen erfarenhet – vilket Svenaeus också påpekar – utan genom att se att människan är en helhet som agerar i tiden, genom sin form. Att ta plats i sin egen kropp verkar för Svenaeus handla om att vara en aktör i verkligheten, där människan är mer än en social konstruktion.