Samhälle Krönika
Arbetslinjen borde också gälla studenter
Att den som kan jobba också ska jobba verkar inte gälla studenter. Fribeloppet är både onödigt och krångligt, ändå gör den borgerliga regeringen ingenting för att avskaffa det, skriver Josefin Wicklund.
I dagarna har hundratusentals studenter börjat höstterminen på högskolor och universitet runtom i landet. För vissa är det ännu en termin i skolbänken medan det för andra är starten på det äventyr som en högre utbildning innebär. För att dryga ut studiemedlet brukar många studenter vilja arbeta vid sidan av studierna. Dessvärre kommer många av studenterna snart inse att det inte är något som uppmuntras från statens sida.
Centrala Studiestödsnämnden (CSN) sköter beviljandet av utbetalningarna av studiemedlen. Myndigheten har många krångliga och svårtolkade regler, särskilt vad gäller det så kallade fribeloppet som innebär att det finns en gräns för hur mycket studenter som tar emot studiemedel får tjäna. Arbetslinjen gäller helt enkelt inte studenter.
Här kommer ett smakprov: En inkomst som räknas in i fribeloppet kan utgöras av lön, aktieförsäljning, lägenhetsförsäljning etcetera. Fribeloppet beräknas inte, årsvis, till skillnad från hur Skatteverket beräknar inkomst. Inkomsten beräknas heller inte terminsvis, utan halvårsvis. Fribeloppet beräknas inte utifrån när jobbet som genererade pengarna utfördes, utan när lönen betalades ut, vilket innebär att hela sommarjobbslönen hamnar på andra halvårets fribelopp. Såvida du inte har enskild firma, för då kan du slå ihop hela årets inkomst och sedan dela det på två för ett genomsnitt per halvår.
Arbetslinjen gäller helt enkelt inte studenter.
Svårt att hänga med? Då är du inte ensam. Enligt en mätning som CSN själva gjorde uppgav endast 63 procent av de tillfrågade studenterna att de faktiskt känner till vad fribeloppet innebär. Sju av tio vet inte att inkomster från lägenhetsförsäljning och aktieförsäljning räknas in i fribeloppet och var tionde tror felaktigt att lån från bank, och studiemedel från CSN räknas som inkomst. Var fjärde student uppgav att de inte ens vet vad fribeloppet är.
Regelverket är krångligt, otillgängligt och godtyckligt. Det är i sig en anledning till att avskaffa fribeloppet. Men framför allt är det moraliskt fel, och samhälleligt oönskvärt, att reglerna avskräcker studenter från att jobba så mycket som de vill och kan.
Var fjärde student uppgav att de inte ens vet vad fribeloppet är.
Utbetalningen av bidrag och lån för heltidsstudier är 12 052 kronor i månaden, med undantag för sommaren då man inte studerar. Den höga summa som utgör studiemedlet må vara generös, men det är fortfarande en låg inkomst att leva på. Särskilt för en student i en stad som inte har nationer eller studentliv som är anpassat till en CSN-kompatibel budget.
En nybliven student som ska inleda studier på något av Stockholms lärosäten måste många gånger vända sig till Blocket för att hitta en bostad att hyra i andra hand, åtminstone den långa tiden som man står i kö för en studentlägenhet. I skrivande stund går det att se erbjudanden om att bli inneboende hos en familj i innerstan för cirka 7000-8000 kronor i månaden. Det blir inte mycket pengar över till annat när andra fasta kostnader som SL-kort, mat och telefonräkning har dragits. Det är kanske inte så konstigt att drygt hälften av studenterna arbetar vid sidan av sina studier, enligt CSN:s beräkningar.
Det är självklart att det kommer att märkas i plånboken att man studerar. Tiden som student är ju inte heller tänkt att vara en tid då man tjänar stora summor. Det är inte heller vad studenten som skaffar ett extrajobb är ute efter. Men för många studenter är ett jobb vid sidan av studierna både ett sätt att dryga ut studiemedlet och kanske få in en fot på arbetsmarknaden. Det är knappast ambitioner som bör motarbetas.
Att den som kan jobba också ska jobba är ett borgerligt kärnvärde, liksom att arbete ska löna sig. Ändå tycks regeringen mena att det inte ska gälla för studenter. De ekonomiska incitamenten att ta ett extrapass avtar så snart fribeloppet har nåtts. Det är en förlust för individen, men också för samhället.