Ännu ett tendentiöst haveri av SVT
Medborgarlön är ett kontroversiellt ämne som delar alla politiska läger. När SVT sänder en dokumentär om fenomenet, framstår det däremot som att alla är överens: Medborgarlön är den enda lösningen. Inte en enda kritisk person får komma till tals, men vänsterekonomen Piketty refereras däremot flitigt. Återigen står SVT för ett tendentiöst haveri.
I söndags sände Svt:s ”Dokument utifrån” en dokumentär om medborgarlön, ett system där ett ovillkorade bidrag betalas ut till invånarna i ett land. Dokumentären är inköpt från Tyskland, men idén är uppenbarligen mycket lockande för SVT. Det finns ingen annan förklaring till att public service sänder vad som i princip är en politisk propagandafilm. Inte en enda kritisk röst hörs i filmen.
Nationalekonomen Emmanuel Saez, som jobbat nära vänsterekonomen Thomas Piketty, framställs som en objektiv expert och dyker ideligen upp i programmet. Även Piketty refereras okritiskt ett flertal gånger. I ett klipp tillskriver den amerikanske vänsterpolitikerna Bernie Sanders familjen Walton och deras varuhus Walmart skulden för all världens hemskheter. Klippet ramas in som en hyllning till Sanders. Det lägger grunden för ett avsnitt om storföretagens förljugenhet. Produktionen intervjuar demonstranter utanför Walmart, som endast verkar vara tre stycken. Förhoppningsvis har de åtminstone kommit dit på eget bevåg och inte blivit uppviglade av filmmakarna.
I programmet hävdar berättarrösten att storföretagen på 90-talet blev så mäktiga att de inte längre behövde ”välinformerade medborgare, utan konsumenter”. Ett häpnadsväckande påstående, då människor aldrig haft så stora möjligheter att hålla sig informerade som i dag, genom internet. Som bevis för tesen visas ett svartvitt klipp med 1900-talsfilosofen Erich Fromm. Han menar att demokratin i dag är ett manipulerat samtycke, med reklamen som vapen. Det är ett resonemang som tydligt härstammar från marxistisk teori, om så kallat ”falskt medvetande”. Enligt denna förleds de förtryckta klasserna av kapitalistiska institutioner, så de inte inser vad som ligger i deras eget intresse. Uttalandet är inte oväntat; i sin forskning strävade Fromm efter att kombinera Freuds teori med marxism. I dokumentären presenteras han dock kort och gott som ”psykoanalytiker”.
För att dölja dokumentärens djupt tendentiösa upplägg intervjuas också medborgarlönsivraren och libertarianen Charles Murray, som en inkvoterad högerröst.
Vi blir inte heller lata av en grundläggande försörjning, enligt dokumentären. I en by i Namibia får nämligen fattiga människor en summa pengar i månaden, men arbetar på som aldrig förr. Politikern som infört reformen berömmer sig själv, och medger att han gjort ett strålande jobb. Friedrich Stickler, vd för Österrikiska lotteriet, berättar dessutom att lotterivinnare inte blir några soffpotatisar. Tvärtom är de strävsamma och bidrar till samhället, varför människor med gott samvete kan fortsätta köpa lotter. Dokumentären berättar också att medborgarlön kommer lösa både miljöhotet och försörjningen när, inte om, robotarna tar över jobben.
Götz Werner presenteras som entreprenör och miljardär, men är kanske framför allt en känd förespråkare av medborgarlön. I dokumentären proklamerar han bland annat att vi inte gjort verklighet av upplysningstidens idéer, eftersom frihet och jämlikhet kräver basinkomst. För att dölja dokumentärens djupt tendentiösa upplägg intervjuas också medborgarlönsivraren och libertarianen Charles Murray, som en inkvoterad högerröst.
Intrycket blir att alla är överens – medborgarlön är den enda lösningen. I verkligheten är invändningarna många. Motståndarna menar att systemet skulle bli extremt dyrt, minska incitamenten till arbete och stjäla frukten av människors ansträngning. Systemet innebär också en avgränsningsproblematisk, då frågan för staten blir vem som har rätt till bidraget. Ska det inkludera immigranter, emigranter och barn? Dessutom finns alltid grupper som behöver mer resurser än andra. Vem ska räknas som funktionsnedsatt? Risken är hög att ett nytt, byråkratiskt kontrollsystem växer fram och ett socialförsäkringssystem ovanpå medborgarlönen. Dessa perspektiv ignoreras helt i dokumentären. Det är med andra ord ännu ett djupt tendentiöst program som SVT okritiskt väljer att sända, finansierat av våra skattepengar.