Jordskredsförlust för Tories
Det brittiska valet är framförallt ett svidande och självförvållat nederlag för de konservativa.
Det brittiska valet är framförallt ett svidande och självförvållat nederlag för de konservativa.
Labours partiledare Sir Keir Starmer blir med stor sannolikhet Storbritanniens näste premiärminister.
Boris Johnson charmade väljarna, men blev en katastrof som premiärminister.
Ekonomin stagnerar och skatterna är rekordhöga – men reformförmågan saknas.
Två år efter sin historiskt stora valseger kan Boris Johnson mycket väl vara politikern som sätter punkt för Thatcher-eran i brittisk politik.
För ett år sedan föll den röda muren och Storbritanniens politiska karta färgades blå. Smedjans chefredaktör Svend Dahl skriver om hur Boris Johnson och det Konservativa partiet fick Labours tidigare kärnväljare att överge sitt gamla parti.
Europas ikoner – puben i England, kaféet i Frankrike och Gaststätte i Tyskland – går döden till mötes påskyndat av coronapandemin. Men kanske finns det trots allt hopp för dessa…
Under sina elva år som premiärminister åstadkom Margaret Thatcher mer än de flesta. Enligt Charles Moore är det därför hennes biografi krävde tre tjocka volymer. Med den avslutande Herself alone är det bara att ge honom rätt.
I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?
Det är inte Brexit vi borde oroa oss för, utan alternativet, menar journalisten och författaren David Goodhart. Värderingssprickan mellan vad han kallar anywheres och somewheres är orsaken till att britterna röstade för Brexit från första början, och den kommer att bli betydligt värre om inte det politiska etablissemanget för en gångs skull ger vika för resten av Storbritannien.
För den som vill slippa ut ur den svenska åsiktskorridoren och dessutom få en glimt av hur de kommande årens debatter kommer att gestalta sig är den engelska debattfestivalen Battle of Ideas ett utmärkt tillfälle. En uppfriskande spaning är att identitetspolitiken börjar att tappa fotfästet.
Det brittiska folket röstade för att lämna EU och parlamentet röstade för att följa deras vilja. Nu låtsas Brexitmotståndarna som om ett nej till EU inte alls är ett nej, och gör allt för att hindra folkviljan från att få genomslag. Premiärminister Boris Johnson har att välja mellan att svika parlamentet och att svika väljarna.
Boris Johnson kämpar för att uppfylla vallöften och genomdriva det brittiska folkets vilja så som den uttryckts såväl i folkomröstningen som i parlamentariska omröstningar. En rad parlamentariker sätter sig på tvären, även i hans eget parti. Obstruerandet mot genomförandet av Brexit är en demokratisk travesti, skriver Daniel Åkerman, statsvetarstudent i Uppsala.
Hertigen och hertiginnans av Sussex ställningstaganden för veganism, klimatångest och progressiva politiker visar att vänsterns problemformuleringar har letat sig ända in i det brittiska kungahuset. Finns det över huvud taget några institutioner kvar som inte har kommit att anamma den moderna vänsterns världsbild?
Efter åratal av åsiktskorridorer, intersektionell genuspolitik, rasifieringsdebatter, trendiga och räddhågsna friskrivningar och icke-tyckanden i svensk politik så är det inte utan att man längtar efter en glad liberal. Och då menar jag inte en uppsluppen folkpartist, om nu någon sett en sådan, utan en framtidsoptimistisk marknadsliberal.
Brittiska parlamentariker belönas ovanifrån för foglighet och underifrån för synlighet, men ges inga incitament för kritisk granskning. Detta påverkar lagstiftningens kvalitet, och i längden även medborgarnas förtroende. Linnea Dubois har läst Isabel Hardmans bok Why We Get the Wrong Politicians.
Brexitkampanjen förenade klassiska liberaler med populister, men i dag ser de senare ut att ha vunnit och de förra försvunnit. Storbritannien utanför EU kommer av allt att döma inte att präglas av frihet, utan av protektionism och vänsterpolitik, skriver Mårten Viberg, internationell forskningsassistent hos Liberal Democrats.
Donald Trump, Emmanuel Macron och Jeremy Corbyn har alla tagit sig till toppolitiken från utsidan. Om dem och andra outsiders i politiken handlar BBC-journalisten Steve Richards nya bok. Richards menar att ansvaret för populisternas framgångar till stor del vilar på de traditionella höger- och vänsterpartierna.
Det är omöjligt att förena löftet om att ”Take Back Control” som Brexit-förespråkarna lovade inför folkomröstningen 2016 med behovet av ett övergångsavtal med EU. Avtalsutkastet för Storbritanniens EU-utträde visar att Brexit är lättare sagt än gjort.
Även om Stefan Löfven just nu verkar sitta tryggt på sin partiledarpost, borde partiets historiskt dåliga valresultat framkalla en debatt om Socialdemokraternas väg framåt. Detta skapar risk för interna falangstrider. För borgerliga väljare och politiker är det lätt att tänka sig att en seger för vänsterfalangen skulle göra Socialdemokraterna ointressanta för många väljargrupper, men det som nu pågår i Storbritannien tyder på motsatsen.