Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjan

Postkolonial pamflett utan verklighetskontakt

America Vera-Zavala fortsätter att omvandla Kungliga Dramatiska Teatern till ett forum för postkolonial seminarieverksamhet. I den nya föreställningen får publiken lära sig att om det inte vore för islamofobi, så skulle Tensta framstå som den vackraste orten på jorden.

Miljonregn över bluffredaktörer

VÄLFÄRDENS GULDGRÄVARE DEL 3. Svenska Akademien får flera miljoner per år av Bolagsverket för en tidning som upphörde existera 2009. Presstödsentreprenören Johan Ehrenberg har tjänat enorma summor på ett kryphål i regelverket. Tidningsvärlden är ännu en bransch där somliga tjänar stora pengar på att utnyttja systemet för egen vinning.

Svenska Akademien behöver inte moderniseras

När röster nu höjs för att Svenska Akademien ska ”öppnas upp” och ”demokratiseras” i spåren av den senaste tidens turbulens, beror det sällan på omsorg om Akademiens väl och ve utan snarare på en motvilja mot allt som inte underkastar sig det politiska systemet och samtidens trender.

Vad vill Liberalerna med Kulturpolitiken?

Liberalerna är det borgerliga parti som historiskt varit mest förknippat med kulturpolitik. Under alliansåren hamnade partiet dock i skuggan av Moderaterna, som innehade kulturdepartementet. På senare år har Liberalerna svängt i en del av sina profilfrågor, till exempel är de i dag motståndare mot en statlig litterär kanon i skolorna. Smedjan har träffat deras kulturpolitiske talesperson Bengt Eliasson.

Vad vill Vänsterpartiet med kulturpolitiken?

Vänsterpartiet har det mest ambitiösa kulturpolitiska programmet av alla riksdagspartierna och vill lägga mest skattepengar på kulturpolitiken. Någon tydlig profilfråga som skiljer partiet från de andra rödgröna partierna är dock inte helt lätt att hitta.

Dåliga nyheter för Nationalmuseum

Barakat Ghebrehawariat, som regeringen nyligen utsåg till medlem av Nationalmuseums insynsråd, har både ett identitetspolitiskt bagage och en bakgrund i våldsbejakande miljöer. Utnämningen ligger med andra ord helt i linje med den miljöpartistiska kulturpolitiken.

Vad vill Kristdemokraterna i kulturpolitiken?

Roland Utbult är den frikyrklige trubaduren som blev riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Han upplever att kKristdemokraterna har mest gemensamt med Centern och Liberalerna i kulturpolitiken, men vill att kulturpolitiken skall utgå från en kristen tradition.

Vad vill Socialdemokraterna med kulturpolitiken?

Socialdemokraterna utformade den svenska kulturpolitiken, men i dag tycks de inte längre veta vad de vill. Kanske har det kulturpolitiska projektet nått vägs ände för Socialdemokraterna. Partiets kulturpolitiska talesperson Gunilla Carlsson verkar i stort sett nöjd med kulturpolitiken såsom den fungerar i dag.

Vad vill Centerpartiet med kulturpolitiken?

Per Lodenius är svenskläraren och folkdansaren från Norrtälje som blev riksdagsledamot för centerpartiet. Tillgänglighet och decentralisering är ledorden när han formulerar den centerpartistiska kulturpolitiken. han är mycket kritisk till det han uppfattar som ett storstadsfokus i regeringens kulturpolitik.

Vad vill Sverigedemokraterna med kulturpolitiken?

Sverigedemokraterna är den svenska kulturpolitikens svarta får, men samtidigt ett parti som tar kulturpolitiken på största allvar. Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har det kulturpolitiska fält som tidigare präglades av en närmast sömngångaraktig konsensus blivit föremål för ideologiska konflikter. Smedjan har träffat SD:s kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson.

Vad vill Miljöpartiet med kulturpolitiken?

Det finns ingen åsiktsmässig slagsida i den offentligt finansierade kultursektorn, menar Miljöpartiets kulturpolitiske talesperson Niclas Malmberg. Det är det bara rasister som tycker, enligt honom. Han anser också att kritiken om att Miljöpartiet försökt styra och politisera kulturen är felaktig.

Vad vill Moderaterna med kulturpolitiken?

Olof Lavesson (M) har lett kulturutskottets arbete sedan 2015 och samtidigt drivit moderat kulturpolitik i opposition. Efter två mandatperioder med Kulturdepartementet har Moderaterna tillbringat tre år i kulturpolitisk opposition. Hur är det att bedriva moderat kulturpolitik under en miljöpartistisk kulturminister? Vad har förändrats sedan Moderaterna styrde departementet?

Det är när slagorden tystnar som det finns skäl att börja oroa sig

De identitetspolitiska slagorden skallar svagare än för ett par år sedan i den svenska debatten. Detta tolkas av vissa som att identitetspolitiken är ett överspelat kapitel. Historien visar dock att det är när slagorden tystnar som idéerna fått fäste vid institutionerna och börjar implementeras i praktiken. Vi har med andra ord bara sett början på identitetspolitiken.

Armkroks avstånd i kulturbyråkratin

I den svenska kulturpolitiken talar man gärna om armslängds avstånd mellan politiker och tjänstemän. I verkligheten handlar det snarast om armkrok. Den tydligaste företrädaren för detta symbiotiska förhållande är Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell, som i Svenska Dagbladet meddelat att han är beredd att driva vilken agenda som helst som politiken lägger i hans knä.

Kultursamverkan i tomteverkstaden

Kulturpolitiken har blivit en angelägenhet för de närmast sörjande. Den ambitiösa ansatsen att ordna en rikstäckande mässa för den kulturpolitiska sektorn i form av Folk och kultur i Eskilstuna satte fingret på några av kulturpolitikens centrala problem. Regionaliseringen har skapat en svällande byråkratisk överbyggnad som inte engagerar andra än de som arbetar i den.

Det behövs fler institutioner som Svenska Akademien

Den befogade kritiken mot Svenska Akademiens agerande visavi den så kallade ”kulturprofilen” har efterhand ersatts av missunnsamhet och illa dold avundsjuka från delar av Kultursverige. Det påstås att det är Akademiens rikedomar och autonomi som är orsaken till de problem som kommit i dagen, men i själva verket skulle Sverige behöva fler institutioner som Akademien.

En rädslans kultur

KULTURSIDORNAS FÖRFALL DEL 2. Tystnadskulturen runt den så kallade kulturprofilen är svår att förstå om den inte sätts i samband med svenska kultursidors ovilja att föra kritiska diskussioner om maktförhållanden i kultursfären. Johan Lundberg fortsätter sin granskning av hur kultursidorna under en trettioårsperiod utvecklades till ett forum mer för samstämmighet än för åsiktspluralism. I sin andra artikel visar han hur kultursidornas nedmontering under 00-talet är en nyckel till den senaste tidens rubriker.

Raskrigarna på Dramaten

I föreställningen Muslim Ban tycks alla upplevelser silade genom universitetens postkoloniala teoribildningar. I föreläsningsform berättas att vi lever i en ”albakrati” där de vita har makten och kuvar de icke-vita. Dock besvaras inte frågan om varför icke-vita uppträder på en rasistisk regims nationalscen.

De hetaste kulturpolitiska frågorna inför valåret

Kulturfrågorna engagerar och den kulturpolitiska debatten är hetare än på länge. Samtidigt står de traditionella maktpartierna på båda sidor om blockgränsen handfallna. Lars Anders Johansson, författare till boken Att dansa efter maktens pipa. Kultur i politikens tjänst, listar de fem hetaste kulturpolitiska debatterna inför valåret 2018.

Från skurhink till ishink

Den nuvarande kulturpolitiken tycks styras av devisen ”Skomakare bliv vid din läst”. Johan Lundberg läser om den gamla vänster-klassikern Rapport från en skurhink, och finner en bok som trotsar den nuvarande identitetspolitiken

1 2 3