De som vill ha kontroll avskyr stadens frihet
Att vara liberal på 2020-talet är att försvara staden som idé.
Att vara liberal på 2020-talet är att försvara staden som idé.
Staden lade grunden för marknadsekonomin, demokratin och det liberala tänkandet.
Både liberalism och socialism har hamnat i vanrykte. Är lösningen att slå ihop dem?
Förmågan att balansera maktambitioner och idéer är det som avgör ett partis identitet och framgångar.
Ideologipodden gästar Smedjanpodden i ett samtal om konservatismens fader Burke och den franska revolutionen.
Den parlamentariska vänstern tappar mark, men parallellt med högervindarna bland unga börjar en ny vänsterrörelse växa sig stark. Amanda Broberg ser en problemformulering och samhällssyn på sociala medier som utgår…
Ingen har gillat nyliberalismen – inte ens nyliberalerna. Så skulle man kunna sammanfatta en vanlig poäng om nyliberalismens historia. Men stämmer det verkligen? Caspian Rehbinder menar att det inte är…
Ingen ideologi kan ha en metod som grund. På samma sätt som ingen maträtt kan ha receptet som ingrediens. Alla ideologier består av en vision om hur man vill att politiken ska påverka samhället och sedan en metod för att uppnå detta. Så också konservatismen. Det menar Hugo Fiévet.
Under tisdagens Timbroseminarium diskuterades konservatism. En av deltagarna var Sverigedemokraternas Mattias Karlsson. Men hur trovärdig är den konservativa fasaden? Den försiktiga konservatism han argumenterade för under seminariet stämmer inte alls överens med den krigsretorik Karlsson använder sig av i andra sammanhang.
Har den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det frihetliga perspektivet tvärtom viktigare idag än på länge? Smedjan fortsätter debatten om huruvida libertarianer borde omfamna staten, med ett inlägg av Fredrik Hultman, som tar avstånd från abstrakta frihetsideal.
IDÉDEBATT | Tyler Cowen har många tänkvärda resonemang kring en liberalism som betonar statens kapacitet. Men som ny ideologisk inriktning riskerar en sådan tankevärld att bli maktens redskap. Detta är den första texten i en serie där vi tar tempen på den klassiska liberalismen.
Allt fler tycks mena att vi idag ställs inför samhällsproblem som kräver att statens kapaciteter utvidgas. Stämmer det? Har i så fall den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det tvärtom så att det statskritiska perspektivet behövs ännu mer, just därför. I dag inleder Smedjan en debattserie där vi låter ett antal borgerliga skribenter mötas i frågan om statsliberalismen.
Den amerikanska högern byggdes upp av en konservativ rörelse efter andra världskriget. Genom att mobilisera mot socialism och kommunism vann den ett stort inflytande över USA och övriga världen. Nu löses den gamla majoriteten upp, och en ny höger tar dess plats.
Erik Gustaf Geijer löper som en röd tråd genom 1900-talets politiska debatter. Liberaler, konservativa och socialdemokrater kan alla hitta inspiration i hans texter. Stig-Björn Ljunggren reflekterar över en politisk filosof som dyker upp i allt från egnahemsrörelsen till interna SSU-konflikter.
Sverigedemokraterna gör anspråk på att vara ett konservativt parti. Under en lång tid har de försökt anamma gamla högersymboler för att bygga en legitimitet inom borgerligheten. Sverigedemokraterna är emellertid inte ideologiska arvtagare till den gamla högern, utan deras rötter finns bland dem som högern stötte bort.
Konservatismen beskrivs ofta som ett förhållningssätt, och inte en regelrätt ideologi. Det riskerar att leda till att konservatismen förväxlas med ren pragmatism. Konservatismen har en särskild kunskapssyn som förklarar försvaret av traditioner.
Tongivande debattörer som ex-ministern Anders Borg och Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg vill se ett regeringssamarbete mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. En sådan regeringskonstellation skulle dock vara lika ologisk och ideologiskt osammanhängande som Januariöverenskommelsen.
Regeringsformen har ofta kritiserats från borgerligt håll för att öppna för demokratisk despotism. Genom 1974 års grundlagsreform byttes Montesquieus maktdelningslära i 1809 års regeringsform ut mot folksuveränitetsprincipen i 1974 års regeringsform. Den nya regeringsformen är dock betydligt bättre än sitt rykte.
Det politiska minnet är kort. I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Men 1989 var det annorlunda. Fram till dess bedrevs kulturkriget som inletts 1968 ensidigt från det öppna samhällets motståndare. I dag är 1989 års idéer hotade på nytt.