Det politiska minnet är kort. I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Men 1989 var det annorlunda. Fram till dess bedrevs kulturkriget som inletts 1968 ensidigt från det öppna samhällets motståndare. I dag är 1989 års idéer hotade på nytt.
50 år efter 68-vänsterns entré i svenskt samhälls- och kulturliv präglar dess idéer fortfarande Sverige, även om mycket har blivit bättre sedan vad Mats Johansson kallar ”de svarta åren”. Två nyligen återpublicerade böcker om 68-rörelsen och dess inverkan på Sverige under kalla kriget påminner även en generation som aldrig upplevde den tiden om vikten att lära sig av historien.
Svenska Kyrkan är genomsyrad av radikala vänsteridéer, ända upp till ärkebiskopen. Ingen samhällsinstitution har påverkats lika genomgående av 68-rörelsens idéer och värderingar som kyrkan, skriver Annika Borg.
I dag är det femtio år sedan en grupp studenter vid Stockholms Högskola, inspirerade av oroligheter vid de franska universiteten, ockuperade sitt eget kårhus. Att denna smått löjeväckande episod i efterhand blåsts upp till orimliga proportioner beror inte på dess omfattning eller signifikans i stunden, utan på det inflytande som rörelsen på sikt skulle komma att utöva på svenskt kultur- och samhällsliv.
50 ÅR SEDAN 1968. Under 1968 sökte sig delar av den yttersta vänstern till maoismen, och levde sektliknande liv i kollektiv. Göran Skytte berättar om splittring, misshandel och ”borgerliga avvikelser” i det sena 60-talets extremvänster. På grund av vad han såg och hörde lämnade han själv vänstern kort därefter, för all framtid.
50 ÅR SEDAN 1968. De idéer som slog rot under 60-talet präglar än i dag svensk skola och svenska universitet. Ett motstånd mot auktoriteter – även positiva auktoriteter som en kompetent lärare – och mot intellektualism finns kvar i utbildningssystemet. Det är ett arv vi måste göra upp med, skriver Inger Enkvist.
50 ÅR SEDAN 1968. Sveriges utrikespolitiska självbild går att spåra tillbaka till 68-rörelsen. Olof Palmes, Socialdemokraternas och Sveriges stöd till FNL skapade vår uppfattning om oss själva som internationella vägvisare – trots att den sida vi stödde i Vietnamkriget resulterade i en kommunistisk diktatur. Claes Arvidsson skriver om hur Vietnam fortfarande präglar svensk utrikespolitik 50 år senare.
50 ÅR SEDAN 1968. Både borgerligheten och 68-rörelsens egen kärna trodde den nya vänstern kunde komma att förändra samhället radikalt. I själva verket var de möjligheterna överskattade – men vad rörelsen egentligen handlade om var antirasism. Och antirasismen fick fäste i betydligt större grupper än den radikala KFML-agendan, skriver Torbjörn Tännsjö, som erbjuder ett inifrånperspektiv på vad som hände i vänstern för 50 år sedan.
50 ÅR SEDAN 1968. Sedan 68-vänstern etablerades har den kommit att utöva starkt inflytande på tidningarnas kultursidor. En av de centrala idéer som kommit att prägla dem, är att den stora världspolitiska skiljelinjen inte går mellan demokrati och diktatur utan mellan västvärlden och resten av världen.
Jan Guillou har skrivit skönlitteratur om 1968. Det är en hyllning till det förgångna, ett starkt fokus på klassmarkörer, och en slutsats som inte alls följer ur premisserna. Som alltid när dåtiden kommer för tätt inpå i en historisk roman, skaver de konstnärliga friheterna snarare än att stimulera fantasin.