Ingen kunde anklaga ÖB för att skönmåla när han drog läget inför den svenska krigsregeringen:
Även om fienden inte begår planerade krigsförbrytelser måste vi räkna med svåra lidanden och repressalier mot den gerillaaktivitet som pågår. Vi måste inse att
det blir svårt att befria landet om fienden försvarar sig till sista blodsdroppen i städer där det finns civila kvar Jag vill påpeka att det verkar pågå en maktkamp inom den sovjetiska ledningen.
Efter den sovjetiska invasionen i september 1992 är viktiga delar av Sverige ockuperade. Men kraften har gått ur anfallen och offensiven misslyckats. Amerikanska marinkåren håller Gotland, och Sovjet erbjuder eldupphör.
Förhandlingar mellan Sovjet, Finland och Sverige inleds på Bornholm. Sovjetunionen erbjuder fred mot att Sverige lämnar Finland i sticket. Regeringen är splittrad.
Befrielseaktioner startar i Sverige samtidigt som sovjetväldet börjar upplösas inifrån. Sovjetledningen blir alltmer desperat och hotar med kärnvapen.
