Ekonomi Krönika
S-hyckleriet kring vinsterna har inga gränser
Socialdemokraterna och LO har ägnat vintern åt att rasa mot storbankernas vinster och direktörernas löner. Men när det i veckan är bolagsstämma i Swedbank, där arbetarrörelsen har ett avgörande inflytande, lär budskapet bli ett annat, konstaterar Adam Danieli.
Det är bolagsstämmotider i Sverige. Svenska företag är i full gång med att lägga 2023 till handlingar och bestämma hur eventuella överskott ska fördelas. För många svenska storföretag, som ABB, Atlas Copco och Volvo, har 2023 inneburit ordentliga framgångar.
Med stämmorna vädrar också kritiker till framgångsrika företag morgonluft. Särskilt upptrissat har tonläget varit när storbankerna presenterat sina resultat. Tunga röster inom socialdemokratin försöker i debatten ställa giriga bankdirektörer mot barnfamiljer.
I år är frågan extra spetsig – inte på grund av vinsternas storlek utan på grund av att Socialdemokraterna befinner sig i opposition. I egenskap av oppositionsledare har Magdalena Andersson förstått att kritik mot banker är ett enkelt grepp att använda när man inte behöver ta något ansvar. Flera gånger i närtid har hon gått ut och krävt en särskild bankskatt och anklagat regeringen för att välja utdelningar och bonusar till direktörer och ägare framför vanligt folk. Klassisk vänsterpopulism helt enkelt.
Även LO har rasat mot storbankernas vinster. Ordföranden Susanna Gideonsson, som också sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, har återkommande betonat att bankerna behöver beskattas hårdare.
Stigande räntor har slagit hårt mot hennes medlemmar. Ansvarsfulla banker borde därför försöka pressa priserna, men de giriga bankägarna sätter stopp, låter LO-ordföranden förstå. Men lever arbetarrörelsens pampar verkligen som de lär?
Det får vi se på tisdagens (26/3) bolagsstämma i Swedbank. Man skulle nämligen kunna beskriva banken som arbetarrörelsens egen bank. Den hette tidigare Föreningssparbanken och har starka historiska kopplingar till kooperationen. Ordförande är Göran Persson (S), tidigare statsminister, och VD är Jens Henriksson (S), tidigare statssekreterare i Perssons regering.
En av bankens största aktieägare är sedan länge arbetarrörelsens försäkringsjätte Folksam.
En av bankens största aktieägare är sedan länge arbetarrörelsens försäkringsjätte Folksam, med just Susanna Gideonsson som ordförande. 2021 efterträdde hon Karl Petter Thorwaldsson på posten, som i sin tur efterträdde Anders Sundström. Idel socialdemokratiska högdjur.
Det råder med andra ord inga tvivel om att hennes röster har stort inflytande på bolagsstämman. Eller annorlunda uttryckt. Få övergripande beslut i Swedbank lär fattas utan att LO:s ordförande i egenskap av ordförande för Folksam givit sin välsignelse.
Stämman ska besluta om hur vinsten på cirka 74 miljarder kronor ska hanteras. Bankledningen, med Persson och Henriksson i spetsen, har föreslagit en utdelning till ägarna på 17 miljarder, en ökning med 55 procent jämfört med året innan.
Man ska också fatta beslut om utformningen av Swedbanks bonusprogram. Aktieägarna föreslås besluta om att 700 miljoner i prestationsbaserade ersättningar ska göras tillgängliga för olika anställda. Detta trots att LO så sent som för ett par veckor sedan gick ut och beklagade sig över maktelitens bonusar.
Det är en alldeles egen nivå av socialdemokratiskt hyckleri.
Den som tror att LO-ordföranden, i egenskap av representant för en av Swedbanks största aktieägare, kommer att agera i linje med sina politiska appeller lär bli besviken. Tidigare stämmoprotokoll ljuger inte: Gideonsson röstade för såväl utdelningar som bonusar 2023. Precis de som hon hävdar slår hårt mot vanligt folk. Det är en alldeles egen nivå av socialdemokratiskt hyckleri när LO:s ordförande klagar över giriga direktörer ena dagen, för att sedan gå och rösta ja till deras bonusar dagen efter.
Den återkommande kritiken av företagsvinster och förslaget om bankskatt är exempel på socialdemokratisk populism av sämsta sort. I brist på egna idéer dammar partiet då och då av ett förslag som verkar spetsigt och kan samtidigt lova nya miljarder till det som verkar angeläget för stunden.
Man slängde in ett diffust förslag om bankskatt sent i valrörelsen 2018 för att kunna lova ytterligare välfärdssatsningar, och i januariavtalets kölvatten 2019 kom förslaget tillbaka, då för att finansiera hål i försvarsbudgeten.
Förslaget blev dock aldrig verklighet. Budgeten där förslaget fanns med föll i riksdagen 2021. Det var nog ingen större förlust för Magdalena Andersson. Hennes egen regering ansträngde sig egentligen aldrig för att försöka införa en sådan och utspelen både i regering och opposition ska nog framförallt ses som ett försök att skapa ekonomisk-politisk konflikt med framför allt Sverigedemokraterna.
Varje pålaga kommer därför i slutändan att betalas av helt vanliga svenskar.
Andersson förstår med största sannolikhet att en bankskatt inte är en bra idé. Det låter som att skatten ska drabba “någon annan”, gärna någon rik långt bort. Men banker är inte abstraktioner, frånkopplade från vanliga människors liv, utan används dagligen av oss alla för att få vardagen att fungera. Varje pålaga kommer därför i slutändan att betalas av helt vanliga svenskar som sparar, lånar pengar och betalar i butiker. De största mottagarna av bankernas utdelningar är dessutom pensionssparare, genom de fonder och försäkringsbolag som är stora ägare i bankerna.
Nu för tiden drar sig de flesta socialdemokrater för att komma med förslag om höjda skatter för svenska företag. Inte heller småsparare kan man rakt ut säga att man vill beskatta hårdare. Men det går att skjuta in sig på samma företag och sparare bakvägen, genom bankerna som finansierar deras verksamhet och hanterar människors besparingar.
Inte nog med att kostnaderna för en bankskatt skulle komma att föras vidare i det närmaste oavkortat till befolkningen i stort. Stabila och välfinansierade banker är helt nödvändiga för en välfungerande marknadsekonomi och samhällelig motståndskraft mot sämre ekonomiska tider. Det vet förstås Magdalena Andersson och Susanna Gideonsson.
Detta betyder dock inte att bankmarknaden fungerar perfekt i Sverige. Konkurrensen fungerar sämre för vissa delar av marknaden och regelverken är motsägelsefulla. Att tillämpa kreditrestriktioner för bolån samtidigt som staten betalar ut över 50 miljarder om året i räntesubventioner i form av ränteavdrag till i stora delar samma lån är direkt skadligt.
Men det finns inget stöd för att det skulle vara fler skatter som löser problemen.
Snarare är det en justering från LO-borgen och 68:an som skulle behövas. Men om man på allvar menar att banker bör agera på ett annat sätt och att direktörer tjänar för mycket, måste man också verka för det när man själv sitter med vid bordet och när direktören heter Göran Persson. Upp till bevis, Susanna Gideonsson.