Samhälle Krönika
Bullret är en positiv del av staden
Bullerreglerna ger mer makt till dem som klagar på ljud än till dem som njuter av det. Som ett resultat stänger musikklubbar, krogar och basketplaner, och gör våra städer tråkigare och mer livlösa, skriver Lovisa Lanryd.
Städer är platser där människor möts, utbyter idéer, skapar kultur och har roligt. Städer är också platser där det låter. Ljudet av trafik, människor, musik och annat är en del av att befinna sig i en stad. Men för vissa är ljudet inte bara ett bakgrundsljud, utan ett störande buller som måste bekämpas. För dem har bullerreglerna blivit ett verktyg för att tysta ner städerna och på så sätt hota det kulturella och sociala livet.
Debaser, Kägelbanan och Bitter Pills i Stockholm är bara några av de klubbar som fått stänga på grund av klagande grannar. När restaurangen Bitter Pills i Stockholm ville anordna livespelningar chockhöjde bostadsrättsföreningen som äger fastigheten hyran som svar. Kägelbanan invigdes 1887 och är Södra teaterns största scen, samt en av Stockholms viktigaste medelstora arenor för livemusik. Efter klagomål från fyra grannar på Katarinavägen krävde miljöförvaltningen i Stockholms Stad att Södra teatern skulle ta itu med bullret och hänvisade till bullerreglerna. Detta ledde till att Kägelbanan efter 132 år fick stänga. Tyvärr är det bara ett av flera exempel på hur en historisk och kulturell institution har offrats för några få individers rätt till tystnad.
Bullerreglerna tar inte hänsyn till stadens karaktär och variation. De gäller lika för alla verksamheter, oavsett om de ligger mitt i stan eller i ett bostadsområde lite utanför stadskärnan. Det innebär att en krog, en festival eller en skola måste hålla sig inom samma ljudgränser som ett villakvarter. Det är inte rimligt, eftersom stadskärnan har dynamiska och mångfacetterade platser, där olika aktiviteter och intressen samsas. Att ställa samma krav på alla verksamheter är att ignorera städernas komplexitet och mångfald.
Bullerreglerna tar inte hänsyn till stadens karaktär och variation.
Kroglivet är en viktig del av stadslivet, där människor kan umgås, dansa, lyssna på musik och ha kul. Kroglivet bidrar också till städernas ekonomi, turism och attraktivitet. Men kroglivet har blivit allt mer begränsat av bullerreglerna, som tvingar krogarna att sänka volymen, stänga tidigare eller helt lägga ner. Som en följd blir städerna tråkigare och mindre levande.
Ytterligare ett exempel på hur bullerreglerna har drabbat kroglivet är fallet med Debaser i Stockholm. Debaser var en populär musikklubb som hade tre scener i Stockholm: Debaser Medis, Debaser Slussen och Debaser Strand. Klubben var känd för att boka både svenska och internationella artister inom olika genrer, från indie till metal. Det var också en mötesplats för musikintresserade och en plattform för nya talanger att försöka slå igenom. Men Debaser fick problem med grannarna som klagade på ljudet från klubbarna. Debaser Slussen fick stänga 2013, redan innan Slussenarbetet dragit igång. Fler än tio tusen personer skrev under protestlistan om att inte stänga Debaser i förtid. Ombyggnationen av Slussen innebar att klubben ändå hade behövt byta lokal, men staden lyckades inte hitta en passande lokal vilket innebar att Debaser Slussen helt fick läggas ned.
Även Debaser Medis fick stänga 2016 efter att ha förlorat sitt hyreskontrakt. Staden skulle renovera Medborgarhuset och meddelade att Debaser skulle få komma tillbaka till lokalerna när renoveringen var klar. Sedan blev det tyst i några veckor. Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) återkom med nya planer – och när planerna till slut lades på kulturnämndens bord framkom det att ingen plats skulle finnas för Debaser i det färdigrenoverade huset. Staden blev då ansvarig för att erbjuda en ny lokal, vilket man inte hade lyckats med efter mer än två år. Som svar stämde Debaser staden på 39 miljoner kronor. Förlikningen, notan för staden, landade på 21,5 miljoner. Stockholms stads invånare blev alltså inte bara en musikscen fattigare. Detta är ett exempel på hur en legendarisk musikklubb har förstörts av politiska beslut och allt för stor hänsyn till bullerreglerna.
***
Bullerreglerna drabbar inte bara utescenerna, utan även de som vill bo och verka i städerna. Ett exempel på hur bullerreglerna diskriminerar de som vill ha roligt i staden är fallet med Hammarkullekarnevalen i Göteborg, som anordnades första gången 1974. Förra året krävdes karnevalen på vite á 30 000 kronor förra året för ”farliga” ljudnivåer. Kommunens miljöinspektörer, som var på plats med sina mätinstrument, kunde konstatera att ljudet från framför allt trummorna i tåget var för högt. Maxvärdet för karnevalen var satt till 110 decibel och när trumgruppen passerade publiken på Bredfjällsgatan uppmättes 113,9 decibel. Detta är ett exempel på hur en folkfest som sprider glädje och gemenskap har straffats för att den låter för mycket.
Klagande på buller gäller inte bara krogar och festivaler utan även förskolor, kyrkklockor och basketplaner.
Men klagande på buller gäller inte bara krogar och festivaler utan även förskolor, kyrkklockor och basketplaner. På skolorna Sverkerskolan och Tiundaskolan i Uppsala har man plockat bort möjligheterna till basketspel. Ljudet från studsande bollar och kast från skolgården mätte 48 decibel efter klockan 22:00 vilket var över riktgränsen för sena kvällar. Som jämförelse brukar en normal samtalston mäta ungefär runt 60 decibel. Inte ens den som ägnar sig åt sport och motion kommer undan tysthetsivrandet. Grannarna klagade och basketkorgarna togs bort.
Bullerreglerna ger mer makt åt de som klagar på ljudet än åt de som producerar det eller njuter av det. Detta skapar en obalans mellan olika intressen och uppfattningar om vad livet i staden ska vara. De som vill ha lugn och ro får mer inflytande över stadsutvecklingen än de som vill ha liv och rörelse. De som vill driva krogar, anordna festivaler eller spela basket får anpassa sig till de som vill ha tystnad. Tomma gator med stängda butiker och restauranger känns otrygga. Visst kan Folkungagatan i Stockholm eller Avenyn i Göteborg fyllas med fylla på en sen fredagskväll, men många skulle nog ändå hellre promenera där än på den ödsliga parallellgatan. Bland människor känner man sig lite tryggare, och om något skulle hända är man inte ensam.
Bullerreglerna och de som åberopar dem riskerar att tömma våra städer på folk under vissa tider, vilket skapar tråkigare och otryggare städer. Det finns faktiskt möjlighet att inte bo precis bredvid en skola om man avskyr barnskrik eller en nattklubb om man inte älskar nutida festmusik. Man bör rimligen kunna förvänta sig av människor som väljer att flytta till städer att de också förstår att bullernivåerna kommer att vara högre där. Att människor ska ges rätt till tysta hemmiljöer, oavsett om de själva väljer att bosätta sig i städer, innebär flera kostnader.
Staden, politikerna, barchefen och den sura grannen måste lära sig att samsas. Bullret tillhör städerna, att pressa tillbaka det skadar företagande, trygghet, kulturliv och i förlängningen allt det som gör staden till en stad.