Utblick Krönika
7 oktober: döden och terrorn vi måste minnas
För ett år sedan inträffade det värsta terrordådet i Israels historia. Daniel Schatz har träffat ett av offren, och frågar sig varför minnet av de brutala våldsdåden redan tycks blekna.
”De dödade mina grannar. Kvinnor våldtogs innan de mötte en plågsam död. Familjer brändes levande. Mina svärföräldrar överlevde massakern; de kidnappades och fördes bort till Gaza.” Trots att det gått ett år sedan massakern är svensk-israeliska Rita Lifshitz fortfarande omskakad av terrordådet den 7 oktober 2023. På denna ödesmättade dag stormade terrorister från Hamas södra Israel. I olika attentat mördades runt 1 200 människor, över 200 kidnappades och många hem plundrades och brändes, i vad som kommit att bli ett nationellt trauma i Israel. Inte sedan Förintelsen har så många judar dött under samma dygn.
Rita Lifshitz kibbutz Nir Oz, ett kollektivt jordbrukssamhälle byggt på socialistiska principer och beläget 1,5 kilometer från Gaza, har varit hennes hem sedan 1980-talet. Hon lämnade Göteborg som 18-åring för att likt många andra svenskar volontärarbeta i Israel. Det var i kibbutzens trygga famn som hon fann sitt livs kärlek och byggde upp en familj. Hennes paradis förvandlades till ett inferno den 7 oktober. Hon beskriver hur kibbutzens invånare under den svarta lördagen väcktes av ett flyglarm och tog sin tillflykt till de skyddsrum som finns i de flesta hem.
– Efter en tid hördes rop på arabiska följt av ljudet från automatvapen och granater. Hundratals terrorister deltog i attacken. Kibbutzmedlemmarna insåg snabbt att de var måltavlor för ett terrordåd men omfattningen var ofattbar.
En avgrund av barbari och urskillningslöst våld öppnades.
Rita Lifshitz beskriver hur en avgrund av barbari och urskillningslöst våld öppnades.
– Terroristerna gick från dörr till dörr, mördade och våldtog. En av fyra kibbutzinvånare mördades eller kidnappades. Fyra av fem hus förstördes. De rättsmedicinska undersökningarna var så bestialiska att det knappt går att ta in – jag kan fortfarande inte läsa dem. Familjer hittades med bakbundna händer innan de brändes levande. Kroppar stympades medan offren levde.
Av en slump hade Rita Lifshitz kvällen innan massakern åkt till Tel Aviv för att lämna sitt barnbarn som tillbringat skollovet hos henne. Tidigt nästa morgon, när hon öppnade sin telefon möttes hon av en ström av meddelanden: ”De attackerar oss”, ”De sätter eld på vårt hus”, ”Jag är skadad”, ”Snälla, hjälp oss!”.
– Terroristerna filmade mordet på en av våra äldre, 74-åriga Bracha Levinson – vars föräldrar överlevde Förintelsen – och sände det live på hennes Facebookkonto. Brachas barn blev vittnen till hur deras mor dödades. Sedan tände terroristerna eld på hennes hus. Det tog en hel månad att identifiera kvarlevorna.
Rita Lifshitz fortsätter:
– Jag var den sista som talade med Carmela Dan, 80, som hade sökt skydd i sitt hus tillsammans med sitt 12-åriga autistiska barnbarn som hade övernattat hos henne. Jag försökte lugna och stödja dem. De brändes levande.
Vad hände med dina svärföräldrar under massakern?
– Terroristerna tände eld på deras hus. Min svärfar, Oded, 84, blev skjuten i armen och förlorade medvetandet när han kidnappades. Vi vet inte var han fördes. Han har varit verksam som journalist och politiskt engagerad på vänsterkanten. Han är aktiv inom den israeliska fredsrörelsen. Varje vecka har han kört sjuka palestinier från Gaza-gränsen till läkarvård i Israel. Trots hans livslånga engagemang för palestiniernas rättigheter är han sedan ett år tillbaka fången i Hamas tunnlar. Vi hoppas att han fortfarande är vid liv men vi slits mellan hopp och förtvivlan varje dag.
Jag slås av hur snabbt de israeliska offren har försvunnit ur vårt allmänna medvetande.
Efter att ha avslutat intervjun slås jag av hur snabbt de israeliska offren och gisslans öden har försvunnit ur vårt allmänna medvetande. Människor i vårt land har firat bilder av döda israeler med fyrverkerier och hållit demonstrationer där terror glorifierats och antisemitiska ramsor skanderats. Skribenter har beskrivit islamistiska Hamas som motståndskämpar och författat artiklar om Gazakriget utan att nämna terrorsekten och dess gisslan. Flera politiker i Vänsterpartiet har givit sitt stöd till extremismen utan att uteslutas från partiet.
Kristofer Lundberg, V:s ordförande i Angered, delade bilder på en egenmålad tavla föreställande medlemmar av den palestinska terrororganisationen PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse), som är terrorstämplad av både EU och USA, tillsammans med uppmaningen ”One Solution, Intifada, Revolution”. När Lundberg fick en intervjufråga om han såg massmorden den 7 oktober som terror eller som legitimt motstånd, menade han att ”det finns för lite fakta just nu.” Han förklarade i ett tal vid en Palestinademonstration i Göteborg att ”den palestinska motståndsrörelsen behöver vapen för att kunna resa motstånd mot sionisterna”, och att ”vår solidaritet med motståndsrörelsen är att bekämpa våra egna regeringar men också att kräva att PFLP, DFLP och andra delar av motståndsrörelsen tas bort från terrorlistorna”. V i Angereds årsmöte 2024 inleddes med att Lundberg förmedlade en hälsning från det marxist-leninistiska PFLP som tackade partiet för solidariteten.
Allt detta möttes av tystnad från partiledningen trots att de nämnda organisationernas våldsamma natur är väldokumenterad. PFLP deltog aktivt i massakern av israeler den 7 oktober. Det kommunistiska DFLP:s (Demokratiska fronten för Palestinas befrielse) militära gren – med en logga bestående av en kommunistisk stjärna och en karta över Palestina där Israel har raderats – deltog också i terrordåden. Gruppen mördade bland annat den 21-årige gästarbetaren från Tanzania, Joshua Mollel. Namnet på DFLP:s väpnade gren, Nationella motståndsbrigaderna, är klottrat på en av husväggarna i Kibbutz Be’eri, som angreps av terroristerna. I samma hem kidnappades de 12-åriga tvillingarna Liel och Yannai Hetzroni tillsammans med sin faster, Ayala Hetzroni, 73. De fördes in i grannhuset med elva andra av kibbutzens medlemmar. Liel, Yannai och Ayala hittades döda.
Kopplingarna mellan V och våldsbejakande palestinaaktivister är inte nya.
Kopplingarna mellan V och våldsbejakande palestinaaktivister är inte nya. Samma dag som Hamas genomförde massakern den 7 oktober, yttrade Anfal Mahdi, partistyrelseledamot i V och oppositionsråd i Malmö, Mahdi att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset” – ett uttalande som kan tolkas som en hyllning till kallblodig terror och massmord. Tidigare partiledaren och nuvarande Europaparlamentarikern Jonas Sjöstedt (V) har gästat Grupp 194 i Malmö, en organisation med rapporterade kopplingar till DFLP. När Sjöstedt nyligen ombads ta avstånd från antisemitismen inom partiet, avfärdade han det som en ”proisraelisk talepunkt”. Den tidigare riksdagsledamoten Ali Esbati (V), uppmanade redan 2002 som ordförande för Ung Vänster sina medlemmar att samla in pengar till PFLP. Detta trots att det var välkänt att organisationen sedan grundandet på 1960-talet ägnat sig åt flygplanskapningar och terror.
Jag har tidigare avslöjat hur Vänsterpartiet under nästan tjugo år (2001–2018) kanaliserade 12,5 miljoner skattekronor från statens biståndsbudget till samarbetsprojekt med terrororganisationer, diktaturer och icke-reformerade kommunistpartier. Utbetalningarna skedde inom ramen för Sida:s årliga fördelning av 100 miljoner kronor till riksdagspartiers biståndsprojekt. Bland VIF:s samarbetsorganisationer återfinns, enligt Sida-rapporter, DFLP som tillsammans med andra palestinska vänsterpartier mottog nästan 5 miljoner kronor mellan 2000 och 2018. Blotta tanken att skattemedel kan ha använts för att finansiera massmord och kidnappningar av civila barn, vuxna och gamla är hisnande.
När vi i dag uppmärksammar ettårsdagen av massakern den 7 oktober är fröna till processen där terrorns offer marginaliseras från vårt medvetande redan sådda. När minnet bleknar, ges våldsverkarna och dess apologeter i västvärlden en delseger. Så länge alltför många är villiga att vattna dessa frön måste offrens historia återberättas gång på gång.