Mathias Sundin om framtidens Sverige – del 6:
Vi måste våga skapa framtiden
Idéer Essä
Företaget Facit befann sig i en dödsspiral eftersom de valde att vänta på framtiden i stället för att skapa den. Sverige bör inte göra samma misstag. Med svensk innovationskraft kan vi skapa ett bättre samhälle med ny teknologi, skriver Mathias Sundin i den avslutande delen av serien om framtidens Sverige.
Sommaren 1966 gick Pelé på Åtvidabergs gator. Inte bara han, hela brasilianska landslaget var där i tre veckor. De hade förlagt sitt träningsläger dit innan fotbolls-VM. Varför då, kan man undra? Svaret är Facit. Åtvidabergsföretaget lockade dit dem för att i uppmärksamheten marknadsföra sin bästsäljande produkt: Mekaniska räknemaskiner.
Facit stod då nära sin topp med 14 000 anställda i 140 länder. Men bara några få år senare, i början av 1970-talet, befann sig företaget i en dödsspiral i den dramatiska Facitkrisen. En ny produkt hade gjort entré och slagit undan benen för verksamheten: elektroniska miniräknare.
Sedan dess har folk förundrat sig, hur kunde de vara så korkade att de missade det? Särskilt med ett sådant namn. Det var de inte. Facit lade avsevärda resurser på att förstå när de elektroniska miniräknarna skulle slå igenom. Deras misstag var ett annat. De valde att vänta på rätt läge, och försöka krama ur sista kronan ur den gamla tekniken.
De väntade på framtiden, i stället för att skapa den. De hade ingen vision, visste inte vart de var på väg. Det blev Facits död.
Vad har vi för vision för Sverige? Vi är landet där 20 procent av befolkningen bänkar sig framför tv:n för att svara på frågan “vart är vi på väg” – men vart är vi på väg? Om vi vänder oss till landets politiska ledare har de inget svar. Sveriges statsminister gick till val på att inte ha en vision.
De väntade på framtiden, i stället för att skapa den. De hade ingen vision, visste inte vart de var på väg. Det blev Facits död.
Spelar det någon roll att vi inte vet det? Sverige är ju inte ett företag från Åtvidaberg som kan bli utkonkurrerade av en ny teknik. Nej, något sådant dramatiskt kan inte hända ett land, om vi inte hamnar i krig. För ett land handlar det mer om att man långsamt halkar efter, missar möjligheter, får fler och större problem. Om vi bara pratar om problemen som finns framför näsan, blir de uppförstorade, känns värre än de är, vilket bara leder till fler problem.
Om vi i stället hade en riktning, ett mål, en vision för landet Sverige, så blir problemen något vi måste lösa för att ta oss dit.
Men vi lever ju redan i ett av världens bästa länder, vad kan bli bättre? En himla massa. Vi kan skapa ett land som är avsevärt mycket bättre att leva i, för alla. I fem delar här på Smedjan har jag pekat ut stora möjligheter för Sverige. Ett överflöd av ren och superbillig energi ger välstånd och skapar en ny plattform att bygga ovanpå. Med självkörande fordon och elektrifiering kommer vi spara tusentals människoliv och resa och transportera mer och billigare. När kostnaden för att nå rymden minskar till en tusendel, kommer rymdekonomin expandera med tiotusentals procent. AI ger oss banbrytande möjligheter inom mina sista två områden: Hälsa och utbildning. Tillgången till läkare och lärare har alltid varit begränsad. Med AI kan vi nu få obegränsad tillgång både till allvetande privatläkare och privatlärare.
***
För att nå dit, så snart som möjligt, behöver vi ett uttalat mål. Då kan politik, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle jobba gemensamt. Det handlar inte om att skattebetalarna ska knuffa in hundratals miljarder i spännande men riskabla projekt. Utan om att politiken ska skapa förutsättningar för sådana investeringar.
Det allra viktigaste vi kan göra är att vara det land som är mest tillåtande för innovationer. Om vi är snabbare än något annat land på att omreglera, avreglera och är generösa med undantag för utveckling, kommer alla som utvecklar nya tjänster och produkter finnas i Sverige. De vet att svenska samhället förstår innovation, är smidiga och stöttande. Jag tror att vi ligger bra till för att bli det. Svenskar är relativt många andra länder välkomnande till ny teknik, nya värderingar och förändring. Likaså är svenska politiker och myndigheter. Det är en bra grund för att bli mycket bättre. Tio gånger bättre, minst.
Det allra viktigaste vi kan göra är att vara det land som är mest tillåtande för innovationer.
Att vara platsen där innovation sker är nämligen extremt välståndsskapande. I slutet av 1800-talet blev Stockholm först i världen med att ha 5 000 ihopkopplade telefoner. När det bara fanns några hundra var det inget stort problem att koppla ihop samtalen. Men med tusentals telefoner blev det allt svårare. Innovation och ny teknik skapade ett problem. Det tvingade fram en lösning: Lokalt placerade halvautomatiska växlar i byar och mindre orter, så de inte behövde ha en egen telefonist och inte heller dra så många ledningar. Vem som byggde den? Lars Magnus Ericsson. Sedan dess har växlar varit en central del av Ericssons framgång.
Är man först med det nya, är man också först med att stöta på de nya problemen. I lösningen av dessa gömmer sig oväntade möjligheter.
Att skapa en önskvärd framtid kräver att vi först föreställer oss den. Att måla upp en bild, att ha en vision, är första steget i att skapa någonting. Att tro att det är möjligt gör det mer sannolikt att det händer. När problem uppstår, vilket de gör, tjänar tron på framtiden som motivation. Sveriges och mänsklighetens historia är fylld av omöjliga drömmar, som sedan blev sanna. Martin Luther King började med en dröm, inte en mardröm. En vision är inte fluffiga och politiskt korrekta ord. Den är konkret, men mycket ambitiös. Att vänta på framtiden funkar inte. Framtiden skapas. Det har vi facit på.
Omslagsfoto: Midjourney